JP Morgan stäms av 7:e AP-fonden

Det skriver nyhetsbyrån Bloomberg.

Utöver Sjunde AP-fonden uppges flera amerikanska pensionsfonder finnas med som huvudkäranden i gruppstämningen.

Fonderna uppger sig ha förlorat upp till motsvarande cirka 350 miljoner kronor på grund av ett ”bedrägligt agerande” från JP Morgans investeringsenhet i London där Iksil var anställd.

Fonderna menar att de drabbades av förluster efter att ha fått felaktig information som dolde vilken sorts trading Iksil egentligen ägnade sig åt.

Realtid.se har sökt JP Morgan för kommentarer.

Det senaste i processen är att en domare i New York nu har fattat beslut om att alla som har stämt JP Morgan med hänvisning till Iksil, kan sammanföras till en gruppstämning. Det innebär vissa fördelar i möjligheterna att förhandla med den stämda parten.

Fonderna företräds i stämningen av advokaten Gerald Silk från advokatbyrån Bernstein Litowitz Berger & Grossmann som varit med och skrivit domstolshandlingarna som är daterade 9 augusti.

I handlingarna uppger han att gruppstämningens huvudkäranden tillhör de största pensionsfonderna i världen, och att de är de som helt klart har mest att vinna på gruppstämningen i form av krävt skadestånd.

Bruno Iksil blev känd för att han byggde upp jättepositioner av särskilda finansiella instrument kallade kreditderivat, så att det fick hela världsmarknaden att röra sig för den typen av instrument.

Det gjorde att han fick smeknamnet ”the London whale” (London-valen).

JP Morgans vd Jamie Dimon indikerade först att banken inte skulle drabbas av några förluster på grund av Iksils affärer, men sedan har han tvingats erkänna att banken har förlorat nästan motsvarande 40 miljarder kronor på affärerna och att det riskerar öka till 50 miljarder kronor.

I efterhand har Dimon själv sagt att det var ett ”förfärligt och flagrant misstag” av honom att inledningsvis vifta bort Iksil-affärerna som oväsentligheter.

Tradingförlusterna som uppstått utgör dock inget jättebelopp i relation till att hela JP Morgan är värt nästan motsvarande 1 000 miljarder kronor på New York-börsen.

Förutom Sjunde AP-fonden är det pensionsfonder för lärare från Arkansas, offentliganställda i Ohio, skolanställda i Ohio, lärare i Ohio samt offentliganställda i Oregon som ligger bakom gruppstämningen som huvudkäranden.

Det är huvudkärandena som leder gruppstämningen och väljer strategin för den på uppdrag av alla som stämmer JP Morgan av samma skäl, och normalt sett är det huvudkärandena i en gruppstämning som erhåller det mesta av ett eventuellt skadestånd skriver Bloomberg.

Bruno Iksil är född i det forna Sovjetunionen. Han anställdes på JP Morgan år 2005 och har jobbat för banken i London dit han pendlat från sitt hem i Paris.

Under 2011 gjorde Iksil tradingvinster på 3 miljarder kronor åt JP Morgan genom att investera 6-7 miljarder kronor i olika positioner med tro om att vissa företag skulle gå i konkurs.

I början av 2012 hade han blivit så dominant och självsäker på marknaden för den typen av instrument, att hans affärer var så omfattande att de började påverka prisnivåerna på instrumenten.

I maj 2012 uppdagades det att Iksils trading börjat leda till stora förluster på 10-15 miljarder kronor, vilket gjorde att han inte längre fick jobba på JP Morgan som trader.

Enligt en uppgift har Iksil på grund av sina affärer nu hittills orsakat JP Morgan förluster på motsvarande 60 miljarder kronor.

Sjunde AP-fonden är en del av det så kallade premiepensions-systemet där man själv kan välja vilka fonder som ska förvalta ens premiepensionspengar. Just Sjunde AP-fonden kallas ”soffliggarfonden” eftersom det är den som förvaltar pengar åt de som inte har valt vilka fonder som ska förvalta premiepensionspengarna.

Hösten 2011 framkom att Sjunde AP-fondens tillgångar minskat i värde från cirka 100 miljarder kronor till cirka 80 miljarder kronor på bara två månader.

En orsak uppgavs vara att fonden medvetet valt att öka risknivån på sina investeringar genom att ha en ökad andel aktier i tillgångsportföljen.

I juni 2012 uppstod debatt kring personalförmånerna för de anställda på AP-fonderna, vilket fick AP-fonderna att inleda ”en gemensam översyn av personalrelaterade policies” enligt ett pressmeddelande från bland annat Sjunde AP-fonden.

I juli framkom att de nu aktuella pensionsfonderna inklusive Sjunde AP-fonden ansökte om att få bli utsedda till huvudkäranden i målet. Då uppgavs pensionsfonderna i Ohio ha drabbats av förluster på motsvarande över 180 miljoner kronor, jämfört med den siffra som nu nämns på 350 miljoner kronor för huvudkärandena tillsammans.

Det var Ina Drew som var JP Morgans investeringschef och Iksils chef, men i samband med att skandalen uppdagades har hon nu lämnat JP Morgan.

Bankens investeringsenhet i London som hon var chef för (och Iksil jobbade på), hade till uppgift att ta positioner för att skydda JP Morgan för förluster i sin verksamhet men samtidigt tjäna pengar på relaterad trading.

CNN Money har kallat Iksils affärer för en ”negative carry trade” som kan liknas vid att man hyr sin bostad i avvaktan på att bostadspriserna ska falla. Under tiden betalar man hyra för sin bostad, och ju längre man väntar med att köpa bostad – desto mer måste bostadspriserna falla för att strategin ska löna sig.

För Iksils del var det inte bostadsmarknaden han agerade på, utan förenklat uttryckt marknaden för kreditförsäkringar (CDS-instrument; ”Credit Default Swaps”) – det vill säga försäkringar mot att en låntagare inte ska kunna återbetala ett lån.

I mitten av 2011 började han för JP Morgans räkning köpa på sig stora mängder kreditförsäkringar avseende låntagare i form av amerikanska storbolag.

Det gick bra så länge den allmänna konjunkturen försämrades vilket gjorde att kreditförsäkringarna ökade i värde.

Problemet var att Iksils positioner krävde stora löpande utbetalningar (att jämföra med bostadshyran när man hyr bostad i avvaktan på fallande bostadspriser), plus att konjunkturen ljusnade från och med våren 2012.

Det som Iksil borde ha gjort i det läget vore enligt CNN Money att omgående avveckla sina CDS-positioner, eller åtminstone inte utöka dem.

Men det som skedde var att JP Morgan istället började sälja enorma mängder kreditförsäkringar för hundratals miljarder kronor.

JP Morgan blev sittande med köpta kreditförsäkringar med kort löptid och sålda kreditförsäkringar med lång löptid.

Tradingportföljen som den såg ut innebar i slutändan att den utgjorde en satsning på utplaning av en kurva med obligationsräntor för olika löptider. Det innebär i praktiken en tro på sämre konjunktur.

Det som skedde var istället att obligations-räntekurvan blev allt brantare med låga räntor för obligationer med korta löptider och högre räntor för längre löptider.

Det bidrog enligt CNN Money till JP Morgans stora tradingförluster på positionerna, i kombination med att hedgefonder upptäckte bankens desperata positionstagande vilket gjorde det möjligt att tjäna pengar på motpositioner.

Men i det stora hela har tradingförlusterna alltså inte påverkat JP Morgan särskilt mycket mot bakgrund av att banken är värd nästan 1 000 miljarder kronor på börsen och genererade ett resultat på 120-130 miljarder kronor under 2011 efter tradingförluster.