Kriget skärper försvarsdebatt i väst

Ordföranden för riksdagens försvarsberedning, moderaten Karin Enström, är oroad av vad som nu händer.

– Det är oroväckande och visar ett Ryssland som visar sig alltmer konfrontatoriskt och självmedvetet och man undrar naturligtvis var det här ska sluta.

– Och även om försvarsberedningen nu inte har något uppdrag så tror jag att var och en i beredningen funderar på det här, säger Karin Enström.

Den hotbild mot Sverige som försvarsberedningen tecknade i sin rapport i december 2008 tog i första hand inte fasta på Ryssland som det främsta långsiktiga hotet mot Sveriges säkerhet utan pekade främst på klimatet. Men den dåvarande ordföranden, moderaten Göran Lennmarker sade då:

– Vi är oroade av den auktoritära utvecklingen. Vi ser ett Ryssland som kanske har svårt att veta i vilken riktning det ska gå. Lackmustestet är hur Ryssland förhåller sig till sina nära grannländer, som Ukraina och Georgien.

Hotbilden i decemberrapporten fick senare underkänt av överbefälhavaren Håkan Syrén. När han i maj överlämnade sin komplettering till budgetunderlaget sade han:

– Vi ser en tydlig växelverkan mellan Ryssland och övriga Europa som förstärker den säkerhetspolitiska betydelsen av vårt Nordeuropa. Vi påstår därmed att osäkerheten bedöms vara större i dag än tidigare och svårare att bedöma. Och det påståendet stämmer inte helt överens med vad försvarsberedningen kom fram till i höstas.

Bo Huldt, som är professor i säkerhetspolitik med strategi vid Försvarshögskolan tror att både Nato och EU nu försöker övervinna sina inre motsättningar.

– Nato kan ju sluta leden, kanske till och med EU sluter leden, och man inser att det trots allt finns något som heter krig och invasion och att man i Moskva uppenbarligen anser att man kan göra den här typen av saker för att man betraktar det som sin egen hemmagård, säger Bo Huldt.