Bestig ett berg, för fotots skull

Det blev tidigt en gentlemannautmaning att ha bevistats på de högsta platserna på jorden.

I Storbritannien bildade man redan 1857 klubben ”The Alpine club”, där ett av inträdeskraven mycket logiskt är att ha lagt ”a reasonable number of respectable peaks” till sitt namn.

De tyckte kanske att medlemskap i den något anrikare Travellers club grundad 1819 inte hade tillräckligt svårt inträdeskrav. Travellers club vände på det hela och förklarade vilka som inte var välkomna genom följande definition: ”Anyone who has not travelled out of the British islands to a distance of at least five hundred miles from London in a direct line”.

Detta var på sin tid mer imponerande än idag, men i själva verket var det och är än idag svårare än så att bli medlem, vilket grundaren, den andre markisen av Londonderry, och den första ordföranden för valberedningen, greven av Aberdeen, såg till. Men om ni har vägarna förbi så kan jag definitivt rekommendera ett besök.

En av de största gentlemannabergsbestigarna är självklart George Mallory som 1924 dog på Mount Everest och hittades först 1999. Man vet ej om han nådde toppen eller inte. Jag väljer självklart att tro att han nådde toppen, förstör aldrig en god historia med sanningen eller för mycket diskussion.

Men den störste av dem alla är självklart den ödmjuke bergsklättrande biodlaren från Nya Zeeland sir Edmund Hillary (1919-2008) som tillsammans med sherpan Tenzing Norgay var de två första bekräftade på toppen av Everest, men jag tror som sagt att Mallory nådde toppen först.

Dessa män drevs av en enorm äventyrsvilja och nationell stolthet. Det var en tävling om vilken nation som först skulle nå toppen av Everest. Schweiz hade året innan varit tvungna att vända bara 240m från toppen. Nepal tillät på den här tiden bara en expedition om året.

Idag när alla toppar redan är erövrade, vad finns det då för anledning att bestiga berg? Om man nu inte älskar gore-tex och friluftsliv i största allmänhet vilket är märkligt i sig själv. Mallory gjorde självklart sitt toppförsök i tweed.

Svarert är självklart för att kunna berätta om det hela. Vem blir inte imponerad av världsomseglingar och djuphavsdykningar? I denna kategori är det inget som slår en riktigt hög topp. Fotona blir dessutom lite vassare än vid något annat äventyr. Höjden, vidderna, den påtagliga farligheten som uppstår med en rätt vinklad kamera.

Själv besteg jag Kebnekaise förra året och ska i sommar ta mig an den enormt svåra toppen Galdhøpiggen som med 2469 meter är Norges högsta berg. Detta innebär en höjning på nästan 370m från föregående år.

Och varför gör jag det? Jag vill gärna svara för att berget finns där eller att jag älskar utmaningen.

Men det enkla svaret blir nog att jag vill ha ett coolt foto att lägga upp på Facebook.