Diktator utan klädsmak

Men de flesta diktatorer har varit genomgående underhållande eftersom de bjudit på det mest extravaganta leverne och klädstilar som går att fantisera ihop.

Nu förtiden verkar det som om despoterna endast ägnar sig åt att vara grymma mot sin befolkning och inte alls åt att ta hand om sin garderob. Syriens Bashar al-Assad ser till exempel ut som om han köpte sina kostymer på HM i mitten av 80-talet.

Det kan jämföras med den tjusiga Fulgencio Batista (diktator på Kuba som flydde 1959).

Batista var mästare på välsittande uniformer och den avslappnade karibiska playboy-looken. Eftersom han vid sin flykt tog med sig cirka 300 miljoner dollar ur statskassan så antar jag att han upprätthöll ett trevligt yttre till sin död 1973.

Vulgolooken som Muammar Gaddafi anammade i mitten av sitt 40-åriga diktatorskap gick heller inte av för hackor. Han passade dessutom på att utnämna sig till riddare av världens alla frimärkssamlare som en del av sin officiella titulatur.

Men stilen känns lite snodd. En av hans kollegor, Jean-Bédel Bokassa, lät kröna sig till kejsare av Centralafrikanska Imperiet redan 1976 (Gadaffi anammade sin stil först på 80-talet).

Fransmännen, som alltid har gillat stora spektakel, hängde på och bekostade en kröningsceremoni inspirerad av Napoleons kröning. Som kronan på verket gjöts det en solid guldörn cirka 2 meter hög att ha bakom Bokassas tron.

Men störst av alla på extravaganser i kategorin urspårade diktatorer var ändå Mohammad Reza Pahlavi, den sista Shahen av Iran under åren 1941 till 1979.

För att på bästa sätt känna med sitt fattiga folk så ordnade han 1971 en liten fest som skulle fira att Persien varit monarki i 2500 år (vilket visserligen är ganska imponerande). Festen hade 600 gäster, svenska kungen var en av dem tillsammans med den största samlingen av kungligheter och statschefer någonsin under 1900-talet.

All personal fick uniformer designade av Lanvin. 250 röda Mercedeslimousiner beställdes för att köra gästerna och maten lagades av Maxim’s i Paris (Maxims var stängt i två veckor för att förbereda maten).

Shahen värnade om iransk kultur får man ändå säga, med tyska bilar, fransk mat, franska kläder. Även porslinet beställdes speciellt från Frankrike.

Festen, som jag gärna hade bevistat, gav ordentligt med bränsle åt revolutionen som så småningom avsatte Shahen. Men han blev avsatt med stil.

Dagens diktatorer verkar i stället tro att de verkar mindre galna eller rent av snällare bara för att de klär ner sig och inte draperar sig i medaljer och uniformer av Disneysnitt. Men det blir nästan komiskt och funkar inte.

När de försöker normalisera sitt vanstyre genom att skapa ett snällt yttre framstår de bara som ännu galnare och obehagligare.