Han sågar Jan Guillou

Denna vecka publiceras Olof G. Hedengrens självbiografi Den ofrivillige bankiren (Ekerlids förlag). Den tidigare vd:n på firmor som Aragon, Fischer och ACH bjuder läsarna på en mängd interiörer från finansbranschen och näringslivet sedan slutet av 70-talet.

Olof G. Hedengren skriver också utförligt om sitt livslånga intresse för jakt. Under årens lopp har han många gånger mött Jan Guillou i jaktsammanhang både i Sverige och utomlands.

I boken viker han ett eget kapitel åt den kände journalisten och författaren som beskrivs som allt annat än en kapabel jägare. Enligt Hedengren är Guillou istället en person som i jaktsituationer ofta drabbas av något som liknar ”förvirring och hjärnsläpp”.

– Jag har under många år retat mig på att han försökt bygga upp en image som den store jägaren ”Nimrod” och detta väl som en del i hans självbild av en machoman. Vid åtskilliga tillfällen har han offentligt uttalat sig förklenande om ”direktörer och räknenissar” som usla och farliga jägare, säger Olof G. Hedengren till Realtid.se.

Enligt Olof G. Hedengren har Jan Guillou oemotsagd fått forma bilden av sig själv som en fantastisk jägare under en lång rad år, bland annat i egna tv-program.

– Jag har försökt att bemöta detta några gånger men blivit refuserad. Ingen skall peta på Guillou.

I boken ger nu Hedengren flera exempel som enligt honom visar den rätta bilden av jägaren Jan Guillou.

”Sanningen att säga var Guillou inte särskilt framstående, varken som jägare eller skytt, trots att han enligt uppgift tränade sitt skytte flitigt. Kanske var det hans dåliga jaktnerver och överspända personlighet som spelade honom spratt i skarpa jaktsituationer”, skriver Hedengren i boken.

Ett av exemplen i boken rör en händelse på en gård i Sörmland för mer än tio år sedan. Jan Guillou ska då på kort avstånd ha avfyrat ett vådaskott i närheten av en av jaktdeltagarna sedan han inte gjort patron ur och säkrat sitt vapen efter ett jaktpass.

”Ingen kan veta vad Guillou tänkte om han tänkte över huvud taget. Han bad inte Silas om ursäkt, han blev till synes inte bedrövad och skakad över vad han gjort och berörde inte saken när vi åter samlades. Det är det värsta exemplet på nonchalans i samband med jakt jag någonsin fått uppleva”, skriver Hedengren i boken.

– Vådaskottet var något oerhört, inte minst mot bakgrund av Guillous agerande efter händelsen, säger Olof G. Hedengren.

Ett annat exempel i boken rör en händelse under inspelningarna av tv-programmet ”Guillou på jakt” där Jan Guillou bland annat jagar buffel i Tanzania. En scen i tv-programmet visar hur Guillou ska avfyra ett så kallat avfångningsskott på en liggande skadad buffel.

Skottet får dock inte avsedd effekt utan buffeln reser sig snabbt upp, en situation som är direkt livsfarlig för en jägare.

”I stället för att göra en blixtsnabb mantelrörelse och få in ett nytt skott i loppet stod Guillou kvar förstenad, som en råtta framför en pytonorm, och förmådde inte att få i väg ett ytterligare skott. Allt detta får betraktas som ytterst oprofessionellt och dumdristigt”, skriver Olof G. Hedengren och sammanfattar det hela så här:

”Detta valhänta agerande i en skarp situation stämmer väl med mina erfarenheter av Guillou under jakt.”

Jan Guillou bemöter Olof G. Hedengrens beskrivningar i boken här.