"Därför måste Konstfack ta ansvar för studenten"

Utredningen av Konstfacks agerande kring Anna Odell som simulerade en psykos i sitt examensarbete samt den andra konstfackselevens tunnelbanefilm blev klar i fredags.

– Men utredningen bearbetades ytterligare några varv under helgen, berättar Anders Stening, delägare på advokatfirman MAQS Law Firm som varit med och utrett de uppmärksammade händelserna.

Här kan du anmäla dig till Realtid.ses nyhetsbrev med juridikartiklar som skickas ut veckovis.

I utredningen betonas det att en student delvis lyder under myndighetens kontroll och att Konstfack därför behöver tydligare riktlinjer.

– Den utbildning man genomgår är inom ramen för myndigheten och där finns givetvis ett ansvar, säger Anders Stening till Realtid.se.

Beträffande elevers fritid är utredningen tydlig. Här finns inga möjligheter till åtgärder från högskolan. Då är det civila samhällets lagar som gäller. Därför görs en skillnad mellan tunnelbanefilmen och Anna Odell.

– Vi pratar om de fall där studenterna gör något som är accepterat och ingår i planerade utbildningen. Den som gör något utanför skolan får stå sitt kast.

Ni säger att Konstfacks riktlinjer är otillräckliga?

– På en konkret punkt är de för svaga. Om en student kan tänka sig att göra något som är olagligt eller oetiskt så säger de riktlinjer som finns nu att man ska tala om för studenten att det får man inte göra. Men när skolan ställs inför en konkret situation: ett projekt blir oetiskt eller olagligt då ska skolan aktivt avråda, säger Stening.

– Man har ju ett ansvar för studenten och då måste man ta det. Om jag säger att jag ska sticka kniven i någon och se vad som händer då. Då måste skolan gripa in.

Liknande fall är till exempel när en elev på Dramatiska Institutet läste porrnoveller för barn.

– Där var ju domstolens bedömning enkel. Han gjorde sig väl skyldig till sexuellt ofredande och handledarna hade aldrig fått se materialet. Då blev det ganska tydligt. Däremot är Anna Odells fall av den arten då ansvaret bör vara aktivt. Hon har varit tydlig med vad hon ville göra och då blir det en svårare fråga, förklarar Anders Stening.

– Från vår sida faller ingenting på studenten. Det finns ingen anledning att kritisera henne för någonting.

Det svåraste under utredningens gång var att hitta en balans mellan myndighetens roll och de begränsningar som regelverk kan ha för konstens krav på frihet.

Regler är vanskligt eftersom de orsakar en ängslan, menar Stening. Å andra sidan, utan inskränkningar kan Konstfack förlora kontrollen.

Personligen tycker Anders Stening att media har underskattat det faktum att Anna Odell ännu inte har presenterat sitt verk.

– Det är lätt att ironisera över något man ännu inte har sett. Hon har ju arbetat på det sättet som institutionen har velat att hon ska arbeta.

Anna Odell är polisanmäld. Fast den här utredningen belyser högskolans ansvar och har inga åsikter om vad den civilrättsliga processen innebär.

– Hon bär ju ett ansvar som varenda individ. Men om jag, som handledare, vet om det så har jag ett ansvar att avråda henne.

Var du förvånad över Konstfacks riktlinjer?

– Nej, jag har arbetat med och på högskola i 40 år. Normalt sett räknar man med att konst ska fungera utan att man ska skriva en massa regelböcker. Konsten utvecklas på ett sätt som gör att det hela tiden uppstår frågor. Detta är ett naturligt steg.

Vad har varit mest intressant?

– Personligen har jag förvånats över hur konsten har debatterats av folk som inte arbetar inom fältet. Jag förstår inte riktigt upprördheten. Det är anmärkningsvärt att hela samhället går i totalspinn för att en tjej spelar psykiskt sjuk.

Varför tror du att det blir så?

– Jag tror att vi har ont om plats för sånt som inte är som du och jag. En trångsynthet som jag, som person, har förvånats över.