Därför frias de

Listan är lång över fiaskon för svenska åklagare som tar stora och komplexa ekobrottsmål till domstol. Gång på gång har det visat sig att man inte förmår prestera åtal som når upp till den nivå som en domstol kräver för en fällande dom.

Tisdagens friande dom i den stora insiderrättegången är inget undantag. Stockholms tingsrätt konstaterar på åtalspunkt efter åtalspunkt att åtal ogillas.

En första genomläsning av tingsrättens bedömningar av åtalspunkterna visar att domstolen målar en komplex och långt ifrån svart-vit bild av vad som har hänt. Någon form av brott kan till och med ha begåtts konstaterar rätten men det är inte bevisat av åklagarna.

Därför blir utslaget en stabil seger för försvaret i linje med tidigare uppmärksammade domar som de i rättegångarna kring Trustor, Prosolvia och Skandia.

Domstolen har under Christer Thornefors ledning sammanställt en föredömligt skriven och mycket pedagogiskt upplagd dom. Tingsrätten beskriver åklagarsidans problem så här:

”Innebörden av beviskravet är att det inte ska finnas utrymme för någon rimlig alternativ förklaring till åklagarens påstående. Beviskravet gäller för varje moment i gärningsbeskrivningen. I ett mål där bevisningen består av indicier har åklagaren således en tung börda att bära.”

En liknelse är att åklagaren måste skjuta flera skott mitt i prick för att få en fällande dom i ett insidermål samtidigt som försvaret kan kamma hem vinsten med bara en träff någonstans på tavlan. Eller som domstolen skriver:

”Ju mer komplicerat ett skeende är desto mer ökar den tilltalades möjlighet att lägga fram ett sådant alternativ och desto mindre blir åklagarens möjligheter att nå en fällande dom.”

Tingsrätten påminner också om att minsta misstag från åklagarsidan kan bli förödande för åtalet:

”Små detaljer kan göra att möjligheten att utkräva ansvar faller bort. Särskilt viktigt är att de tidssamband som kan finnas framgår tydligt.”

Redan domstolens inledande bedömningen av åtalet visar att åklagarsidan har misslyckats att styrka flera centrala punkter i den framlagda brottsteorin.

Enligt tingsrätten tyder mycket på att den huvudåtalade Ossian Hellers delat med sig av information om aktier till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd men det är inte styrkt att de haft någon överenskommelse att dela på insiderinformation.

Tingsrätten avvisar också åklagarens påstående om att Hellers och Hofmann haft en överenskommelse om vinstdelning gällande de affärer som gjorts på Hofmanns depå.

En viktig punkt för denna slutsats är bedömingen av de olika Excel-dokument som påträffats hos de åtalade. Enligt åklagaren rör det sig om kalkyler över vinstdelningar från aktieaffärer, men det är en tolkning som inte är styrkt av utredningen menar rätten.

”Åklagarnas tolkning av handlingarna framstår som sannolik. Å andra sidan kan Andreas Hofmanns förklaring till innehållet i dokumentet inte frånkännas betydelse.”

”ASURdokumentet, som således utgör en vinstdelning, skiljer sig inte till sin utformning från övriga exceldokument. Detta styrker att även innehållet i övriga dokument är vinstdelningar. Därigenom är emellertid inte visat att handeln har skett med insiderinformation som grund. De tilltalades uppfattning kan ha varit att rätt till ersättning dem emellan har förelegat även när informationen har grundats på affärshemligheter.”

Tingsrätten går också helt på försvarets linje när det gäller argumentationen att ingen insiderinformation kan uppstå under den så kallade analysfasen inför en bolagsaffär.

Det är först när ett bud blir konkret och transaktionen går in i en affärsfas som insiderinformation uppstår. Innan dess har de inblandade på sin höjd fått tillgång till affärshemligheter, vilket inte är brottsligt.

En annan viktig del av åklagarens bevisning är de olika loggböcker som förts av de aktuella företagen. Enligt åklagarsidan visar dessa förteckningar när insiderinformation uppkommit och vilka som fått del av den.

Den synen delas inte av tingsrätten som istället menar att företag i vissa fall tar det säkra före det osäkra och upprättar loggböcker i förtid.

Man kan ”inte utgå från att det förhållandet att en loggbok har förts innebär att insiderinformation då har funnits”, skriver tingsrätten.

Att de åtalades affärer följer ett onaturligt mönster håller domstolen till viss del med om.

”Det mönster för handeln som åklagarna har hänvisat till är således inte obrutet, men ger i huvudsak stöd för åklagarnas påstående.”

Samtidigt har de åtalade också gjort många affärer som åklagaren inte anser är insideraffärer och detta ”försvagar i viss mån åklagarnas påståenden.”

Under rättegången försökte åklagaren beskriva Ossian Hellers informationsövertag på marknaden som att han hade ett otillåtet ”titthål in i styrelserummen” då han kunde följa flera budprocesser via sina medåtalade vänner på Carnegie och Morgan Stanley.

Ett sådant löfte om återkommande uppdateringar skall också ses som insiderinformation enligt åklagarsidan. Det argumentet köper inte domstolen:

”Tingsrätten har haft svårt att förstå innebörden i åklagarnas påståenden.”

”Tingsrätten kan inte se hur ett löfte om att hålla en annan person informerad om en påbörjad försäljningsprocess kan påverka värdet på bolaget och därmed kursen på bolaget i fråga.”

”Omständigheten utgör således inte insiderinformation.”

Trots att det inte är mycket som går åklagarsidans väg i domen finner tingsrätten att det föreligger en rad graverande omständigheter som talar mot de åtalades version av händelserna.

Att Ossian Hellers var beredd att kringgå handelsförbudet för anställda på Cevian Capital väcker frågor enligt tingsrätten.

”Den nonchalans mot en viktig princip i ett anställningsförhållande som agerandet ger uttryck för påverkar hans tillförlitlighet och trovärdighet generellt i målet och väcker frågan vilka andra regler han varit beredd att bryta mot.”

Telefonavlyssningen visar också att ”Ossian Hellers frågat på ett sätt som tydligt visar att han sökt information om specifika förhållanden.”

Kommentaren gäller samtalen med Karsten Storgaard på Carnegie i Köpenhamn våren 2007.

”Innehållet i samtalen har påtagligt rubbat Karsten Storgaards trovärdighet och tillförlitlighet”, skriver rätten.

På samma sätt finner tingsrätten att det är styrkt att Magnus Kjellberg på Morgan Stanley talat med Ossian Hellers om OMX samtidigt som banken hade ett uppdrag åt OMX inför budet från Nasdaq.

”De uppgifter som har kommit fram genom de avlyssnade samtalen är graverande för Magnus Kjellberg. Enligt Per Hillström har det inte funnits någon yrkesmässig anledning för Magnus Kjellberg att ha någon kontakt med Ossian Hellers angående OMX. Dessa omständigheter har kraftigt påverkat Magnus Kjellbergs trovärdighet och tillförlitlighet.”

Samtalen om Asur, OMX och Mandator våren 2007 ”har skett på ett sätt som starkt indikerar att de rört förmedling av information som det i något avseende inte varit tillåtet att föra vidare. Ken Lennaárd har dessutom nämnt Morgan och Stanley, vilket starkt tyder på att Ossian Hellers har fått information från en anställd på denna bank.”

Tingsrätten köper inte heller Andreas Hofmanns och Ossian Hellers förklaringar om varför de plötsligt började använda anonyma kontantkortsmobiler.

”Det kan inte uteslutas att de i februari 2007 anade att de var föremål för någon slags utredning och ville dölja sina samtal. Innehållet i dessa är i vissa fall komprometterande, oavsett om de avsett insiderinformation eller företagshemligheter.”

Att de åtalade använt kodord kan heller inte ses som något normalt, även om dessa är vanligt förekommande i finansbranschen.

”En sak är att använda kodord i en näringsverksamhet där många parter är inblandade och oaktsamhet med viktig information kan orsaka mycket stor ekonomisk skada. Det är en annan sak att göra det i privat handel, även om denna har avsett för privatpersoner stora belopp. De tilltalades förklaringar framstår inte som övertygande.”

När det gäller de stora uttagen av kontanter som transporterats med bil till Sverige går tingsrätten långt i sin analys av beteendet.

”Ett utmärkande kännetecken för brottslig verksamhet är intresset att kontrollera och dölja penningströmmarna. Detta förekommer inte bara vid ekonomiska brott utan t.ex. i narkotikabrottslighet. Det förhållandet att Andreas Hofmann och Ossian Hellers har hämtat kontanter i Schweiz och Luxemburg och har transporterat dessa till Sverige talar starkt för att de i sin handel med värdepapper har sysslat med brott.”

Närmare än så kommer dock inte åklagarsidan en fällande dom. För att kunna rubba försvarets starka position hade åklagarna behövt vinna gehör för nästan alla de övergripande inslagen i brottsmisstankarna. Först då hade domstolen möjligen kunnat göra en annan bedömning av försvarets förklaringar.

Detta har åklagarna inte lyckats med och när tingsrätten går igenom målet punkt för punkt skjuts därför åtalet i sank gång på gång.

Här är några exempel från i rättens bedömning av åtalspunkterna:

Åtalspunkt 1: Visma 2005

”Vad Andreas Hofmann har anfört om skälet till den handel han genomfört är väl så sannolik som åklagarnas påståenden om att han har haft insiderinformation.”

Åtalspunkt 2: Visma 2006

”Det måste betraktas som anmärkningsvärt att Andreas Hofmann förvärvat aktier kort tid efter det att en loggbok hade upprättats.”

Men det fanns ingen konkret insiderinformation när köpen gjordes, enligt tingsrätten. Loggboken upprättades för en budgivare som befann sig i en analysfas medan den budgivare som faktiskt lade ett konkret bud på bolaget var okänd för Vismas styrelse vid tidpunkten.

Åtalspunkt 3: Metso 2005

”Det finns således ett anmärkningsvärt tidssamband mellan Andreas Hofmanns köp och Cevians köp av aktier i Metso. Det kan emellertid inte uteslutas att Andreas Hofmanns investeringar har berott på de välgrundade skäl som han har redogjort för. Det är därmed inte ställt bortom rimligt tvivel att Andreas Hofmann har handlat med insiderinformation som grund. Med hänsyn till det beviskrav som åvilar åklagarna ska åtalet i denna del därför ogillas.”

Åtalspunkt 4: Metso 2006

”Det finns således ett tydligt tidssamband mellan Andreas Hofmanns investering och publiceringen av Q-rapporten som måste betecknas som anmärkningsvärt.”

Tingsrätten noterar också att Christer Gardell har uppgett att Ossian Hellers kan ha fått information om rapporten på förhand via Cevian.

Men ”Andreas Hofmann har lämnat preciserade och välgrundade uppgifter om anledningen till att han investerade i Metso. Det är inte utrett att hans påståenden är efterhandskonstruktioner. Det kan därför inte uteslutas att investeringarna har skett av de skäl som han har uppgett. Det finns därmed utrymme för rimligt tvivel angående åklagarnas påståenden om att han har handlat på insiderinformation från Ossian Hellers.”

Åtalspunkt 5: Lindex 2006

Det är inte styrkt att Ossian Hellers har läckt någon information till Andreas Hofmann. Handelsbeteendet tyder snarare på motsatsen, enligt tingsrätten.

Åtalspunkt 6: Volvo

Åklagaren har inte styrkt att någon insiderinformation funnits vid tidpunkten för Andreas Hofmanns affärer.

Åtalspunkt 7: Teliasonera

Både Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har lämnat rimliga förklaringar till sina affärer. Det är inte styrkt att Ossian Hellers lämnat över någon information om Cevians köp av aktier i Teliasonera.

Åtalspunkt 8: Outotech

Tingsrätten finner att inget tyder på att Andreas Hofmann haft insiderinformation under aktuell period.

Åtalspunkt 9: Skandia

Att Andreas gjort optionsaffärer i Skandia innan de affärer han sedan åtalats för reducerar ”sannolikheten för att han har handlat på insiderinformation vid de tillfällen som åtalet avser.”

Tingsrätten finner att det inte är styrkt att någon affär baserats på insiderinformation.

Åtalspunkt 10: EAC

Domen går här över till de affärer där Karsten Storgaard på Carnegie står med åtalad som läcka av insiderinformation. Tingsrätten ger inget gehör för försvarets invändning att åtal inte kan väckas i Sverige.

I åtalspunkten som rör EAC konstaterar rätten att det saknas information om Storgaard och Hellers ens haft kontakt vid den aktuella tidpunkten för aktieköpen.

Rätten anser att den affär som Carnegie var rådgivare i inte hade någon potentiellt kurspåverkande effekt. Konkret insiderinformation uppstod i vart fall först efter Hellers köp.

Åtalspunkt 11: Frans Maas

Tingsrätten begränsar gärningsbeskrivningen då ”titthålsteorin” avfärdas. Man konstaterar att det saknas utredning om kontakter mellan Storgaard och Hellers.

Om Hellers fick information om Carnegies uppdrag inför budet på Frans Maas så var den vid tidpunkten inte så konkret att den hade insiderklass.

Åtalspunkt 12: Asur

Tingsrätten finner inget skäl till att en svensk domstol inte skulle kunna pröva frågan om insiderbrott i en aktie som handlas i Mexiko.

Trots de graverande samtalen mellan Hellers och Storgaard finner tingsrätten att aktieköpen gjordes under en period då en analysfas pågick. Det var inte klart hur en ägarförändring i Asur skulle gå till eller på vilket sätt. Innehållet i samtalen är därför inte att se som insiderinformation.

Åtalspunkt 13: Findexa

Detta är den första punkten där Magnus Kjellberg på Morgan Stanley pekas ut som läcka. Tingsrätten finner dock inget stöd för att Kjellberg skulle vara den ”Mr White” som nämns i telefonsamtal och Excel-ark.

När det gäller aktieköpen i Findexa konstaterar rätten att det ”funnits ett påtagligt och anmärkningsvärt tidssamband mellan handeln och nyheten om budet.”

Åklagaren har ”gott stöd för sitt påstående att handeln har grundats på insiderinformation”.

Men det finns inga uppgifter om kontakter mellan Kjellberg och Hellers vid tidpunkten.

”Det saknas förutsättningar att påstå att det inte har gått till på det sättet som Ossian Hellers har påstått.”

Åtalspunkt 14: Gambro

Tingsrätten bedömer att Magnus Kjellberg kan ha fått insyn i förberedelserna inför ett bud på Gambro trots att han själv inte agerade rådgivare.

Man finner också att Kjellberg och Hellers haft kontakt under perioden. Det finns därmed ”visst stöd” för att Kjellberg kan ha läckt.

Rätten konstaterar också att rykten i media inte betyder att information om ett bud är allmänt känd.

”Den omfattande ryktesspridningen har emellertid inte inneburit att det kan anses ha varit allmänt känt att ett bud skulle komma på Gambro.”

Konkret insiderinformation uppstod dock först långt efter Ossian Hellers köp i Gambro.

Inte heller Hofmanns eller Lennaárds senare köp bedöms vara baserad på insiderinformation.

Åtalspunkt 15: OMX

”Det står klart att för den som känner till vad en investmentbank sysslar med, och är väl insatt i finansbranschen, måste det ha varit relativt uppenbart att ett uppdrag för OMX vid aktuell tid har avsett ett köp av OMX.”

Tingsrätten konstaterar att Magnus Kjellberg därmed inte behövde speciellt mycket information om Morgan Stanleys uppdrag för att kunna bli en potentiell insider.

Rätten konstaterar också att det är OMX-aktien som avses i de inspelade telefonsamtalen om ”Ofelia”.

Men det är först flera veckor efter de åtalades köp i OMX som kontakterna med Nasdaq blir så konkreta att de ”nått en sådan nivå att insiderinformation förelåg”.

Åtalspunkt 16: Tradedoubler

Även här är det tänkbart att Kjellberg snappat upp information om ett bud på Tradedoubler. Det går att konstatera en telefonkontakt mellan Kjellberg och Hellers vid tiden och aktieköpen har gjorts när det förelåg insiderinformation.

Här talar dock de åtalades handelsmönster (flera mindre affärer) mot att de agerat med kunskap om vad som var på gång.

Okänd tipsare

Bland de sista åtalspunkterna finns de där åklagaren inte pekat ut någon misstänkt läcka.

”Detta förhållande försvagar påtagligt åklagarnas påståenden eftersom utredning i praktiken saknas om huruvida informationen har uppfyllt det i Tivoxfallet uppställda kravet på att informationen ska vara specifik.”

Åtalspunkt 17: Biacore

Det finns ”ett påtagligt och mycket anmärkningsvärt tidssamband mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmanns köp av aktier i Biacore och det bud som sedan kom. Omfattningen av affärerna kan också uppfattas som att de har handlat utan risk.”

Rätten konstaterar också att det förelåg insiderinformation vid tiden för aktieköpen men att avsaknaden av en källa är en stor brist.

”Vad de tilltalade har anfört om skälen till investeringen kan inte lämnas utan avseende”, konstaterar tingsrätten.

Åtalspunkt 18: Hiq

Även här talar tingsrätten om en anmärkningsvärd handel samtidigt som det fanns insiderinformation om en kommande kanonrapport.

”De tilltalade har angett vissa skäl till affärerna. De är inte helt övertygande men samtidigt inte så substanslösa att de ska lämnas utan avseende”, skriver tingsrätten i domen.

Åtalspunkt 19: Intentia

På Intentia fördes en loggbok inför ett väntat bud på bolaget men denna upphörde att uppdateras kort före det att Hellers och Lennaárd köpte aktier i Intentia.

Tingsrätten finner att åklagaren inte utrett varför loggboken rann ut i sanden. Därför går det inte att säga att det fanns insiderinformation när aktieköpen väl gjordes.

Även Andreas Hofmann frias helt från misstankarna. Åklagarna backade redan under rättegången från åtalet mot honom i denna del.

Åtalspunkt 20: Ixonos

Rätten konstaterar flera ”svagheter” i åklagarens brottsbeskrivning. Någon konkret insiderinformation fanns inte vid tiden för aktieköpen.

Åtalspunkt 21: Mandator

Även här finns ett ”anmärkningsvärt” tidssamband. ”De har handlat när insiderinformation fanns i en illikvid aktie.”

Ossian Hellers förklaring att han gjort en dålig analys och därför såg köpläge trots en tidigare kursuppgången i aktien väcker frågetecken enligt rätten.

”Mot bakgrund av den kännedom och erfarenhet av finansbranschen som Ossian Hellers har framstår detta som märkligt. Förhållandet ger visst stöd för åklagarens påstående att investeringen har skett med tillgång till information på insidernivå.”

Men avsaknaden av en källa och konkret information gör att åtalet ändå faller.

”Det kan inte uteslutas att Ossian Hellers har fått tillgång till företagshemligheter eller att han faktiskt har chansat vid handeln.”

Åtalspunkt 22: TDC

Återigen en ”anmärkningsvärd” handel enligt tingsrätten. Men även här väger de åtalades förklaring av sina investeringsskäl över.

Åtalspunkt 23: Traction

Det kan ha funnits information av insiderkaraktär men kursreaktionen på 4 procent talar för att den inte kan räknas som väsentlig i lagens mening.

Jan Felländer

Tingsrätten konstaterar att det saknas skäl att döma Jan Felländer till medhjälp till insiderbrott eftersom huvudbrottet ogillats på samtliga punkter.

Rätten går dock ett steg längre för att fria Felländer som var Andreas Hofmanns mäklare på Nordea i Luxemburg:

”Tingsrätten har i den förebringade utredningen inte funnit något stöd för att Jan Felländer skulle ha medverkat i ett förfarande som har syftat till att dölja den handel som Andreas Hofmann påstås ha utfört på olaglig grund.”

Skattedelen

När det gäller frågan om skattebrott väger däremot vågskålen över till åklagarnas fördel. De åtalades alternativa förklaringar får inte gehör.

Hellers förklaring att han inte deklarerade några vinster av hänsyn till Cevian Capital kan ”mycket starkt ifrågasättas” enligt domen.

”Hela agerandet runt handeln med värdepapper visar att det har funnits en avsikt att så långt det varit möjligt dölja denna för myndigheterna”, skriver rätten om Andreas Hofmanns agerande.

Just nu står dock den fällande domen när det gäller skattebrott på osäker grund. Orsaken är frågan om skattetillägg kan tas ut samtidigt som en person döms för skattebrott eller om detta strider mot förbudet mot dubbelbestraffning.

Ett ”slutligt svar torde komma först efter det att Europadomstolen har gjort en prövning av det svenska systemet”, skriver rätten.

Klart är att hovrätten lär få pröva åtminstone skattebrottsåtalet. Hellers och Hofmann är inte nöjda med det tvåriga fängelsestraffet och kommer att överklaga.

Frågan är om åklagarna på samma sätt väljer att driva insiderdelen vidare i högre instans. Senast den 22 juni får vi svaret.

Oavsett vilket står det klart att Ekobrottsmyndigheten har mycket att fundera över när det gäller utredningsmetodik och intern granskning om en förundersökning håller för åtal.

Raden av friande domar i stora ekobrottsmål gör att domstolarnas beviskrav och försvarssidans vanligaste invändningar inte längre kan vara någon överraskning för åklagare och utredare.

Att man trots detta kan få fel på 24 åtalspunkter av 25 efter tre års arbete stärker inte förtroendet för att Ekobrottsmyndigheten har nödvändiga resurser för att pröva mer komplexa brottsmisstankar. Sjukdomsinsikten hos myndighetsledningen är begränsad, det visas inte minst av att EBM hela tiden hävdar att verksamheten går som tåget.

Tisdagens friande dom kommer återigen sätta fart på debatten om hur den svenska insiderlagstiftningen ska utformas. Det är välkommet och något som lagstiftarna måste ta på stort allvar.

Nuvarande situation leder till ett slöseri med offentliga medel samtidigt som enskilda individer utsätts för stora påfrestningar. Så kan det inte fortsätta.