Wolodarski i Stenbecks fotspår

Peter Wolodarski är en av 28 journalister, varav 14 är ickeamerikaner, i årets Niemanklass på Harvard. Niemanstipendiet inrättades för 70 år sedan och är avsett för verksamma journalister från hela världen. Under ett år får de sy ihop sin egen kursplan från Harvards digra utbud. Peter Wolodarski kommer enligt Harvards hemsida att studera framtiden för sjukvård, med särskild inriktning på hur offentligt finansierad vård kan effektiviseras.

För att finansiera sitt år har Peter fått ett stipendium på 250 000 kronor från en Johnsonstiftelse; Niemanstipendiet innebär nämligen inga pengar, utan bara rätten att studera på Harvard.

Varför åkte du?

– Det enkla svaret är att jag blev väldigt lockad av att läsa på Harvard, att under ett år komma ifrån alla deadlines och få möjlighet att fördjupa mig. Det känns ganska befriande efter att ha skrivit ledare sedan 1999.

Hur gick ansökan till?

– Det är en formell process som alla kandidater följer. Jag skrev ansökningsbrev, bifogade artikelprov från DN, angav referenser och berättade om mina intressen.

Får du några högskolepoäng eller motsvarande, eller kan du bara flyta omkring utan att tenta något?

– Stipendiet ger inga högskolepoäng. Däremot en stor frihet att skräddarsy en egen studieplan, som kan handla om precis vad som helst. Det finns inga krav på tentor, men du förväntas läsa litteraturen och delta i undervisningen precis som de andra studenterna.

Vad jobbar din fru med under tiden, om familjen följt med alltså?

– Det fina i kråksången är att stipendiet omfattar hela familjen, så min fru, som också är journalist, har möjlighet att läsa på Harvard och delta i seminarierna i journalistik på Nieman foundation.

Apropå ditt fokus under året: bör svenska sjukvården bli mer som den amerikanska?

– Lite korsbefruktning skulle nog inte skada. Den privata sjukvården i USA är stundtals outstanding. Problemet är att en stor grupp människor inte är försäkrade. Där skulle USA kunna lära en del från Europa.

Peter Wolodarskis examensarbete på Handels handlade om sjukvårdsfinansiering: ”Kan managed care lösa vårdens kvalitets- och kostnadsproblem?” är titeln på uppsatsen från 2005. Han har kritiserat Michael Moores djupt kritiska dokumentärfilm om amerikansk sjukvård, Sicko, i sin DN-spalt för att vara partisk.

Varför ligger detta ämne dig så varmt om hjärtat? Vill du jobba med det framöver? Eller har du några innehav , eller några tips om var man ska placera nu när Capio är avnoterade om man tror på en förändring mot mer privata inslag i svensk sjukvård framöver?

– Dessvärre saknar jag både insiderkunskaper och aktier i Capio. Men mitt intresse för branschen är stort, inte minst därför att sjukvård har en så genomgripande betydelse för människor. Tiden på Harvard kommer dock att gå åt till annat också. Exakt vad vet jag inte just nu, eftersom universitetets kursbok är tjock som en telefonkatalog: att välja kurser känns som att välja mellan 5 000 elbolag. Men det ska lösa sig.

Kommer du att skriva i DN under Harvardtiden?

– Ja, det blir en kolumn i månaden, vilket är roligt.

Du prenumererar på International Herald Tribune hemma i Sverige. Vad har svensk journalistik att lära av amerikansk?

– New York Times fördjupningar är outstanding. Jag skulle önska att fler svenska tidningar gav sina reportrar tid och resurser för att göra motsvarande jobb.

Martin Lindgren

Frilansmedarbetare

redaktionen@realtid.se <mailto:redaktionen@realtid.se>