Hans von Knorring

Enligt vännerna har Hans von Knorring numera ”olja i venerna”.

– Börjar man krafsa på ytan på en konflikt hittar man ofta olja, hävdar Hans von Knorring som sedan 2003 är ansvarig för globala energifrågor på UD.

Men det var mer eller mindre på ett bananskal som Handelsstudenten Hans von Knorring halkade in på diplomatspåret.

– Efter examen hamnade jag på Alfa Laval. Företaget hade en avdelning för global försäljning av mjölkmaskiner och jag är nog en av få diplomater som kan hantera både en mjölkmaskin och mjölka en ko för hand. Nej, det var inte obligatoriskt att lära sig det på något sätt. Jag blev bara intresserad.

Trots att Hans von Knorring fann mjölkmaskiner fascinerande, och egentligen hade planer på att syssla med företagande, bestämde han sig för att söka till en aspirantutbildning på UD.

– Det var första året som UD även tog in ekonomer. Tidigare hade utbildningen bara varit öppen för jurister. Jag hade tur.

Sedan dess har Hans von Knorring hunnit representera Sverige i Washington, Rio – där han träffade sin fru Beatriz Mesquita – Geneve, Managua och Lissabon. Och mycket var det tack vare Beatrice som Hans von Knorring bestämde sig för att ta tjänstledigt från UD och bygga upp Oriflame i Portugal. Beatriz hade börjat sälja Oriflame i liten men växande skala och Portugal stod inför ett EG-inträde.

– Jag hade alltid tänkt att jag en dag skulle sätta upp ett företag. Dessutom var jag övertygad om att det skulle hända mycket spännande i Portugal efter EG-inträdet och ville vara med på uppgången.

Att det blev Oriflame var kanske inte så konstigt. Hans von Knorring och bröderna Robert och Jonas af Jochnick är kusiner. Det första kosmetikalagret inrättades i parets vinkällare. Försäljningen skedde via postorder. Beatrice gjorde paketen, slickade frimärken och sprang till posten. Det slutade med att Oriflame Portugal hade 20.000 försäljare.

– Det var en oerhört nyttig erfarenhet. Jag upplever att det finns en semantisk mur mellan politiker och byråkrater å ena sidan och företagare å andra sidan. En politiker som själv aldrig varit företagare och kämpat för att få det att gå ihop kan inte kan inte förstå hur det är. Å andra sidan har företagare svårt att förstå politikers villkor.

1997 valde Hans von Knorring att avbryta den nio år långa tjänstledigheten och återvända till Stockholm och UD. Men det var först 2002 som det nya stora intresset, oljan, fullständigt tog över.

”Det flyter olja i Hans von Knorrings ådror”, har en nära vän hävdat. ”Han har bara olja – och så möjligen gas – i huvudet”, säger en annan.

– Det började med att det drog ihop sig till krig i Irak 2002, och det stod konstigheter i media om att amerikanarna går in i Irak, och varför gjorde de det – egentligen? Då hade vi ingen på UD som var ansvarig för att bevaka globala energifrågor ur ett ekonomiskt-politiskt perspektiv. Det tyckte jag var en stor brist, säger Hans von Knorring.

Han menar att Sverige är ett litet land som tar alldeles för lätt på frågor som rör energiförsörjningen.

– Vi har ju inte så att vi klarar oss själva och oljan är en säkerhetspolitisk fråga.

Det slutade med att uppdraget landade på Knorrings egna skuldror.

– Jag dök ned i böcker som ”The Seven Sisters” och ”The Prize”, som närmast är att betrakta som en bibel i oljesammanhang. Financial Times är en av de bättre tidningarna om man vill hålla sig uppdaterad.

Vad är den mest överskuggande frågan i dag när det gäller energifrågor?

– Priset på oljan. Jag läste en liten notis i Financial Times där man hävdade att oljebolag har investeringskalkyler för långsiktiga investeringar som bygger på ett oljepris runt 20, 30 dollar per fat. Man tyckte detta var lite konstigt eftersom oljeterminer avseende 2009 och 2010 noterades till 50, 60 dollar per fat.

Ok, vilket pris är ”det rätta”?

– Det beror på vilken skola man tillhör; pessimistens eller optimistens skola. I Sverige företräds den förra av Kjell Aleklett som menar att vi har passerat ”the peak” när det gäller oljeproduktion och att det höga pris vi ser nu är ett trendbrott. Marian Radetzki, som företräder den senare, pratar om svincykeln: priset på fläsk är högt därför att produktionen är låg. När bönderna börjar producera fläsk och utbudet ökar, sjunker priset. Marian Radetzki hävdar att precis så fungerar det även med oljan.

Ok, på en skala mellan Kjell Aleklett och Marian Radetzki, var befinner du dig?

– Mitt emellan, hehe.

Det var ett diplomatiskt svar. Är det symtom på en yrkesskada?

– Jag har nog blivit färgad av att ha tvingats väga mina ord så länge. Säger jag något som är fel kastar alla sig över mig. Det får inte bli tokigt offentligt, och du är reporter så det här är blir ju offentligt.

Har du ådragit dig andra yrkesskador?

– Jag befann mig i ett land där jag tyckte att det effektivaste sättet att framföra kritik till utrikesministeriet var att ringa hem till min fru och diskutera det. Då var det bara och vänta på att någon skulle ringa upp och säga: ”vi har bara en känsla av att du riktar kritik mot oss”. Sedan dess är jag försiktig med vad jag säger i telefon, via mejl och med att lägga viktiga papper på skrivbordet.

Du har tjänstgjort på ambassader i fem olika länder. Var känner du dig mest hemma?

– Jag kommer att tänka på Winston Churchill, som satt på en middag och någon tyckte att han var felplacerad. Churchill replikerade: ”the place of honour is where I´m sitting”. Lite så är det, det land jag befunnit mig i för tillfället har varit det bästa. Jag skulle kunna tänka mig att köpa ett sommarhus i Nicaragua, å andra sidan älskar jag Genève. Staden har allt, trots att den är liten som Malmö. Städer som är större än så blir genast mer komplicerade.

Vilken egenskap får en diplomat inte sakna?

– Det här låter lite märkligt eftersom jag pratar så mycket, men det är förmågan att lyssna. Sedan är det tre saker som en diplomat bör älska över allt annat: folklore, långa högtidstal och parader. Jag hatar folklore, avskyr långa högtidstal men älskar parader. Det får vara vad som helst, jag bara älskar parader i alla former.

Du är 67 år, när går du i pension?

– Vid årsskiftet. Å andra sidan börjar jag på företaget Energy Trends då. Där ska jag i princip göra samma saker som jag gör på UD, bevaka olje- och andra energifrågor.