Världen har precis börjat hämta andan efter att covidkrisen, och åtminstone tillfälligt motat detta hot, så händer det.  Då dyker plötsligt tre av eftersläntrarna i Bibelns prognosmakare Johannes berättelse om Apokalypsens fyra ryttare upp vid statsportarna. Ska vi ta dem i ordning så är det andra röda ryttaren, kriget, med Putin i sadeln som är först. Hans aggressiva invasion av Ukraina har vänt upp och ner på de mesta av de föreställningar som vi har vant oss vid under de senaste 30 åren. Det är inte bara den europeiska säkerhetsordningen som är hotad utan även den globala. Ryssland tar Europa tillbaka till 1800-talet För det är fler autokratiska hästkarlar som vill ta rygg på det ”tredje Roms” (Moskva) korsriddare. Varken Kina, Indien (trots att det är en demokrati) eller Iran har velat ta avstånd för denna aggression, utan har kanske valt att se de egna ”möjligheterna” i det scenario som spelas ut.

Jag fick ett mejl från en läsare och advokat som tyckte jag hade helt fel när jag skrev att det var en ny världsordning på gång. Han menade att det i stället var efterkrigsperioden som var en parentes som nu håller på att slutas. Man blir lite förstämd när även jurister hävdar att det är ”den starkes rätt” som är den mera långsiktiga rättsordningen.

Men även den tredje ryttaren har under en tid slagit sina lovar runt murarna. Det är den svarte ryttaren Svälten. I direkt mening handlar det om att spannmålsexporten från Ryssland och Ukraina är hotat av kriget. Det lär slå mot matpriserna. Och Financial Times råvaruexpert John Dizard påpekar att de eskalerande protesterna i arabvärlden för drygt tio år sedan just hade sin grund i skenande matpriser och brist på spannmål. Detta är kanske inte så mycket ett hot mot rikare länder utan mot fattiga och importberoende stater.

”På finanslingo så kallas det för ”backwardation” och vittnar om att många handlare har postionerat sig helt snett. Det är en signal om att det kommer att bli rörigt.”

I vår rikare världs tappning handlar det om en växande energikris. Åtskruvandet av de ryska gaskranarna till Europa sedan hösten har ju nu fått sin förklaring. Tyskland får mer än hälften av sina gasleveranser från Ryssland, krisdrabbade Turkiet får 50 procent och Italien, med sin ekonomiska benskörhet, får 40 procent av sin gas från Ryssland. För länder som Rumänien, Bulgarien, Slovakien är beroendet ännu större.

Så naturgaspriserna har skenat, men nu har även oljepriset dragit iväg. Brent-oljan hovrar nu runt hundradollarsnivån och leveransläget beskrivs som mycket tajt, där priserna för omedelbar leverans ligger högre för längre kontrakt. På finanslingo så kallas det för ”backwardation” och vittnar om att många handlare har postionerat sig helt snett. Det är en signal om att det kommer att bli rörigt. Till Financial Times säger Ben Luckock på råvaruhandlaren Trafigura att det finns många scenarier där oljepriset når 150 dollar per fat till sommaren.

Problemet för både gas- och oljeproduktionen är att det inte finns någon reservkapacitet att ta till. Den amerikanska frackingproduktionen som expanderade kraftigt när priserna skenade för snart tio år sedan har bränt sig på de senare prisfallen. USA:s oljeproduktion ligger 11 procent under nivån före covid medan konsumtionen är på rekordnivå och motsvarar runt en fjärdedel av den globala produktionen på runt 105 miljoner fat om dagen.

Oljeproducenterna har helt enkelt inte investerat i ny kapacitet utan de har prioriterat ”finansiell disciplin”. Att finansmarknadsretoriken i mycket har handlat om riskerna för att fossila tillgångar på sikt kommer att vara mer eller mindre värdelösa ”stranded assets” när världen på allvar måste växla in i en fossil- och koldioxidneutral era har naturligtvis också förstärkt detta.

För medan detta spelas upp så knackar den tredje ryttaren, den blekgule Döden, också på porten. I handen har han IPCC:s senaste rapport AR6 Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability — IPCC som han tydligen har varit medförfattare till. Denna FN-rapport är förstås en dyster läsning. Riskerna med klimatförändringarna är större än vad tidigare prognoser har beskrivit. Flera processer är redan irreversibla, många ekosystem håller på att närma sig gränsen för sin förmåga att anpassa sig till den snabba uppvärmningen. Världen har en ”kortvarig och snabbt försvinnande” möjlighet att anpassa sig klimatförändringarna skriver man. IPCC beskriver en mycket stor brist på ledarskap.

Så det är mycket som ligger i korten nu. Kanske hela mänsklighetens förmåga till förändring och med det överlevnad. Det låter melodramatiskt, men det känns som om det är nu det händer och en bisarr insikt att jag kan ha läst detta i ett kolorerat nummer av Vakttornet.

I mitt huvud ekar i alla fall Jimi Hendrix version av Bob Dylan All along the Watchtower  The Jimi Hendrix Experience – All Along The Watchtower (Official Audio) – YouTube ”Four riders were approaching. And the wind began to howl.”

Realtid_UNHCR.jpg