Damerna som sparkar arsle

Mina gamla favoriter The Donnas gör Sverige i veckan. En kvartett damer från Pato Alto i Kalifornien som vet hur att göra festviglande rock´n´roll med schyssta texter som håller balansen mellan smarthet och rockig dumhet.

Jag fångade The Donnas på Debaser Medis i onsdags och de rockade hårt. Poserna är inte överdrivna, det här gänget är ute efter att ha kul.

I och för sig finner jag mig efter konserten i ett samtal med en gammal bekant om hur vi båda saknade låtar från 2001 års album The Donnas Turn 21. Suverän titel för övrigt; medlemmarna fyllde 21 det året.

The Donnas träffade just då rätt med solklara partyrefränger som ännu inte gått in i stadion-öööh-ööh-ööööh-öööh-dimman, och levererade en spänstig rock som kombinerade punkmuskler, popmelodier och hårdrocksryggrad.

Träffar Strängen från The Hellacopters och Thunder Express och han uttrycker samma längtan efter Turn 21-låtar, så helt fel ute kan jag inte vara. Kaxiga turnéskildringen 40 boys in 40 nights hade inte suttit fel.

Inte för att The Donnas inte värmer upp oss den här kyliga novemberkvällen. Gitarristen Allison Robertsons gitarriff kryssar rätt och flagioletterna är i topp.

Det är aldrig överdrivet pompöst, nej, men det här är partymetal som inte skäms för sig. Trots att Twisted Sister är i stan samma kväll och W.A.S.P. är i krokarna i dagarna så måste det konstateras att originalet inte alltid är bäst.

Lite kul i sammanhanget är att den första skivan Allison Robertson köpte var just Twisted Sisters album We´re not gonna take it. I merchandising-båset ser jag t-tröjor som är pastischer på ett gammalt skivomslag med Mötley Crüe.

Aerosmith, Cinderella, Poison, Def Leppard, Van Halen och Kiss är kanske inte det mest djupsinniga och politiskt korrekta du kan ange som influenser 2007 men när The Donnas smäller av sina rockbomber är det bara roligt. Då sparas det inte på något krut – även om några rökbomber skulle suttit bra på sina ställen.

Det var länge sedan jag tänkte på namnet Robert ”Mutt” Lange men vad gäller dagens version av The Donnas är det minst lika relevant som Tommy ”Ramone” Erdelyi. Producentnörderi – jo, jag vet.

När The Donnas avslutar med Take it off är jag dock redan på väg till garderoben för att ”get it out” and ”put it on”.

Är det november så är det.