Annons

Annons

ECB har slut på ammunition – stökig höst att vänta

Hur ska ECB lyckas med sitt inflationsmål när krutet snabbt sinar i bössan? Och hur ska centralbanken få bukt med de trilskande tyskarna? Realtids Per Lindvall ser en tuff höst framför sig, när näste ECB-chef ska ta över.

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. Har du synpunkter på Pers krönika? Skicka gärna ett mejl! Adressen är: per.lindvall@realtidmedia.se

De snabbt fallande inflationsförväntningarna inom eurozonen fick ECB-chefen Mario Draghi på tisdagen att prata om ytterligare stimulanser i form av sänkta räntor och obligationsköp. Det fick euron och räntorna på fall. Frågan är dock om ECB har något krut kvar som biter?

Draghis utspel kom under ECBs årliga symposium i Portugal, efter att det kommit statistik som visar en snabbt svalnande tysk ekonomi. Dessutom att inflationsförväntningarna inom Eurozonen för de kommande fem åren kollapsat till 1,1 procent – de lägsta någonsin. Därmed har trovärdigheten för centralbankens inflationsmål på nära 2 procent åter kommit rejält i gungning.

Man ska ha in minnet att ECB historiskt har misslyckats med att nå sitt mål, i ännu högre grad än vår svenska Riksbank. Den underliggande inflationen, rensat för de volatila energi- och livsmedelpriserna endast har varit över 2 procent under en kort period under åren 2002-2003.

Annons

Annons

Mario Draghi aviserade därför att det kan komma ytterligare räntesänkningar och även obigationsköp, så kallade kvantitativa lättnader. Detta sänkte euron och räntan på den tioåriga tyska statsobligationen sjönk till minus. Uppenbarligen har Draghi fortfarande kvar en hel del trovärdighet. Genom sitt utspel att ECB skulle ”göra vad som krävs” sommaren 2012 så lyckades ju Mario Draghi hejda och vända den då eskalerande eurokrisen. Han lyckades etablera ECB som en trovärdig ”lender of last resort” genom sina räntesänkningar och massiva obligationsköp.  

Problemet för ECB är emellertid att räntan redan är på noll och vad gäller statsobligationer äger ECB runt 25 procent av den utestående stocken. Gränsen för ECB:s mandat för obligationsköp går vid 33 procent. Men då ska man veta att de utstående stockarna av statsobligationer varierar stort mellan de olika euroländerna. ECB har inte mandat att köpa mer än 33 procent av ett lands utestående obligationer, samtidigt som de inte får gynna något enskilt euroland med sina köp.

För de fiskalt ortodoxa länderna i Nordeuropa är också de utestående stockarna små och vad gäller tyska obligationer, som är de som har de mest påtagliga ställningen som ”safe assets”, så har även andra centralbanker gjort stora förvärv och tillsammans äger de närmare hälften av de utestående obligationerna.

Tyskland har ett implicit ett överskottsmål ”Schwarze Null” för statsfinanserna, och sin så kallade ”Schuldenbremse” inskrivet i konstitutionen sedan 2009,  att det strukturella budgetunderskottet inte får överstiga 0,35 procent av BNP. Samtidigt amorterar Tyskland idag på sin statsskuld. Det gör att likviditeten är klen. Den tyska tioårsräntan föll också till sin lägsta nivå någonsin och ligger nu på minus 0,3 procent.

Och är det någonstans som ECB har fått kritik för sina penningpolitiska lättnader så är det just i Tyskland. De negativa realräntorna ses som en ”bestraffning” av tyska sparare. Och det tyska sparandet är som bekant extremt högt, med ett bytesbalansöverskott på 8 procent av BNP och i absoluta tal det största i världen.

Att få tyskarna att förstå att marginalavkastningen på detta sparande är klart negativt vill de inte förstå. Det är ju dessutom detta överskott som står i centrum för Trumps hot om att införa ytterligare handelshinder mot EU. Tyska ekonomer med chefen för Bundesbank Jens Weidemann i spetsen har heller inte bidragit till att öka tyskarnas förståelse. Den senare, som är uttalad aspirant på att efterträda Draghi, har ju varit starkt kritiskt till ECBs lättnader och då i synnerhet obligationsköpen, även om han de senaste dagarna har mjuknat i sin kritik.

Så även om Draghi lever högt på det förtroende som han skaffade sig 2012 så är det tveksamt om det finns så mycket penningpoltitiskt krut kvar i den så kallade bazookan. Det kan bli riktigt stökigt om den handelspolitiska oron och den ekonomiska kräftgången fortsätter under hösten samtidigt som en ny och mindre prövad centralbankschef ska ta över.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna