Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Sedan 1996 är elhandeln avreglerad. Kunder kan fritt välja mellan olika elbolag. Själva elnäten är emellertid lokala monopol. Det finns bara ett nät för varje fastighet och man kan inte byta nät även om man är missnöjd med service eller pris.

Det finns olika sätt att hantera naturliga monopol. Ett sätt är att hålla dem inom offentlig regi och begränsa vinsterna via ägardirektiv. I Sverige har vi valt att begränsa elnätsmonopolens prissättning genom en statlig prisreglering. Men medan elnätsbolagen verkar vara nöjda med dagens reglering, är missnöjet desto större bland kunderna. 

Det kan kanske låta lite tekniskt, men kritikerna (däribland Konkurrensverket) menar att elnätsbolagen tillåts ta betalt för gjorda investeringar flera gånger om, eftersom den så kallade ”intäktsramen” utgår från kapitaltillgångarnas nuanskaffningsvärde. Istället borde elnäten värderas utifrån bokförda värden. Elnätsbolagen ska få möjlighet att täcka kostnader för gjorda investeringar, varken mer eller mindre.

I en rapport från Villaägarna görs en beräkning av hur stora övervinsterna faktiskt är, genom att jämföra de priser som kommunala elnätsbolag och ekonomiska föreningar har med de privata och statliga elnätsbolagen.

Ett antagande görs att ekonomiska föreningar borde hålla priserna på en måttlig nivå trots sin monopolställning, eftersom de ägs av sina medlemmar. Även kommunala bolag bör hålla måttliga priser eftersom politiker som vill bli omvalda har ett intresse av att medborgarna är nöjda med det kommunala elnätsbolaget. Statliga eller privata monopol behöver inte ta samma hänsyn till sina kunder och bör därför – om regleringen är otillräcklig – ligga högre i pris.

Rapporten visade på följande snittpriser. 

Skarmavbild_2020-12-01_kl._14.43.00.png

Villaägarnas rapport visar att priserna i ett privat elnätsbolag i snitt ligger cirka 2 500 kr/år högre än i ett kommunalt och att de statliga elnätsmonopolen håller klart högst elnätspriser, vilket är anmärkningsvärt. Där måste priserna sänkas med i genomsnitt ca 4 500 kr/år för att hamna på samma nivå som de kommunala elnätsbolagen.

Man kan se detta som att människor som bor på orter där ett statligt bolag äger elnätet tvingas betala en dold statlig skatt. Det är inte rimligt. Regeringen måste se till att minska den höga monopolprissättningen via ägardirektiven.

I stället för att föra dialog med branschen, borde regeringen tillsätta en statlig utredning med ett tydligt direktiv att få ned elnätsbolagens monopolprissättning. Regleringen måste ha fokus på den svagare parten, det vill säga kunden. Att dra frågan i långbänk, göder bara de redan övergödda elnätsbolagen.

Villaägarnas rapport visar att kommunala elnätsmonopol håller betydligt lägre priser än både privata och statliga. Tills dess att en ny elnätsreglering är på plats, är den allmänna rekommendationen från Villaägarna att inte sälja ut elnäten. Kommunala elnätsbolag som har inskrivet i ägardirektivet att priserna ska hållas på en låg och konkurrenskraftig nivå, är idag den minst dåliga lösningen på denna problematiska monopolmarknad. 

Håkan Larsson
Samhällspolitisk chef, Villaägarnas riksförbund