Emmylous väninna sjunger som en ängel

Utanför Austin i Texas. Där bor hon, Kimmie Rhodes. En alldeles lysande singer-songwriter, eller countryartist om man så vill.

Hon sjunger så vackert, så vackert. Med nya albumet Walls fall down i högtalarna eller hörlurarna är det lätt att bli rörd.

Det låter proffsigt men med känsla. Och rubbet är hembryggt.

– Jag spelar in i min egen studio, jag har haft mitt eget skivbolag i femton år, Sunbird. Min familj och jag gör allt själva, inklusive skivomslagen, säger Kimmie Rhodes per telefon från det lilla samhället Briarcliffe i Texas.

– Skivan är som ett minnesalbum över en fantastiskt mysig tid. Alla satt till bords och åt middag ihop och drack vin, med studion precis bakom huset. En väldigt avslappnad stämning. Jag kan liksom kliva rakt ut i min pyjamas och börja spela in när andan faller på.

Kimmie Rhodes är Texastjej sedan födseln och har bott i Briarcliffe i 22 år.

– Briarcliffe är som en liten artistisk community. Jag ville bo här för det är nära till en trevlig studio som tillhört Willie (Willie Nelson. Reds anm.) och hans familj. Willie bor en mile bortåt vägen. Och så har han sin västernstad där förstås.

– Två dörrar nedåt gatan bor Joe Spears, och vi brukar sitta ute på verandan och skriva teaterpjäser som ges på Willies teaterscen. Så det är idealiskt här i Briarcliffe. Du har alla fördelarna med att kunna åka in till Austin och allt nattliv och all coolness, m,en du kan också ta det lugnt med familj och vänner.

Willie Nelson har kallat Kimmie ”en oupptäckt superstjärna” och de har till och med gjort en duett-cd kalad Picture in a frame.

På Kimmie Rhodes nya album finns många olika sorters låtar. Textmässigt rör hon sig mellan det personliga och det politiska. Det sistnämnda är extra tydligt i Your Majesty.

– Den texten kan man applicera på många olika styren som vi har haft i USA genom åren. I synnerhet som det ser ut i USA just nu, men också i den kontext landet befann sig i för 100 år sedan. Texten tar upp det här med bristen på förlåtelse. Jag spelade upp den för Rodney Crowell och han sa att det är en låt som kommer att ringa lika sant om tusen år som nu.

En riktig höjdare på albumet är Last seven seconds (som fortsätter med raden ”…of the universe”). Undertecknads nya favoritmelankoli för nyårsaftnar.

– Tack. Vad glad jag blir. Det är som en systersång till Your Majesty. Last seven seconds är som en partylåt på ett sätt. Det är sådär nästan, nästan, nästan att livet är på väg att ta slut. Som en svart komedi.

There´s a storm coming är en annan stark låt.

– Jag antar att det är min New Orleans/Katrina-låt. Jag kommer ihåg kvällen innan Katrina slog till, hur meterologen på tv-nyheterna liksom inte tog det hela så allvarligt. Det varnades helt enkelt inte tillräckligt om katastrofen som höll på att hända. Och sedan fick de folk att tro att det var omöjligt att komma in i området – så otroligt ruttet hemskt. Jag har bott i städer där tornados dargit fram så jag kan relatera i viss mån.

Om Kimmie och Emmylou kommer att göra några duetter under Europaturnén vet Kimmi inte.

– Emmylou och jag har ju skrivit några låtar tillsammans. Så jag jag hopas vi kommer att göra något ihop under konserterna. Jag hatar att lova något som jag inte kan hålla. Men jag ser verkligen fram emot höra Colin Linden, en kanadensisk singer-songwriter som jag beundrar, och som är med i hennes band nu.

– Vi har en mindre akustisk grupp på den här turnén. Min make Joe Gracey spelar bas. Han har producerat alla mina skivor, säger Kimmie Rhodes och låter som själva definitionen av ordet tillfreds.