Europeerna släpper inte taget om IMF

Än så länge är han ensam aspirant, men alltfler länder ifrågasätter européernas monopol på den här maktfunktionen.

Officiellt kan alla medlemsländer i Internationella Valutafonden presentera en kandidat till direktörsposten.

Men inofficiellt har USA och Europa gjort en deal. USA leder Världsbanken och européerna tar hand om Valutafonden. Den här uppgörelsen ifrågasätts alltmer, inte minst av de ekonomiskt allt starkare nationerna i Asien. Men än så länge finns det ändå bara en enda aspirant för att efterträda spanjoren Rodrigo Rato, som lämnar fondens ledning i oktober.

Han heter Dominique Strauss-Kahn och är fransman. Just nu är han ute på turné för att tala för sin sak. Den här veckan besöker han Moskva. Tidigare har han varit i Washington, men även sydamerikanska, afrikanska och asiatiska länder finns med på resrutten.

Dominique Strauss-Kahn är 58 år och är gift med journalisten och tevepresentatören Anne Sinclair. Han sitter i ledningen för det franska Socialistpartiet.

Förra året siktade han på att bli Frankrikes president. Men en majoritet av kamraterna föredrog Ségolène Royal, när de utsåg partiets kandidat. Efter årets valnederlag har han varit en av de mest högljudda interna kritikerna av sitt eget parti.

Detta misstänks vara en bidragande orsak till att den politiske motståndaren och tillika presidenten Nicolas Sarkozy har lagt sin välsignande hand över hans kandidatur till Valutafonden. Den nye statschefen anklagas ofta av sina belackare, för att ta till ett traditionellt maktknep. Nämligen att regera genom att splittra sina motståndare. Men den som allra först ska ha nämnt Dominique Strauss-Kahns namn i sammanhanget, var den luxemburgske premiärministern Jean-Claude Juncker. Under sin aktuella jordenruntresa har fransmannen dessutom stöd från 27 europeiska finansministrar. Det gnisslades dock en del i korridorerna innan. En och annan tycker att Frankrike redan har lyckats placera tillräckligt många av sina medborgare i ledningen för internationella organ, som Världshandelsorganisationen och den Europeiska Centralbanken.

– Jag hoppas att jag kommer att väljas på mina meriter, säger Strauss-Kahn själv.

Och meriter har han utan tvekan. Förutom att han är ledamot i underhuset är han till yrket professor i ekonomi och har dessutom en juridisk examen. Periodvis har han arbetat som advokat, men undervisar numera regelbundet i ekonomi på prestigefyllda högskolor i Paris. 1997 blev han finansminister under en period då Frankrike upplevde en ekonomisk hausse med hög tillväxt och färre arbetslösa. Han sägs ha varit den socialistiske minister som har privatiserat flest statliga bolag. 1999 avgick han, eftersom hans namn förekom i flera korruptionshistorier.

Senare friades han helt från alla mygelanklagelser. Men att han steg åt sidan i väntan på utredningen väckte aktning, eftersom en rad andra franska politiker har klamrat sig fast vid makten i liknande situationer.

Han säger att han är socialdemokrat, vilket bland franska socialister innebär att han tillhör högerfalangen inom partiet. Han uppfattar globaliseringen som övervägande positiv, men för att minska fattigdomen i världen anser han att den ekonomiska liberaliseringen måste omgärdas av kraftiga begränsningar. Vad gäller den internationella valutafonden säger han på sin blogg:

”Den internationella valutafonden måste anpassa sig efter de nya villkor som har skapats av den finansiella globaliseringen. Vi måste göra en ny definition både av Fondens uppdrag och av deltagarnas ställning, inte minst för att ge de ekonomiskt växande nationerna en rättvis roll.”

Men om inget annat namn dyker upp före 31:e augusti, kan européerna förmodligen vara ganska säkra på att deras kandidat även den här gången blir verkställande direktör i Valutafonden. Det sägs att Europa är beredd att släppa taget om fonden om USA går med på att göra samma sak med Världsbanken. Men eftersom en amerikan nyligen tillträdde på direktörsposten där, verkar inte frågan om en ny världsordning stå på dagordningen.