Vad hände med maktens kläder?

Det är något lite lätt sorgligt i att se denna tävling i folklighet. Ni har förtjänat era positioner, jobbat upp er samt representerar ett helt land, en stat eller kommun – stick ut lite!

Självklart skall man inte bli någon uppblåst pamp bara för att man når en högre position i livet men man kan göra sitt yttersta för att se så representativ ut som möjligt.

Man kan resonera att man borde se ut som alla de man representerar. Detta medför självklart en del naturliga svårigheter om man inte är extremt schizofren.

Men när Fredrik Reinfeldt svarar att den nya tvättmaskinen var det bästa med renoveringen av Sagerska palatset så blir jag lite orolig. Jag tycker inte att det är folkligt trevligt, utan märkligt. Om man skall styra ett land, vilket självklart medför ett enormt ansvar och utsatthet, så behöver man den lilla tid man får ledigt till att vara just ledig (sen vet jag inte om Reinfeldt har tvätt som hobby).

Eller när Ingvar Carlsson döper om Sagerska palatset till Sagerska huset (enligt sägen) med motiveringen att en socialdemokratisk statsminister inte kan bo i ett palats. Sen ska han i och för sig ha cred för att han aldrig flyttade in. Det gjorde istället Göran Persson som stolt bodde där i tio år och sedermera blev godsägare, mycket representativt för partiet.

Men åter till garderoben som jag för övrigt hoppas är ett helt rum i Sagerska Palatset! Jag anser det vara ganska löjligt att som man komma utan slips till riksdagen, det handlar inte om att klä sig snobbigt utan att ha respekt för sitt ämbete.

Jag vill att de folkvalda som representerar mig, framförallt utrikespolitiskt, skall vara just representativa. Samma sak gäller när det klagas på att vi skattebetalare betalar flygplan, taxiresor och så vidare åt regeringen, det skulle antagligen vara ytterst opraktiskt, säkerhetsmässigt fel och tidsödande om statsministern skulle åka reguljärt när han ska på statsbesök till Kina. (Men samtidigt vore det ganska underhållande att se statsministern promenera från Sagerska till centralen med skrikande barn och för mycket bagage, sen hoppa på flygbussen, stå i kö på Arlanda, flyga Finnair till Helsingfors för ett kort byte och sedan vidare till Peking för att där återigen ta bussen in till staden.)

Den resan hade åtminstone passat klädseln Reinfeldt hade när han gick av regeringsplanet i Kina 2008. Det är direkt oförskämt att möta statschefen i världens största land iförd en PIKÉ, om det nu inte var någon sorts stilla protest mot diktaturen. I så fall finns det mycket effektivare sätt att protestera.

Jag vill till och med gå så långt som att tycka det är fel att besöka Vita Huset iförd LOAFERS istället för svarta Oxfords som Bildt gjorde under sin statsministertid.

För att hitta den svenska statsminister som har varit bäst klädd måste man backa ända till Hjalmar Branting. Han började sitt liv som klasskamrat till Gustav V för att på senare år ärva en del pengar som snabbt festades upp. Detta varvades med en del fängelsebesök. Ett sådant utsvävande liv torde sätta en del sartoriella spår.

Att han sedan kallades för Nenne (lustigt nog ett riktigt överklassmeknamn) hjälpte nog en bit på traven. Han var också väldigt modern i den aspekten att det var hans fru Anna Branting née Jäderin, som försörjde honom genom att bland annat skriva krönikor. Sen fick han Nobelpriset för att ha varit pådrivande i bildandet av Nationernas förbund, stort.

Så till alla moderna politiker: tänk inte så mycket på det privata utan stå för er politik och våga vara lite mer excentriska.