Penningtvättslagen missar off-boarding-problematiken

För några veckor sedan höll jag i tvådagarskurs, Penningtvätt i teori och praktik, för yrkesverksamma vid vilken diskuterades en rad praktiska utmaningar i vardagen i bekämpandet och penningtvätt och terrorismfinansiering. En av dessa utmaningar är off-boarding, det vill säga avslutande av kundaffärsrelation.

Syftet med lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (PTL-lagen) är solklart, nämligen att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. PTL pekar därför ut en rad verksamhetstyper (verksamhetsutövare) som åläggs skyldighet att tillämpa och efterleva lagen. Några exempel på verksamhetsutövare är banker, värdepappersrörelse, fondverksamhet, betalningsinstitut, verksamhet med konsumentkrediter och eller bostadskrediter, fastighetsmäklare, spelverksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer eller registrerat revisionsbolag, skatterådgivare, advokat eller advokatbolag och vissa konsthandlare.

Men, vad betyder skyldigheten i praktiken? Att verksamhetsutövaren inte får upprätthålla en affärsförbindelse om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen. Detta innebär i praktiken och i all enkelhet att verksamhetsutövaren måste arbeta riskbaserat innebärande bland annat ha alltjämt uppdaterad kännedom, ha dokumenterade rutiner och fungerande organisation som kan hantera frågan (compliance & governance), övervaka kundernas affärstransaktioner, rapporterar till polismyndigheten vid misstanke, avstå från att genomföra begärda och misstänkta transaktioner samt avsluta kundengagemanget vid otillräcklig kundkännedom. De förväntas alltså off-boarda kunden.

Off-boarding problematiken kan vara olika utmanande beroende på vilken typ av verksamhetsutövare det är frågan om.

Låt mig ge två konkreta exempel som visar på utmaningen med off-boarding:
Hen är en bolånekund hos en bank. Off-boarding av hen innebär att bolånet sägs upp och hen förväntas återbetala lånet. Banken har i regel pantat bostaden och har därför teoretisk möjlighet att sälja bostaden om återbetalning ej sker; alltså lång och krånglig historia. Ponera att återbetalning sker, hur ska banken ta emot sådant medel, oftast rör det sig om stora summor, med vetskapen om hög misstanke om penningtvätt? Alltså uppstår en form av moment 22. Vidare måste banken beakta de avtalsrättsliga aspekterna och de villkoren som omgärdar bolåneavtalet – regleras den här typen av situation i sådana avtal?

Vad blir konsekvenserna utav att bolån sägs upp där det finns en familj med barn att beakta? Hur påverkas bankens balansräkning om omfattningen av off-boarding av den här karaktären skulle vara av sådan storlek att det hotar matchningsprincipen vid inlåning och utlåning? Ryktesrisken är ytterligare en parameter att beakta.

Hen har sparande, till exempel i fonder och eller andra typer av kapitalförsäkringsprodukter så som pensionsbesparing etc. Om hen ska off-boardas, kommer även här, liksom i fallet ovan, accentueras avtalsrättsliga frågor utöver skatterättsliga konsekvenser. Det särskilda problemet här är om huruvida det är lämpligt att verksamhetsutövaren betalar ut pengarna när misstankar om penningtvätt de facto finns? Om utbetalning sker, låt oss säga, till annan bank så skifflas problemet vidare och därmed är syftet med lagstiftningen omintetgjord.

Slutsatsen är det uppenbarligen finns stora utmaningar i den praktiska tillämpningen vid off-boarding som lagstiftaren inte har tagit höjd för och som kräver åtgärd om bekämpandet av ett samhällsproblem som penningtvätt och terrorismfinansiering är ska kunna ske effektivt och tillfullo.

Ruth Yosef
CEO/Senior Legal Advisor, YCLG Consulting