"Utrymmet för gigantiska mörkertal är oroande"

Realtid.se har uppmärksammat flera aktuella brottmål där ledande befattningshavare, styrelseledamöter och större ägare i noterade bolag har ägnat sig åt hemlig trading i den egna aktien.

Hur påverkar denna form av agerande aktiemarknaden?

Claes Hemberg, sparekonom på Avanza:

– Problemet har funnits i många år. Utrymmet för gigantiska mörkertal är oroande och undergräver hela börsens trovärdighet. Att inte myndigheter stoppar detta är högst märkligt. Bara för att allmänheten inte förstår problemet, betyder det inte att problemet är oviktigt. Tvärt om har vi med kunskap ansvar att göra allt för att belysa och stoppa dessa aktierufflare. Aktier, vars insiders som handlar i kapitalförsäkring, utan att öppet redovisa detta, skulle jag aldrig ta i med tång.

Anders Ackebo, Senior Counsel, Advokat på Setterwalls:

– Varje gång en person fälls för att ha gjort sig skyldig till insiderbrott eller otillbörlig markandspåverkan innebär detta naturligtvis ett hack i förtroendet på marknaden. Om den brottslige dessutom är en ledande befattningshavare i ett noterat bolag blir ju hacket ännu djupare. Alla som handlar med värdepapper på marknaden är ju skyldiga att följa gällande regler. När det gäller styrelseledamöter och ledande befattningshavare borde detta krav vara ännu lättare att tillgodose, eftersom de ju har fått särskild utbildning i vad reglerna innebär.

Erik Lidén, vd på Insiderfonder:

– Jag tror egentligen inte att enskilda individers förslagna agerande förvånar dagens aktiesparare särskilt mycket. Utan koppling till någon enskild händelse så ser jag företeelsen att insynspersoner agerar på ett sätt som står i strid med gällande lag som ett kvitto på att regelverket och domstolarnas syn på det är på tok för svag. Hela rapporteringssystemet vilar på att den enskilde självrapporterar sina affärer. En självrapportering innebär samtidigt att man lämnar öppet för individer med en störning i moralkompassen att göra det som maximerar deras egen plånbok. Att insynshandeln ska rapporteras syftar ju till att bidra till en ökad transparens på marknaden. Just därför bör lagstiftaren göra allt för att inte anmälningsskyldigheten ska kunna rundas som när affärerna sker via kapitalförsäkringar eller via bolagsstrukturer.

Fungerar dagens regelverket och kontrollsystem?

Claes Hemberg:

– Nej. Absout inte. Självklart borde finansinspektionen ha en lista för insynshandel som även inbegriper kapitalförsäkringar. Allt annat är konstigt. Bara för att lagen inte hängt med betyder det inte att vi ska luta oss tillbaka.

Anders Ackebo:

– De händelser som redovisas i Realtids artikel visar ju att kontrollsystemet i vart fall har fungerat i dessa fall. Både NGM-börsen och Nasdaq Stockholm har väl fungerande övervakningsenheter som granskar handeln och lämnar över uppgifter om misstänkta transaktioner till Ekobrottsmyndigheten. Långt ifrån alla dessa fall går sedan vidare till domstol, vilket oftast beror på att det kan föreligga bevissvårigheter för att styrka brott.

Erik Lidén:

– Ja, och nej. Den stora massan insynspersoner kan hantera rapportering och regelverk mycket väl, det är i varje fall min bedömning. Men i regelverk där det finns luckor kommer en del medvetet arbeta för att förmera sin egen plånbok. Till och börja med skulle jag vilja se att all insynshandel, vare sig den sker via olika bolagskonstruktioner eller olika depåformer, ska vara anmälningspliktig. Jag tycker också att rapporteringsskyldigheten borde flyttas från individen så och att den för insynspersonerna istället görs av den bank eller mäklarfirma där affären har skett. Genom en samkörning av uppgifter om insynspersonernas handel med gällande regelverk skulle man kunna automatisera överträdelser. Konsensus på aktiemarknaden idag är att man inte åker fast om man har agerat på insiderinformation. Ett visst framsteg har nåtts av Ekobrottsmyndigheten som numer har fått domstolarna att gå på linjen att all information som inte är offentlig och som den ”förnuftige investeraren” skulle lägga till grund för ett investeringsbeslut är att betrakta som insiderinformation. Men med det sagt lyckas män ändå inte komma åt de uppenbart fula fiskarna eftersom regelverksnätet har alltför bräckliga maskor. Man fångar de små fiskarna men de stora simmar enkelt igenom. Efter ett flertal uppseendeväckande fall de senaste åren där det är uppenbart att grova insiderbrott har begåtts men där beviskraven på åklagarna har varit orimliga bör man överväga om det ska råda en omvänd bevisbörda för just misstänkt insiderhandel.

Var bör ansvaret ligga?

Claes Hemberg:

– Finansinspektionen.

Anders Ackebo:

– I grunden har ju var och en som gör en värdepappersaffär ett ansvar för att följa de regler som gäller. När det sedan gäller affärer som görs av ledande befattningshavare på noterade bolag så bör det inom bolagen ha etablerats en kultur som innebär att ingen av dessa ens ska tänka tanken på att göra en affär i strid mot lagens bestämmelser. Här är det ju också viktigt med det goda exemplets makt, d.v.s. att just de som har en ledande position är extra noga med att avstå från att göra affärer där det skulle kunna finnas risk för att de inte skulle var lagliga. Det är också viktigt att bolagen ser till att deras medarbetare även längre ned i organisationen får utbildning om vad som faktiskt gäller. Jag har efter min tid på Stockholmsbörsen haft ett antal sådana utbildningsuppdrag från noterade bolag, och det är min erfarenhet att utbildningarna har varit tacksamma att genomföra och bidragit till att fylla igen kunskapsluckor som tidigare har funnits hos deltagarna.

Erik Lidén:

– Giriga människor med en bristande moralkompass finns överallt i samhället och den kommer finnas även bland börsbolagstopparna. Just därför bör förändringar som görs arbeta med att ta bort rapporteringsansvaret ifrån insynspersonerna. Lagstiftaren bör strama upp regelverket och skärpa sanktionsmöjligheterna. Det finns duktiga åklagare som arbetar med denna typ av mål men de arbetar i en konstant uppförsbacke med orimliga beviskrav. Lagstiftaren kan inte påverka individernas vilja att göra vad som är rätt i allmänhetens ögon, men de kan skapa regelverk som minskar riskerna att agera på ett icke önskvärt sätt. Därför vilar ansvaret på lagstiftaren.

Finns det några åtgärder som bolagen bör göra? Handelsplatserna? Lagstiftaren?

Claes Hemberg:

– Om nu inte lagskrivarna förmår att vakna och agera, så kan vi i branschen och på inspektionen ändå agera: Finansinspektionen borde redan i eftermiddag öppna för frivillig rapportering om handeln i kapitalförsäkring. Här skulle sedan styrelserna i varje bolag kunna utkräva rapportering av sina insiders. Bolagen styrelser ska självklart avkräva sina insiders allt all handel i kapitalförsäkring ska offentliggöras genom pressmeddelanden. Inom 5 dagar, vilket gäller vanlig insiderhandel. Detta har flera bolag infört. Men alla med någon form av ryggrad borde självklart ställa krav på 100% öppenhet. Allt annat är förkastligt. Problemet är att de fula fiskarna i kapitalförsäkring är så små att valfiskande politiker inte bryr sig. Detta har inte partifärg att göra, utan har pågått över alla partifärger.

Anders Ackebo:

– Utöver utbildningsinsatser som berörts ovan bör bolagen skapa bra policies inom området och se till att dessa blir kända i hela organisationen. Marknadsplatsema bör visa en stor öppenhet mot omvärlden om hur man arbetar och vilka iakttagelser man gör, inte minst för att slå hål på myten att det inte är någon som upptäcker den här typen av brott. Sedan måste själva brottsbeskrivningen förenklas så att det blir möjligt för en åklagare att driva ett åtal till en fällande dom. Det är trots allt fråga om straffrättsliga bestämmelse och då ska det inte förekomma uttryck som ”ägnad att” eller ”väsentlig kurspåverkan” m.m. Men det här är näst intill ett arbete som måste drivas fortlöpande och oförtrutet, eftersom det ju ytterst är en fråga om girighet och förtroende. Jag har dessvärre sett exempel på där människor som borde veta bättre har sett det som näst intill en självklarhet att man på ett eller annat sätt ska få del av information om utvecklingen inom ett visst företag, även om det inte sker genom direkta uppgifter från den löpande redovisningen.

Erik Lidén:

– Det är möjligt att bolagen kan vidta åtgärder men det bästa de kan göra är att förespråka och premiera ett sunt agerande från sina anställda i relation till insynshandeln. Individer kommer alltid att bryta mot lagen annars skulle det inte behövs någon lag. Därför tror jag det bästa som kan ske är att minska viljan och möjligheterna att göra det.