"Finanskrisen löser sig snabbare än vi tror"

Marknaden, experterna, politikerna, vanliga småsparare, bolånetagare och bankerna själva – ingen förstod hur fort Sverige skulle dras in i den globala strömvirveln av kraschande banker.

– Den snabbhet med vilken finanskrisen spritt sig blir överraskande utifrån den traditionella läroboksuppfattningen att en bank tar emot inlåning och transformerar likviditet till illikvid utlåning, sa Peter Englund under ett anförande i Stockholm på torsdagen.

– Men moderna banker har en stor exponering mot marknaden. De finansierar huvuddelen av utlåningen inte genom inlåning från sina kunder utan genom egen upplåning.

Vice Rikbankschefen Lars Nyberg konstaterade under samma seminarium att de fyra storbankerna Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans har 10.000 miljarder kronor i tillgångar men bara 400 miljarder i eget kapital, omkring fyra procent.

Inlåningen är 3.500 miljarder kronor, mycket tack vare Nordeas starka ställning i Finland. Resten lånar bankerna på den globala kapitalmarknaden.

För svenskar som sparar i aktier handlar exponeringen mot marknaden om att sparandets värde halverats när nu börskurserna halverats.

För bankerna handlar exponeringen mot marknaden om att värdet i de företag som de lånat till minskar.

Bankerna köper certifikat av företag och av varandra – värdepapper med ägande i företagen som säkerhet. Certifikaten är en marknadsnoterad tillgång. Avkastningskravet på certifikaten stiger om riskpremierna stiger. Då sjunker värdet på cerfifikaten.

De värdepapper bankerna köpt blir mindre värda när riskerna ökar. Balansräkningen krymper.

– Marknadsexponeringen är till stor del av godo för bankerna eftersom den innebär en ökad flexibilitet och god kontroll men den skapar också nya stabilitetsproblem.

Det finns en känslighet hos bankerna för marknadsutvecklingen.

När börsen halveras, förlorar aktiespararna pengar. Bankerna är inte så känsliga för börsen direkt, utan snarare för riskpremier på penning- och obligationsmarknaden. Räntespreadar, skillnaden mellan den ränta bankerna kräver av varandra och den ränta Riksbanken erjbuder på lån från staten, slår hårt.

– En ändring av värderingen på marknaden får direkt genomslag i bankernas balansräkningar, konstaterar Peter Enlgund.

Regeringen reagerar genom att ställa krav på att bankerna inte får låna ut mer än att de har en chans att betala tillbaka pengarna om många kunder skulle vilja tömma sina sparkonton samtidigt.

Därför ställer regeringen och EU krav på kapitaltäckning. Därför kräver de att bankerna ska betala för att staten ska garantera pengar om bankernas egna pengar tar slut.

För att leva upp till kraven från marknaden och från politikerna kan bankerna välja mellan att som Swedbank be ägarna om mer pengar genom att göra emission, eller att själva låna mer pengar på marknaden av andra banker eller andra.

– Att skaffa nytt eget kapital från ägarna är alltid dyrare än att låna, påminner Peter Englund.

Att låna mer går inte om alla har samma problem. Då återstår att sälja sina tillgångar eller att dra ner på utlåningen.

– Så räddar man sitt eget skinn men skapar en ökad press på tillgångspriserna. Det försämrar i sin tur finansieringsmöjligheterna för andra banker, säger Peter Englund.

– Det skapas en dålig spiral. Det är därför som det inte blev en isolerat amerikansk finanskris. Det förklarar också snabbheten i systemet.

Innebär marknadsexponeringen omvänt att vi kan vänta oss en snabbare återhämtning efter finanskrisen?

– Det bör det göra. Det skulle vara min bedömning, säger Peter Englund.

– Dessutom sätter det regleringssystemet i ett nytt ljus.

– Dagens regleringssystem ser varje bank isolerat. Kapitaltäckningskravet för varje bank är satt för att banken ska stå stabilt även om kunderna tar ut sina pengar, men det gör också regleringssystemet kontraproduktivt. Om enskilda banaker drar ner på utlåningen så blir det svårare för de andra bankerna att finansiera sin utlåning.

Regeringen ställer krav på kapitaltäckning som villkor för sitt stöd till bankerna i garantiprogrammet. Bankerna, utom Swedbank tvekar.

Peter Englund vill se en annan linje. Swedbank har redan gjort emission. Det är rätt spår.

– Det gäller att hitta ett system som skapar incitament för att tillföra eget kapital där kapitaltäckningskravet tillåts variera över tiden.

– Bankerna måste uppmanas att skaffa sig en buffert i goda tider som man kan ta av i kristider. Vi måste hitta ett system för rekapitalisering.

Marknaden kan själv ta tag i problemet minst lika väl som staten, enligt Peter Englund.

– En lösning är att bygga upp en statlig fond finansierad av bankerna – precis som regeringen föreslagit. Men man kan också tänka sig privata lösningar som kapitalförsäkringar som skulle falla ut i dåliga tider.