Lorden som rodde hem London-OS

LONDON Detta är hans tredje olympiska seger, och den mest betydelsfulla erkände han efter det att London utnämnts.

Lordtiteln har han fått för sitt politiska arbete. Seb Coe tilbringade fem år från 1992 som parlamentarisk ledamot och blev därefter assistent till den dåvarande konservative ledaren William Hague och det var för detta jobb han fick titeln i avskedsgåva, när Hague avgick. Hade han inte adlats då, skulle drottningen med all säkerhet gett honom en titel nu. I stället har han fått ett nytt jobb och det går ut på att säkerställa alla de löften som gavs till den olympiska kommittén under mötet i Singapore.

Seb Coe ser ut som en grånande Tom Cruise, fortfarande spänstig trots sina 48 år, och sedan han lämnade politiken har han ägnat sig åt att föra fram sportens betydelse för en nation vars främsta sport-deltagande är från TV-soffan. Coe är som skapad för rollen, men trots detta valde regeringen inte Coe som första kandidat. Han erbjöds att ta över jobbet sedan Tony Blair tappat tilltron till amerikanska Barbara Cassani, som gjort sig ett namn – och ett par miljoner pund på att sälja sitt lågpris flygbolag Go!. Under hennes period som lagkapten för Londons 2012 Grupp var det mera skriverier om inbördes strider än om vad London kunde erbjuda.

När gruppen inte ens kunde enas om en London-logga brast regeringens tålamod och Seb Coe erbjöds att ta över. Han tvekade inte en sekund och på nolltid hade han slängt ut reklambyråer, konsulter och dragit in en grupp olympiska medaljörer som rådgivare. Han insåg att där fanns glöden och visionen.

Han lyckades också inspirera Tony Blair, som för två år sedan var skeptisk mot ett bud från London. Och om än möjligt viktigare, Lord Coe fick också Cherie Blair på sin sida. Det var hans förtjänst att de båda kom över till Singapore och utgjorde en tvåhövdad charmoffensiv under tre dagar. Privat hann de träffa 70 av de drygt hundra i den olympiska kommittén. Jämför det med President Chirac, som var säker på att vinsten skulle gå till favoriten Paris. Han kom endast dagen innan omröstningen och höll ett tal inför samlad trupp.

Efteråt påpekade en av kommitténs medlemmar att fransmännen uppförde sig som engelsmän, svala och oberörda, medan engelsmännen visat en glödande passion. Och det är den engelske lorden som uppammat denna passion. I slutpresentationen höll han ett emotionellt tal och berättade hur han som tolvåring sett de olympiska spelen på en svart-vit TV i skolan och hur han redan då bestämt sig för att något viktigare än de olympiska idealen inte existerade och att han en dag skulle ta hem ett guld.

Hans hopp är att de olympiska spelen 2012 ska inspirera den kommande generationen med samma glöd och med sig hade han 30 ungdomar från den stadsdel i London, där den nya stadion och den olympiska byn ska byggas. Det var ett skickligt shackdrag, som fick gensvar i kommittén.

På fredagens morgon landar Lord Coe i London och på måndag börjar allvaret. London har sju år på sig att bygga en ny stadsdel, äntligen få bukt med dåliga kommunikationer och bara det räknas kosta 17 miljarder pund, och se till att budgeten inte spricker. Lord Coe kommer inte få mycket tid över till att springa de närmaste åren.

Pia Helena Ormerod