McCain är chanslös

NEW YORK Professor Abramowitz har snickrat ihop en ny valbarometer som han sedan testat på alla presidentval efter 1948.

Och hans valbarometer spådde rätt vinnare i 14 fall av femton. Den enda missen var 1968 där modellen spådde en två procents seger för Hubert Humphrey, medan han i själva verket förlorade med en procent mot Richard Nixon.

Abramowitz arbetar för närvarande på en artikel om politiska prognoser som ska publiceras i en statsvetenskaplig tidskrift i oktober. Han ska också diskutera sitt nya grepp på valprognosticerandet vid de amerikanska statsvetarnas stämma i Boston i september.

Gallup-mätningar och andra opninionsmätningar stämmer av ett ögonblick i tiden och är därför inte särskilt pålitliga förrän valet praktiskt taget står för dörren. De flesta opinionsundersökningar som vi matas med nästan dagligen på tv och i andra medier är enligt Abramowitz inte särskilt meningsfulla för den som vill veta hur det ska gå i höst.

Han har därför byggt en valbarometer som baseras på mer stabilia sociala förhållanden och påminner om det så kallat missnöjesindexet – detta ”misery index” skapas genom att man lägger ihop arbetslöshetsnivån med inflationen och om siffran är hög är chanserna att oppositionen ska vinna relativt stor.

Valbarometern väger samman tre faktorer:

1.Den sittande presidentens popularitet mätt genom att man drar ifrån andelen missnöjda från andelen nöjda.

2.Den ekonomiska tillväxten mätt efter andra kvartalet som brukar offentliggöras i augusti.

3.En koefficient som tar hänsyn om presidenten suttit en eller två mandatperioder. Om presidenten är inne på sin andra period brukar många tycka att det är ”dags för ett maktskifte” vilket kan förstärka den negativa kvoten av de två första faktorerna. Om å andra sidan presidenten är populär och ekonomin växer så får denna koefficient inte någon större effekt.

Jimmy Carter är den president som haft den värsta prognosen enligt valbarometern. Han låg 1980 på minus 66 procent och Ronald Reagan vann samma höst med en jordskredsseger.

Abramowitz spår en seger för demokraternas kandidat i höstens val. Konjunktursiffrorna för andra kvartalet 2008 är visserligen inte publicerade än, men han säger att vi redan vet tillräckligt mycket om det ekonomiska läget för att väga samman det med Bush negativa netto när det gäller andelen nöjda och missnöjda väljare.

Och efter två perioder Bush väger förändringskoefficienten tungt till Bush nackdel. John McCains chans att vinna kommer enligt Abramowitz att hamna på minust 60 procent när de ekonomiska siffrorna släpps om ett par veckor.

Men Abramowitz tror trots det inte att Barack Obama kommer att vinna med någon jordskredsseger, utan att det blir en ganska jämn match där han vinner med 6 procent snarare än tolv. Väljarna påverkas enligt honom inte så mycket av valrörelsen och den intensiva mediabevakningen, utan folk röstar mer efter traditionella faktorer, efter vilken ideologisk lutning de har och i enlighet med deras religiösa åsikter.

Det återstår att se om de unga väljarna som registrerat sig i högre utsträckning än förr verkligen kommer till valurnorna. Om de gör det kan mönstret ändras, för unga tenderar att rösta mer demoratiskt.

En konsekvens av Abramowitz modell är det inte spelar så stor roll vem som är kandidat. Demokraterna kommer att vinna oavsett McCain och Obama.

– Väljarna påverkas mer av underliggande faktorer och mindre av kampanjen och enstaka händelser, säger han.

Men vad händer om vi får en ny stor terrorattack i höst, eller om Bush attackerar Iran? Då kommer väl balansen svänga över till John McCains förmån? Inte nödvändigtvis, säger Abramowitz.

– Det är sant att folk tenderar att sluta upp bakom den sittande presidenten under en kris, men det är ovanligt med en sådan kris veckorna före ett val. Dessutom är det inte säkert att en kris gynnar regeringen. Folk kan också vända sig emot den och fråga varför den inte skyddat dem mot en attack.

Hans Sandberg

Korrespondent New York

[email protected]