Ramberg vill inte ha in externa ägare i byråerna

I ett debattinlägg hos Dagens Industri den 30 maj hävdar Peter Sjögren att advokater blir utkonkurrerade på den juridiska tjänstemarknaden och att detta beror på regleringen av advokatverksamheten i Sverige.

Enligt honom måste Advokatsamfundet tänka nytt och stort och låta byråerna driva den affärsmässiga processen mer fritt. Dels genom att själva kunna sätta priser i relation till kundnyttan, dels genom att få välja ägare till byråerna samt genom att kunna bedriva mer aggressiv marknadsföring.

Men i ett debattinlägg i Dagens Industri idag torsdag menar Anne Ramberg att Peter Sjögren har fel i ”såväl sak som i sin analys.”

Hon hävdar bland annat att svenska advokater är litet reglerade när det gäller formerna sett ur ett internationellt perspektiv. Hon menar snarare att det är advokaternas förmåga att verka på en konkurrensutsatt marknad som avgör hur framgångsrik en byrå är. Hon pekar också på att lönsamheten varierar kraftigt mellan byråerna och att det står svenska advokater helt fritt att bestämma arvodet i relation till kundnyttan, men passar samtidigit på att lägga in brasklappen att arvodet måste vara skäligt.

Hon pekar även på att det inte finns några advokatetiska regler som begränsar möjligheterna till marknadsföring, men att det däremot finns en begränsning i rätten att äga advokatbyråer. Hon poängterar också att advokater är förhindrade att att ingå bolag med ”annan än advokat” och kan endast vara anställd av ”annan advokat”. Det yttersta skälet för att detta är just att advokater ska vara oberoende, enligt Anne Ramberg.

Hon nämner dock att Advokatsamfundet för några år sedan införde en möjlighet för en vd, som inte är advokat, att köpa 10 procent av aktierna i advokatbyrån. Syftet med detta är underlätta för de stora affärjuridiska byråerna att rekrytera en professionell vd utanför delägarkretsen. Men här menar Anne Ramberg att ”resultatet har låtit vänta på sig.”

Hon tycker heller inte att Peter Sjögrens verklighetsbeskrivning är korrekt och menar att den internationella förändringsprocessen inte alls kännetecknas av att advokatbyråer börsnoteras eller att riskkapitalister blir ägare till byråerna.

Visserligen nämner hon att det finnns två börsnoterade advokatfirmor i Australien och Storbritannien har alldeles nyligen infört en licensregel som innebär att det går att ta in externa ägare, men här menar Anne Ramberg att Europas advokatorganisationer helt tagit avstånd från att tillåta sådana former av ägarstrukturer.

Enda undantaget är Law Society of England & Wales, enligt Anne Ramberg. Enligt henne är förklaringen enkel. Den är att aktieägarnas krav på avkastning riskerar att ”bortse från advokatens yrkesplikter och försvaga de advokatetiska kärnvärdena till nackdel för klienten.”

Hon tycker heller inte att kapitalinjektioner är särskilt nödvändiga eftersom advokatbyråer i sig själva inte är särskilt kapitalintensiva.