Annons

Annons

20150312_SSE_SophieNachemeson_9943MINDRE.jpg

Sophie Nachemson-Ekwall,  Doktor Handelshögskolan i Stockholm
Sophie Nachemson-Ekwall, Doktor Handelshögskolan i Stockholm

Är Sverige moget för att satsa på tålmodigt svenskt hemmamarknadskapital?

I stort sett samtliga andra länder i Europa har olika sätt att uppmuntra inhemsk kapitalbildning. Sverige måste följa med här, skriver Sophie Nachemson-Ekwall, Doktor Handelshögskolan i Stockholm.

Nedläggningen av en ärtfabrik i Bjuv, den infekterade debatten om vinstförbud i välfärden, andra AP-fondens försäljning av fastigheter i Norrland och Spotifys kritik mot att det inte blir några personaloptioner vittnar alla om brister i den svenska marknadsekonomin. Det bemöter vi bäst genom att öppna Sverige för mer långsiktigt tålmodigt kapital. För det behövs en ny syn på värdet av svenskt kapital, sk home-bias.

Det här tar jag upp i en idéskrift för tankesmedjan Global Utmaning ”En hållbar ägararkitektur för Sverige”. Där beskriver jag hur Sverige misshushåller med svenskt långsiktigt tålmodigt kapital. Det svenska skattesystemet hanterar fortfarande arbete och kapital som om landets medborgare befann sig i en konflikt mellan hur resurser ska fördelas. I själva verket befinner vi oss i en kunskapsekonomi där arbete och kapital alltmer flyter samman och där fokus istället bör förflyttats till hur gemensamma resurser ska förmeras. Med tid har det utarmat vår förmåga till långsiktigt värdebyggande.

Utvecklingen är i längden ohållbar. Räntedopade tillväxtsiffror på fyra procent av BNP gör inte mycket mer än döljer att Sverige dras med underliggande strukturella problem. På annat sätt går det inte att förklara 100 000 förlorade industrijobb sedan 2008, samtidigt som tysk industri nyanställt, att forskningsledande life-science krymper verksamheten i Sverige när det satsas i Danmark, Schweiz och Holland, att start-ups i it-sektorn flyttar utomlands, att årets avtalsrörelse lämnar en bitter eftersmak, att huvudkontoren flyttar ut eller att det pågår en diskussion kring kommunernas roll i välfärden som handlar om vem som ska få tillhandahålla vård, skola och omsorg snarare än vad för kvalitet som erbjuds medborgarna.

Annons

Annons

Fram växer bilden av ett Sverige där inhemskt kapital inte investerar som en följd av komplicerade och hämmande skatter och otidsenliga placeringsregler. På många ställen, som på börsen och i riskkapitalsektorn, har det ersatts av utländskt kapital. När bolag blir så stora att de behöver 100 miljoner kronor står utländskt kapital för i stort sett allt. Ändå har det inte räckt, svenska små- och medelstora bolag växer inte upp och investeringar uteblir. Hämmande fåmansbeskattning gör att kapital låses in i gamla bolag eller så händer inget alls. Efter årtionden med strukturomvandling där facket haft ögonen helt på lönerna har resultatet inte blivit återinvesteringar i nya industriarbeten.

Fler svenskar arbetar för utländska ägare än i andra länder, och den utländska riskkapitalsektorn är dubbelt så stor. Numer är det bara kineser som investerar i svensk bilindustri. Men vem som ska ta vid när de lämnar är oklart.

Samtidigt är kooperativ och civilsamhället blygsamt jämfört med resten av Europa, en spegelbild av regler som aktivt hindrar kapitalanskaffning och understödjer vinstfokus eller offentlig drift. Personalkooperativ finns knappt alls i Sverige. I Storbritannien, Spanien, Italien och Frankrike finns det kooperativt drivna industriföretag som står för både stabilitet och långsiktighet. I Storbritannien finns ömsesidigt ägda skolor och sjukhus. Den katolska stiftelsen Caritas är en av Tysklands största vårdgivare.

Vad som behövs är en ny syn på det speciella värdet av inhemsk kapitalbindning. Tilltron till fria kapitalmarknader och kapitalets internationella rörlighet är stor i Sverige. Finansteorins syn på effektiva portföljallokeringsmodeller har slagit igenom i förvaltningen av pensions- och sparkapitalet. Det har visat sig finnas en baksida med det här. I en öppen ekonomi som den svenska leder en sådan förenkling till att utländskt kapital, institutionellt såväl som riskkapital, helt eller nästan helt förväntas ersätta en brist på inhemskt kort- och långsiktigt kapitalutbud. Men så sker inte. En del tillgångar blir helt utan, som de riktigt nya företagen eller familjeföretaget som har svårt att hantera ett generationsskifte. Kapitalet beter sig inte som i finansteorierna.

Ny forskning kopplar ihop bolagsstyrning med finansteori och pekar på att kapital kan investeras på en mängd olika sätt utifrån den valda placeringshorisonten. Det accepterar att det globaliserade och passiva kapitalet många gånger är flyktigt, begränsande, kortsiktigt och till och med värdeförstörande. Det accepterar att människor inte alltid är rationellt nyttomaximerande. Istället utgår den här forskningen från sociologins beskrivning av människors beslutsfattande som mer komplext. I själva verket är människor begränsat rationella, vilket betyder att de i sitt beslutsfattande förlitar sig på tillgänglig information såväl som mjuka värden som kultur och tillit till andra.

Det finns kapital som på grund av närhet både har informationsövertag och vilja att placera långsiktigt i sitt närområde. Kvalificerade tjänster och forskning växer i närheten av huvudkontorets placering. Därför spelar det roll att huvudkontor flyttar ut. Samma mänskliga beteende gör hemmamarknadskapital väl skickat att placera mer aktivt, tålmodigt och långsiktigt på den lokala marknaden. Skånska förmögna privatpersoner är mer benägna att investera i skånska start-ups än förmögna Stockholmare. Hemmamarknadskapital – home bias - fungerar då som stabiliserande motkraft när det internationella kapitalet i våra svenska riskkapitalfonder som Healthcap och Creandum flyttar runt. Det är ingen slump att två av Sveriges största arbetsgivare är stiftelseägt – Nordstjernan eller ett familjeföretag i generationer –  Axel Johnson gruppen.

Sverige borde dra bättre fördel av det här hemmamarknadsorienterade kapitalet, ofta förknippat med så kallat home-bias, och uppmuntra det att investera långsiktigt och tålmodigt. Istället har vi i årtionden gjort precis tvärt om. Det svenska kapitalet är förhindrat att göra placeringar. Det finns inlåst i pensionsbolagen, i små- och medelstora företag och hos förmögna privatpersoner som inte uppmuntras med olika riskkapitalavdrag. Synsättet att hårdbeskatta optioner så anställda inte vågar ta arbete i riskfyllda nystartade bolag är lika begränsande. Utan optioner tappar Sverige förmågan att bygga nya storföretag i kunskapssektorer. Samtidigt hade vi kunnat dra fördel av en förmögenhetsöverföring från andra ägare, ofta utländska, till anställda i Sverige.

Det är egentligen ett gammaldags synsätt på kapital och arbete som även hindrar Sverige från att stötta framväxten av personalkooperativ eller en överföring av familjeföretag till pensionsstiftelser kontrollerade av de anställda. Förr hade vi valutareglering, omfattande produktmarknads-reglering men framförallt synsättet att kapitalet bestämde och anställda ”hyrdes” in. I den nya världen, som är mer kollaborativ och digitaliserad, är de anställdas roll mer mångfacetterad än tidigare. Det kan lika gärna ses som att det är de anställda som hyr kapitalet som att det är kapitalet som hyr de anställda.

I stort sett samtliga andra länder i Europa har olika sätt att uppmuntra inhemsk kapitalbildning. Sverige måste följa med här. Svenska institutionella investerarna, inklusive AP-fonderna, måste få placera kapital långsiktigt i små och medelstora bolag. Svenska företagare behöver uppmuntras att investera i svenskt näringsliv.

Det behövs personaloptioner till entreprenörer, en ny aktiebolagslag, ömsesidiga organisationsformer, skattebefrielse för gåvor till ideella föreningar, riskkapitalavdrag för innovationer och sociala investeringar eller personalägande genom de i USA populära ESOP-programmen.

Politiker och finansdepartementet med sin fiskala skattepolitik blundar för detta. Men ”home-bias” måste uppmuntras. Det har betydelse för investeringsnivån, Sveriges position som forsknings- och kunskapsnation och därmed antalet arbetstillfällen.

Sophie Nachemson-Ekwall

Doktor Handelshögskolan i Stockholm med fokus på bolagsstyrning, långsiktig kapitalbindning och institutionella investerare.  

Idéskriften finns att ladda hem gratis här!

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons