Kriget i Ukraina har visat att billiga drönare i papp och trä, producerade i stora volymer, i många fall slår dyra och avancerade system. Men det svenska bolaget Airolit i Mölndal går medvetet åt andra hållet, och bygger drönare som ska hålla över tid.
Svenska bolaget: "Våra drönare är maskiner – inte engångsartiklar"
”Det är klart att man i Ukraina använder väldigt mycket saker som är engångsartiklar, och då är den absolut viktigaste aspekten priset. Men det är inte alls den typen av drönare som vi gör. Det här är en arbetsmaskin”, säger Claes Kjölhede, vd på Airolit, till Realtid.
Missa inte: ”Värstingdrönaren” från svenska techbolaget – ”efterfrågan är enorm”. Dagens PS
Det helsvenska bolaget utvecklar och slutmonterar tre egna drönarplattformar i Mölndal. Affärsidén bygger på flexibilitet: drönarna fungerar som lastbärare som kan utrustas med allt från standardkameror till kundspecifika sensorer för mindetektering, radar eller radiorelä, och kan ställas om beroende på uppdrag och på om de används civilt eller militärt.
Missa inte: Rysk ilska över japansk drönarinvestering. Realtid
Över 90 procent av verksamheten är försvarsapplikationer, med fokus på den nordiska marknaden.
Certifiering framför slit-och-släng
Till skillnad från de attackdrönare som dominerar slagfältet i Ukraina, där en modell kan vara föråldrad på sex månader, enligt en tidigare intervju i Realtid med Frontventures vd Jonas Malmgren, riktar Airolit in sig på system som ska certifieras, servas och leva länge.
Kjölhede vill inte gå in på prisnivåer, men menar att kostnaden är låg i förhållande till vad kunden får. Han tar en av bolagets lösningar som exempel, där drönaren kopplas till marken via en så kallad tether, en kabel som ger ström och gör drönaren till en flyttbar mast.
”Ställer du kostnaden mot vad en militär mastvagn kostar är du på en tiondel”, säger han.
Läs även: Ukraina tar nytt unikt steg i drönarteknik. Dagens PS
Frågan om enkla material som papp och trä avfärdar han för bolagets del. Vädertålighet, flygegenskaper och tålighet mot vibrationer styr materialvalet, särskilt med tanke på nordiska och arktiska förhållanden.
”Nästan hela världen bygger drönare på plast eller kolfiber”, säger Kjölhede.
Vill inte stå sist i Nato-kön
Det Kjölhede återkommer till är vikten av inhemsk produktion och kontroll över leverantörskedjan. Komponenterna köps i dag nästan uteslutande från europeiska leverantörer, och bolaget designar inte själva komponenter utan lägger ut tillverkningen på produktionspartner.
Se även: Svensk AI-expert: Vi glider in i en farlig bekvämlighetskultur. Realtid
”Det är ganska ostabilt ute i världen. Det finns ingenting som säger att Sverige kommer stå först. Kan vi kontrollera hela leverantörskedjan på hemmaplan vet vi att vi är skodda när det krisar”, säger han.
Han beskriver svensk försvarsförmåga som mer än ”skrammel i vapengarderoben” och lyfter resiliens och förmågan att försörja det egna försvaret som avgörande.
”Man ska inte stå längst bak i en kö till Nato där 10, 20 eller 30 andra länder ska få grejer före oss”, säger Kjölhede, som menar att Sverige har goda förutsättningar tack vare tillgången till teknisk kompetens från bland annat Chalmers.
”Vågskålen är felmätt”
Kjölhede vill se att frågan vidgas från försvar till totalförsvar, där även myndigheter, privata bolag och befolkningen har ett ansvar.
Läs även: Nu är Sveriges första militära satellit i rymden. Dagens PS
Han är kritisk till att svenska myndigheter fortfarande köper billig teknik från andra delar av världen, samtidigt som svenska bolag av regulatoriska skäl hindras från att exportera till bland annat USA och Kina.
”Vågskålen är lite felmätt”, säger han.
För Kjölhede är slutsatsen att förmågan måste byggas i förväg.
”När krisen kommer är det för sent. Förmågan behöver vi bygga upp i fredstid”, säger han.
