M och V lika som bär

Den senaste tiden har så väl regeringen som nordiska vänsterpartiledare gått till hårt angrepp på finansbranschen på DN Debatt. Tonläget känns igen från många tidigare politiska utspel efter finanskrisen.

Men för att komma från partier som normalt står väldigt långt ifrån varandra på den politiska spelplanen är argument och ordval just nu förbryllande lika.

Låt oss inleda med ett test. Nedan återges ett antal citat från företrädare för Moderaterna och Vänsterpartiet som har kommenterat finansbranschen de senaste månaderna. Kan du urskilja vilket citat som hör till vilket parti?

1. ”Här kan det uppstå en konflikt mellan bankernas vinstintressen och kundernas villkor för olika banktjänster.

2. ”Riskkapitalbolagen gör gärna vinst på våra skattepengar, men de försöker själva smita från skatt genom räntesnurror och placering i skatteparadis.”

3. ”Skattebetalarnas pengar ska inte gå till aktieägarna, eller till lön och bonus för finansaktörer som misslyckats med sin uppgift.”

4. ”Det får aldrig bli valfritt att betala skatt, ta ansvar för sin personal eller visa miljöhänsyn, för då får vi en konkurrenssituation där hänsynslöshet vinner mot kvalitet och effektivitet.”

5. ”Enligt Basel III-reglerna ska bankerna ha 7-9,5 procent kärnprimärkapital i förhållande till riskvägda tillgångar. Dessa krav är alltför låga…”

6. ”Debatten om företag som med aggressiva skatteupplägg flyr undan sitt samhällsansvar berör oss alla.”

7. ”Den ohejdade spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till krisen.”

8. ”Vi måste få ordning på det oskick man har att man driver viktiga välfärdsverksamheter i bolagsform och sedan har räntelösningar som innebär att skatterna aldrig når staten. ”

9. ”De stora vinnarna är bankerna som utan risk ska kunna låna ut pengar till krisande länder. Notan ska som vanligt skattebetalarna stå för. Vinsterna är privata och förlusterna tvingas vi bära gemensamt.”

10. ”Bankerna, inte konsumenterna, ska bära kostnaden för bankernas risktagande. Vi ska aldrig hamna i ett läge där hushållen får stå för notan för överdrivet risktagande hos bankerna.”

11. ”Bankerna körde fram Sverige till kanten av en vulkan. Vi åkte inte i den, men det var inte bankernas förtjänst, utan de tog mycket stora risker med svensk ekonomi. Då anser vi att i det här läget finns det inte skäl att göra stora aktieutdelningar, höja styrelsearvoden eller betala ut omfattande bonusar.”

Inte helt enkelt, eller hur? (För facit se slutet av krönikan).

När vänsterpartister låter som moderater och tvärtom kan man fråga sig vad som har hänt.

Även om Vänsterpartiet driver krav som att återta privatiserade verksamheter och stycka banker har partiet närmat sig den mer städade politiska mitten. Veckans debattartikel från Jonas Sjöstedts och en grupp andra vänsterledare ligger väldigt nära många av de förslag som tidigare förts fram från eurozonens ledare och svenska ministrar.

Det är helt enkelt ovanligt lite av klassiska vänsterkrav som förstatligade storbanker och uppmaningar att starta kollektivt ägda lokalbanker.

På ett liknande sätt har regeringen, med Anders Borg och Peter Norman i spetsen, tagit ett klart steg åt vänster, särskilt när det gäller ordval och språkbruk.

Från de moderata ministrarna talas det numera om ”skrupelfria företag”, ”aggressiva skatteupplägg”, ”girighet och risktagande” och ”exploateringen av konsumenternas underläge”.

Ur ett historiskt perspektiv torde det också vara unikt att Moderaterna ställer krav på begränsningar av privata företags vinstutdelningar eller uttalar sig om deras bristande skattemoral.

Frågan är hur bankerna och resten av finansbranschen ska tolka det politiska läget? Att spelplanen delvis rivs upp står klart.

Anders Borg har sagt att han har en bred politisk majoritet i riksdagen för att exempelvis lagstifta om den centrala frågan om höjda kapitaltäckningsregler för bankerna.

Hållningen mot private equity-aktörerna i skattefrågan är även den mycket hård, åtminstone i den offentliga debatten.

Samtidigt får man inte glömma bort att regeringen vill befästa en position som kan föra Alliansen till ytterligare en valseger. Där ingår stabila statsfinanser och en neutraliserad opposition i ekonomiska frågor som viktiga hörnstenar.

Precis på samma sätt om Moderaterna tog kommandot i arbetsmarknadsfrågorna, delvis genom att vrida orden ur Socialdemokraternas händer, har man nu lyckats att blockera oppositionens manöverutrymme i debatten efter finanskrisen.

Finansbranschen kan därmed hoppas på att det senaste årets utspel från regeringen mest är ett Schlingmannskt schackdrag inför valet 2014.

I så fall torde Borg och Norman till stora delar nöja sig med att fortsätta skälla.

Men vill de däremot bita till och gå till praktisk politisk handling kan finansbranschen räkna med andra bullar. Sällan har den traditionella avgrunden mellan M och V varit så liten som i denna fråga. Hårdare tag mot finanssektorns aktörer är kanske den blocköverskridande uppgörelse som just nu vore lättast att få till för regeringen.

Facit: Vem sa vad?

1, 3 Peter Norman

2, 7 Jonas Sjöstedt

4, 6 Anders Borg, Peter Norman

5 Nordiska vänsterpartiledare inkl Jonas Sjöstedt

8, 11 Anders Borg

9 Lars Ohly

10 Peter Norman, Birgitta Ohlsson