"Marknadsekonomi i sin renaste form"

Trots alla shoppinggallerior handlar svenskarna fortarande mer och mer på nätet. Varje klick omvandlas till kronor av internets köpcentra –prisjämförelsesajterna.

Kelkoo, ursprungligen ett franskt företag, särredovisar inte hur det går ekonomiskt för de tio nationella sajterna i Europa. Sedan Yahoo köpte Kelkoo 2004 för 475 miljoner euro kontant finns det inte heller några siffror för omsättning och resultat för hela Kelkoo.

Patrik Kvarnlind, Sverigechef sedan april, hävdar ändå att hans företag tjänar betydligt bättre än de stora konkurrenterna i Europa.

Svenska Pricerunner och Prisjakt listar ungefär en miljon kameror, tvättmaskiner och andra produkter ”efter konsumentens behov”, men länkar vidare bara till de nätbutiker som faktiskt betalar.

– De gör allt för att det ska vara så krångligt som möjligt att hitta produkten hos de butiker som inte betalar, säger Patrik Kvarnlind.

Besökarna uppmanas att ”utbyta erfarenheter” och klicka runt på sajten. Annonsörerna betalar ju för varje klick.

– Kelkoo vill att konsumenterna ska spendera sin tid hos våra partners istället, säger Patrik Kvarnlind.

– Det skapar mindre trafik åt oss, men vi kan konvertera bättre till köp hos våra partners.

Så har Kelkoo sagt sedan starten i Sverige 1999. Men något har hänt.

– Alla på sajten är betalande butiker. Vi har inga freeriders. Det har Prisjakt och Pricerunner.

Ärkerivalerna utger sig för att stå på konsumentens sida genom att erbjuda en pålitlig prisjämförelse, men topplistan stämmer inte riktigt med verkligheten – vare sig om den sorteras efter ”pris” eller ”popularitet”.

– De prioriterar ju kunder som de får betalt av, men visar priser från alla. Därför måste de själva gå ut på marknaden och skanna av befintliga nätbutiker. Det sker sällan, därför är den informationen opålitlig.

Så gjorde Kelkoo också förut.

I dag får Kelkoo knappt 10 procent av intäkterna från annonser. Resten betalar nätbutikerna för att Kelkoo ska slussa konsumenten närmare just deras erbjudande.

Patrik Kvarnlind kan fakturera e-butikerna för fyra av fem besök på kelkoo.se – så många väljer att klicka vidare till butikernas sajter, där de hamnar rakt på den produkt som de hittat hos Kelkoo.

För varje sådant klick får Kelkoo betalt, från en krona för radannonser för bilar till femton för resor och bläckpatroner.

Uppemot var tionde konsument väljer i det läget att slå till och verkligen köpa något.

Med hjälp av statistik från svenska Tradedoubler registrerar Kelkoo varje köp med ordervärde och klockslag. Vid nästa möte med en nätbutik som vitvarugrossisten Tretti.se kan Kelkoos säljare redovisa på öret hur mycket butiken tjänat på konsumenter från Kelkoo.

– Det är marknadsekonomi i sin renaste form, säger Patrik Kvarnlind.

– Det är extremt enkelt att visa nyttan för våra kunder.

E-handeln i Sverige har vuxit från 5 miljarder kronor om året 2004 till 64 miljarder i dag, enligt det danska företaget Dibs.

Dibs, som säljer betalningslösningar åt nätbutikerna, tror att ökningen beror på att konsumenterna numera vågar betala på nätet.

Patrik Kvarnlind på Kelkoo tror att det bidrar att nätbutikerna presenterar varorna bättre.

Han har fått i uppdrag av ledningen i London att koncentrera produkter som är extra lönsamma, som kläder.

– Nu går det att sälja känna-klämma-saker på nätet. H&M, Acne, Lindex säljer mycket på nätet.

Kelkoo förmedlar många e-handelskunder till Ellos, Josefssons och La Redoute.

– De köper mer och mer av oss. Och de gör så stor vinst att de hela tiden är beredda att betala mer, säger Patrik Kvarnlind.

Kelkoo kan höja priset för nätbutikerna så länge det finns en positiv marginal att peka på.

Kelkoo blev lönsamt för flera år sedan. Företaget har ett par hundra franska ingenjörer som finslipar databasen och ytterligare hundratalet anställda som anpassar de tio nationella sajterna och skriver avtal med nätbutiker.

Några andra kostnader finns inte, eftersom Kelkoo bara förmedlar köpsugna nätsurfare och inte har något med produkterna att göra.

Prisjämförelsesajterna tar trots alla löften på sajten om ”Lägsta pris” och ”Populära butiker” heller inget ansvar för vad konsumenten köper.

Patrik Kvarnlind erkänner utan omsvep att en ”populär” produkt inte är detsamma som en produkt som många konsumenter verkligen köpt.

– En betalande kund blir ju prioriterad uppåt. Det är en kombination av antalet klick och hur mycket man betalar – det är samma lika hos alla, säger han.

Kelkoo köper sin egen popularitet av Google.

Google framhäver sökresultat från lönsamma kunder som ”relevant”, precis som Kelkoo presenterar produkter från lönsamma kunder som ”populära”.

– Om man googlar efter billiga resor till Thailand ska vi dyka upp först, säger Patrik Kvarnlind.

Det finns fler knep.

Patrik Kvarnlind pekar på hur Dagens Nyheter lockat läsare till hemsidan med en gratis ljudbok, för att exponera reklam för andra ljudböcker – ett samarbete som enligt honom både ägaren Bonniers, tidningen, annonsörerna och läsarna tjänar på.

Schibsteds tidning Svenska Dagbladet arbetar på samma sätt.

Patrik Kvarnlind förhandlar om att göra Kelkoos innehåll till en del av Svenska Dagbladets webbplats i utbyte mot en andel av intäkterna från nätbutikerna.

Kanske fick han lite gehör när tidningen den 26 juni nappade på hans pressrelease – att synas i media var ännu ett uppdrag från London.

Kelkoo står redan för delar av innehållet på Microsofts portal MSN, Sveriges största sajt med besök från mer än fem miljoner unika besökare i vecka 29 enligt KIA-index.

Pricerunner har lagt beslag på rubriken ”Prisjämförelser”, men under ”Skönhet och hälsa” på msn.se dyker de nätbutiker upp som betalar bäst till Kelkoo.