Har inte gett upp miljarderna

Tradingförluster och olika turer kring lån till finansmannen Maths O. Sundqvist drabbade aktiemäklarfirman Carnegie häromåret, vilket slutade med att Finansinspektionen drog in tillstånden för firman som sedan övertogs av staten. Sundqvist blev samtidigt av med nästan hela sin flermiljardförmögenhet.

I slutet av augusti skrev Dagens Industri om hur slutnotan såg ut för staten efter övertagandet och Realtid.se fick där även tag på Sundqvist själv som indikerade att han har mycket att berätta om vad som egentligen hände om bara staten gick med på att lätta på sekretessavtalet kring den uppgörelse om Sundqvist ingått med staten.

För statens räkning var det Riksgäldskontorets generaldirektör Bo Lundgren som agerade i samband med Carnegie-övertagandet och Sundqvist-saneringen och samtidigt i slutet av augusti intervjuades han i Realtid.se med sin syn på saken där han underströk att allt gått rätt till enligt hans uppfattning.

Bara några veckor senare gick Sundqvist bort i en motorcykel-olycka.

Affärsmannen Dan Olofsson som var god vän med Sundqvist, gick kort därefter ut i media och krävde en förnyad utredning av om allt verkligen gått rätt till i Sundqvist-ärendet.

Ytterligare ett par veckor senare tog Bo Lundgren på nytt till orda och kallade till presskonferens på Riksgäldskontoret 8 oktober 2012 där han återigen ville räta ut alla frågetecken kring Carnegie och Sundqvist och understryka att allt gått rätt till.

Och nu kommer alltså nästa vändning i härvan. Det gäller Carnegies tidigare moderbolag D. Carnegie & Co som ägde Carnegie fram till statens övertagande, och har krävt att Carnegie borde ha värderats till 5-8 miljarder kronor vid övertagandet och anser att staten övertog Carnegie på felaktiga grunder.

Tidigare har D. Carnegie & Co fått en kompensation på knappt 1 miljard kronor i en förlikning efter särskild prövning i den så kallade prövningsnämnden.

Men D. Carnegie & Co:s vd Ronald Bengtsson menar nu att om det görs en förnyad utredning av Sundqvist-härvan och att det där framkommer oegentligheter, så öppnar det för att D. Carnegie & Co ändå kan få möjlighet att få ut den fulla värderingen på 5-8 miljarder kronor som krävdes från början.

Och D. Carnegie & Co är inte vilket gammalt förlegat bolag som helst, utan bland dess aktieägare finns bland annat de statliga svenska pensionsfonderna Andra AP-fonden och Tredje AP-fonden samt den statliga norska oljefonden.

D. Carnegie & Co:s vd Ronald Bengtsson hörde av sig till Realtid.se via mejl efter Lundgrens presskonferens 8 oktober 2012. Så här skrev Bengtsson i mejlet:

”Lundgren kanske har rätt – Riksgälden kanske förlorade en halv miljard på MOS.

Eller också tjänade de en halv miljard.

De kanske bara tjänade 100 miljoner på Carnegieaffären, eller en miljard, eller förlorade hundra miljoner.

Det är bara Riksgälden som vet och orsaken till detta är all sekretess och all hemligstämpling.

Från första stund (2009) när vi tillträdde som styrelse i D.Carnegie begärde vi att Riksgälden skulle lägga korten på bordet. Men nej, de hemligstämplade mängder av material redan från första stund, såväl vi som andra (media, opposition, m fl) satt och gissade och tvingades lita på tidningsartiklar. Sedan har mängden sekretessbelagt och hemligstämplat material vuxit i kvadrat. Vi, precis som väldigt många aktörer, har tvingats till avtal där vi belagts med munkavel. Varför?

Processmaterialet från Prövningsnämnden (som ju endast prövade Riksgäldens värdering av banken vid övertagandet) är fullt, skriver fullt med svarta överstrykningar. Det finns fortfarande väsentligt med material som vi, ena parten, inte har fått ta del av för att vår motpart är staten – den som har befogenhet att sekretessbelägga. Vi har blivit av med en av Nordens största investmentbanker på grunder som vi inte vet något om. Östberlin 1962? Moskva 1972?

Om staten inte har något att dölja bör väl en Sanningskommission vara alldeles självklar. En oberoende advokatbyrå som får granska det kompletta materialet angående övertagandet av CIB samt försäljningen av CIB (inget av detta är granskat av oberoende instans eller rättsinstans) samt hur MOS (och hans barn) behandlades.

Detta är ju den springande punkten i Wolodarskis krönika i DN häromveckan. Det är ett rättsövergrepp från staten där man krossar alla som ifrågasätter statens felaktiga agerande. Detta är också den springande punkten i uppropet för MOS. Uppropet säger just detta: ’Riksgälden kanske har rätt – men bevisa det för oss – försök inte vilseleda oss!’.

I artikeln idag, precis som så många gånger förr, bryter Lundgren ner ämnet och serverar det i en ostrukturerad ordning så att ingen förstår vad han egentligen menar, men alltid med en oskyldig uppsyn. Det förvånar mig att han inte talade om ’i skattebetalarnas intresse samt värna det finansiella systemet’, mantra som han vanligtvis brukar hålla sig till.

Vi är helt beroende av att ni journalister trycker på och hjälper till med kravet på en Sanningskommission.

Vi är bakbundna, munkorgade och många av oss skrämda till tystnad.

Varm hälsning

Ronald”

I ett senare mejl hänvisar Ronald Bengtsson till en artikel i Dagens Industri från september 2011 med rubriken ”Bo Lundgren: Jag tvingades bryta mot lagen”.

Bengtsson skriver att artikeln utgör ett ”exempel på Lundgrens inställning till sanningen”.

Enligt artikeln uppger Lundgren för DI att han ”tvingades agera utan lagligt stöd” efter den amerikanska investmentbankens krasch i september 2008.

Det står i artikeln att Lehman-kraschen ledde till panik som i sin tur orsakade ”rusning” efter svenska statsobligationer. I ett nafs sålde Riksgäldskontoret statsobligationer för 150 miljarder kronor och plöjde ner likviden i bostadsobligationer ”för att lätta på trycket”.

– Vår jurist sa att vi inte hade lagligt stöd för detta. Enligt lagen om statlig upphandling ska vi låna till statens behov och staten behövde inte de här pengarna. Då ställde jag frågan: Vad kan de stämma mig för? Det är ju krishantering, uppgav Lundgren i artikeln.

– Om jag kan hindra en katastrof genom att köra 140 kilometer i timmen på en 70-väg så gör jag det, sa Lundgren även i artikeln.

Ronald Bengtsson riktar nu förnyad kritik mot Bo Lundgren, bland annat för uttalanden vid presskonferensen den 8 oktober 2012 om hela Carnegie-härvan och Riksgäldskontorets roll där.

Bengtsson anser att Lundgren kommer med olika påståenden som inte beläggs, och att journalisterna på presskonferensen inte fick något skriftligt material om Lundgrens påståenden.

– Det är typiskt Riksgäldskontoret. Det är det typiska agerandet från deras sida sedan 2008 då vi tillträdde i D. Carnegie & Co:s styrelse. Man påstår olika saker som aldrig förs i bevis. Vi menar att många av påståendena är oriktiga.

Bengtsson pekar exempelvis på Lundgrens uttalande om att staten skulle ha förlorat en halv miljard kronor på Sundqvist.

– Det är ett rent horribelt påstående. Det stämmer inte. Jag förstår inte hur Lundgren har räknat om han utgår ifrån Carnegie Investment Banks tillgångar och att staten utifrån det skulle ha förlorat en halv miljard kronor på Maths O. Sundqvist. Den räkneoperationen behöver Lundgren lägga fram och bevisa. Det finns uppgifter på att den siffran är felaktig.

Bengtsson tar även upp Lundgrens uttalande om att Riksgäldskontorets förfarande i samband med övertagandet av Carnegie 2008 har granskats i en särskild utredning.

– Men det är bara värderingen av Carnegie Investment Bank och Max Matthiessen som har utretts. Själva övertagandet i sig och om det gick rätt till, har aldrig prövats. Prövningsnämndens enda uppgift var att utreda den värdering av Carnegie Investment Bank som Riksgäldskontoret gjorde vid övertagandet – inget annat.

Var det inte det som Lundgren menade?

– Nej, enligt exempelvis den text som återgivits i Realtid.se sa Lundgren att Riksgäldskontorets övertagande och omständigheter därikring utretts av prövningsnämnden som om övertagandet vore granskat. Men så är alltså inte fallet.

Som led i den förlikning som D. Carnegie & Co ingick med Riksgäldskontoret i december 2011 kom parterna överens om att D. Carnegie & Co aldrig mer skulle inleda en rättsprocess mot Riksgäldskontoret avseende övertagandet av Carnegie.

Annars hade D. Carnegie & Co kunnat inleda en sådan rättsprocess genom att exempelvis lämna in en stämningsansökan om det till Stockholms Tingsrätt.

Orsaken till att D. Carnegie & Co inte gjorde det tidigare var enligt Bengtsson bland annat de knappa resurserna.

– Resurserna för att driva två rättsprocesser skulle bli enorma. Advokatkostnaderna för oss och Riksgäldskontoret uppgick till 50 miljoner kronor bara i prövningsnämnden, inte minst eftersom vi båda anlitade de bästa advokatbyråerna.

Det var Mannheimer Swartling och Gernandt & Danielsson.

Dessutom uppger Bengtsson att D. Carnegie & Co fick finansiering av pensionsbolaget Alecta som valde processen i prövningsnämnden som förstahandsval eftersom den relaterade processen i tingsrätten låg i träda.

– När vi sedan inte blev helt nöjda med prövningsnämndens beslut, var vi i en så pressad situation att vi tvingades acceptera att avstå från att driva talan mot Riksgäldskontoret i tingsrätten. Så den frågan är inte prövad. Och om Lundgren nu säger att så är fallet, så är det direkt felaktigt.

D. Carnegie & Co kan alltså i dagsläget inte självt initiera en rättsprocess om övertagandet av Carnegie gick rätt till.

– Men det väcker ett visst hopp för oss att det nu reser sig krav på en ny, oberoende granskning av Sundqvist-härvan.

Enligt Bengtsson skulle en sådan granskning omfatta Riksgäldskontorets övertagande av Carnegie Investment Bank, och även nästa steg med Riksgäldskontorets försäljning av banken till riskkapitalbolaget Altor och investmentbolaget Bure. Dessutom skulle utredningen omfatta hur Sundqvists och hans familjs affärer hanterats i samband med alltihop.

– Så vitt jag vet är det nu ett antal tusen personer som har skrivit på uppropslistan för att få till den nya granskningen, och jag instämmer i kraven mot bakgrund av att Sundqvist och hans familj blev förfärligt behandlade i hela processen.

Vad har du för belägg för att säga så?

– Det finns ju sådana belägg, så nu måste det genomföras en oberoende granskning så att det kommer fram.

Bengtsson hänvisar till att Riksgäldskontorets advokatbyrå Mannheimer Swartling bedrev en ”amerikansk strategi” under rättsprocessen i prövningsnämnden, vilket innebär att de öste in material till nämnden. Det handlar om tiotusentals sidor enligt Bengtsson.

– Du kan fråga mig hur jag kan leda i bevis att saker och ting inte har gått rätt till, men jag vet att man kan det. Det enda som krävs är en oberoende granskning. Det finns så mycket material att det måste vara någon initierad med gott om tid som sätter sig in i det och letar fram uppgifter.

Kan det i slutändan innebära att D. Carnegie & Co får möjlighet till ytterligare kompensation från staten?

– Det utgår jag ifrån. Det är utgångspunkten om man gör en granskning och det visar sig att Sundqvist och hans familj behandlats felaktigt. Då måste ju situationen regleras, och jag utgår ifrån att det även innebär att situationen kommer att regleras för Carnegies tidigare aktieägare (det vill säga D. Carnegie & Co:s aktieägare).

Enligt D. Carnegie & Co:s tidigare krav borde Carnegie ha värderats till 5-8 miljarder kronor när staten tog över Carnegie medan Riksgäldskontoret anser att värdet bara låg på lite drygt 2 miljarder kronor.

Bengtsson uppger dessutom att prövningsnämndens beslut stördes av att nämnden bestod av tre ledamöter som alla utsågs av staten. Det var inskrivet i bankstödslagen från 2008 att ledamöter i sådana prövningsnämnder i anslutning till bankstödslagen skulle utses av staten.

– D. Carnegie & Co:s styrelseordförande Rolf Åbjörnsson brukar säga att ett sådant upplägg går an i länder som Uganda och Burma, men inte hemma i en rättsstat som Sverige. Prövningsnämndens dom är därför ett juridiskt missfoster!

Bengtsson för sin del påpekar att Carnegie övertogs av staten som led i ett pantövertagande, det vill säga via panträtten och inte utifrån bankstödslagen.

– I så fall borde ärendet ha behandlats av en skiljenämnd eller tingsrätt, och då hade vi haft åtminstone lika rätt som Riksgäldskontoret. Men istället baxades ärendet igenom i prövningsnämnden trots våra protester.

Enligt Bengtsson har D. Carnegie & Co fått flera kompensationer för Carnegie-övertagandet. Som läget är nu är bolaget förvisso skuldfritt men med bara 1 miljon kronor i kassan.

– Så utifrån de krav vi har haft så ligger de kompensationer vi har fått väldigt långt ifrån.

Bengtsson konstaterar dock att de trots allt har lyckats undvika en konkurs för D. Carnegie & Co.

De 958 miljoner kronorna som bolaget hade i underskott då den nuvarande styrelsen tillträdde har kunnat täckas med erhållna kompensationer från staten.

– Man kan tycka att det vi har åstadkommit med D. Carnegie & Co är en fantastisk insats, men vi hade betydligt högre ambitioner än så.

Bengtsson pekar på att de erhållna kompensationerna erhölls via förlikning och inte via prövningsnämndens direkta beslut.

Förlikningen innebar helt enkelt att D. Carnegie & Co:s tidigare skulder på cirka 1 miljard kronor reglerades med kompensationen från staten.

– Därför är vi i dagsläget i princip bara ett tomt bolag med 1 miljon kronor i kassan.

D. Carnegie & Co har inte ens några skattemässiga förlustavdrag kvar. De försvann i samband med förlikningen med staten.