När en man säger nej på jobbet uppfattas det som integritet. När en kvinna gör detsamma riskerar hon att stämplas som obekväm, rentav ”bitchig”. Den skeva synen på vem som förväntas ställa upp gör att de som redan bär det tyngsta lasset i det osynliga arbetet fastnar i en fälla: de får inte bara göra skitgörat, de bestraffas också när de sätter gränser.
Tackar du ja för ofta på jobbet? Du riskerar ”nej-fällan”
Fenomenet vilar på en dubbel obalans.
Nationalekonomen Lise Vesterlund, professor vid University of Pittsburgh och medförfattare till boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work, har i sin forskning visat att chefer är 50 procent mer benägna att be kvinnor utföra icke-meriterande arbete, och att kvinnor i sin tur är 50 procent mer benägna att tacka ja när de tillfrågas.
Missa inte: Därför tackar generation Z nej till chefsjobb. Realtid
Sammantaget ägnar kvinnor i snitt omkring 200 timmar mer per år än män åt sådana uppgifter, i praktiken ett tillägg på ungefär fem arbetsveckor, åt arbete som sällan får genomslag vare sig i lönen eller i utvecklingssamtalen.
Straffas oavsett vad
Det är här fällan slår igen. Den som ofta tackar ja bygger upp en förväntan om att alltid göra det – och den som sedan börjar tacka nej riskerar att uppfattas som negativ och osamarbetsvillig.
”Om du är en person som ofta tackar ja, riskerar du att anses som negativ och osamarbetsvillig om du börjar tacka nej”, säger Aygül Kabaca vid jämställdhetsstiftelsen Allbright till Göteborgs-Posten.
Att kvinnor och män bedöms olika för samma beteende är väl dokumenterat.
Forskning om den så kallade likeability-effekten visar att kvinnor som uppträder tillmötesgående ofta uppfattas som mindre kompetenta, medan kvinnor som uppträder bestämt bedöms som mindre sympatiska, ett dilemma män sällan ställs inför, eftersom bestämdhet hos dem i regel tolkas som ledarskap, skriver Lean In.
Läs även: Jobbångest i slutet av semestern. Dagens PS
Kvinnor hamnar därmed i en dubbel bindning där båda vägarna kostar.
Enligt Aygül Kabaca handlar detta inte om biologi utan om normer som formas tidigt.
”Det är inte så att kvinnor är biologiskt bättre lämpade att fixa fika. Däremot har vi skolats in i dessa normer sen vi var barn”, säger hon till GP.
En fråga för ledningen
Bördan stannar inte vid själva uppgiften, påpekar Kabaca.
Minst lika tungt väger den mentala planeringen runt omkring, att hålla reda på när kollegan fyller år, tänka på allergier och boka tårtan i tid. Ett samordningsansvar som sällan värderas.
Missa inte: Tronskiftet: Här är branschen som puttar ner fintech. Realtid
Både Allbright och Fackförbundet ST, vars rapport GP lyfter fram pekar på samma mönster, att lösningen är strukturell snarare än individuell.
Det är en lednings- och arbetsmiljöfråga: arbetsgivaren behöver kartlägga vem som faktiskt utför uppgifterna, hålla ordning på hur de fördelas och se till att bördan sprids jämnare.
Annars fortsätter nej-fällan att slå igen mot dem som redan gör mest.
