James Bond

I Skyfall – som jag vill börja med att säga är en fantastisk Bondfilm, framför allt slutet där traditionerna knyts ihop på ett mycket bra sätt – så är Bond klädd i Tom Ford. Lite märkligt med en designer från Texas istället för en skräddare från Saville Row. Vissa av skjortorna är glädjande nog fortfarande från Turnbull & Asser vilket alla skjortor alltid borde vara.

Skorna är uteslutande från Crocket & Jones vilket är bra men ändå ett nedköp från förra filmen då Bond hade skor från John Lobb. Sen har Bond genom Tom Ford anammat modet med för små kläder men det är säkert en övergående fas. Den samlade sportjournalistkåren kan dock glädja sig tillfälligt.

I övrigt så såg det bra ut. Lägg gärna märke till att knapphålen på kavajernas manschetter är uppknäppta, en mycket sympatisk detalj.

Det var egentligen bara en scen som gjorde att jag fick lite kräk i halsen och den var dessutom helt onödig. I en kort sekvens sitter Bond ensam i en bar med en tunn v-ringad tröja och skjorta med slips (utan kavaj över). Ett sådant beteende borde inte få förekomma förutom möjligtvis i omedelbar anslutning till avslutandet av en jakt.

Det är sex skådespelare som har gjort James Bond under familjen Broccolis vakande öga. Tre av dem kan vi i all hast räkna bort, nämligen George Lazenby, Timothy Dalton och Pierce Brosnan.

Detta lämnar oss med det som jag kallar för ”Bondskådespelare”, Sean Connery, Roger Moore och Daniel Craig. Att jämföra dessa tre män, som alla på sitt sätt är och har varit brillianta tolkare av Ian Flemmings spion vore nästan oförskämt, så man får dela upp dem i varsin tidsepok. Detta utelämnar praktiskt nog hela nittiotalet, det kanske fulaste årtiondet hitintills. Jag vill minnas att jag under detta årtionde använde flärpkrage till smoking åtminstone två gånger.

Sean Connery var 32 år när han fick spela 007 för första gången, ung, kaxig och ganska rå, perfekt för sextiotalets agent. Kläderna var också väldigt sextiotal men samtliga kostymer sydda av Anthony Sinclair, som faktiskt inte hade sitt skrädderi på Saville Row men väldigt nära. I mina ögon så är Thunderball, i stark tävlan med Goldfinger, hans bästa Bondfilm.

Med Roger Moore så kom lite mer humor och den snyggaste smoking Bond har burit. Närmare bestämt den han har i Kairo i The Spy Who Loved Me. Han lånar också ut sin kavaj till den mycket vackra Barbara Bach under en ofrivillig båttur på Nilen för att skydda henne mot öknens nattliga kyla.

Moores bästa film är, återigen i min enkla smak, The Spy Who Loved Me. Den har också den bästa Bondöppningen som någonsin gjorts, alla filmer inräknade; allt från skidkläderna, musiken men framförallt det berömda avslutet med Union Jack-fallskärmen.

Daniel Craig fick axla smokingen efter ett decennium av hyfsat miserabla Bondfilmer vilket ställdes på sin spets, som alla vet, med en osynlig bil. Återinförandet av Sean Connerys hårdhet och ett uppbyggande av Roger Moores humor genom de tre filmerna han har gjort har varit brilliant om än med några få sartoriella missar.

Den omtalade kortärmade skjortan han använde på Bahamas i Casino Royal ursäktas med att den kommer från Sunspel of Jermyn Street, världens kanske bästa tillverkare av pyjamasar, som specialgjorde den åt Bond.

Craig blir bara bättre och bättre i rollen så jag anser att Skyfall är hans starkaste av de tre och med det slutet lär det inte bli sämre, i alla fall inte för en älskare av tradition som jag.

Men Bond är också skurkarna. Den bästa är Christopher Walkens rollfigur i A View to a Kill. Ingen kan spela ett galet naziexperimentet, Max Zorin, med en förkärlek till franska slott och världsherravälde bättre. Han psykotiska skratt när hann faller av Golden Gate-bron säger allt.

Så kort och gott, med en viss nostalgi så tycker jag att The Spy Who Loved Me var absolut bäst. Den kom ut samma år som jag föddes och jag har vuxit upp med den, så självklart ligger det ett skimmer av nostalgi över min filmupplevelse när jag ser den. Men introt, musiken, smokingen, Barbara Bach och skurken Stromberg tillsammans är ren perfektion.

Både Connery och Moore har blivit adlade, det är bara en tidsfråga innan det blir Sir Daniel Craig.

Utifrån deras insatser under de olika epokerna borde den bästa Bond-skådespelaren i all enkelhet därmed vara Sir Sean Moore-Craig.