Omsättningen steg 10,5 procent till 34 554 miljoner kronor (31 280). Ebitda-resultatet blev 20 531 miljoner kronor (8 251), med en ebitda-marginal på 59,4 procent (26,4).  Rörelseresultatet blev 16 210 miljoner kronor (-7 027), med en rörelsemarginal på 46,9 procent. 

Resultatet efter skatt blev 13 212 miljoner kronor, som ska jämföras med minus 8 495 miljoner kronor förra året. Elproduktionen uppgick under andra kvartalet till 26 terawattimmar (24,1).

Det statliga bolaget skriver att hög tillgänglighet inom kärnkraften och en god fyllnadsgrad i vattenmagasinen ledde till ökad elproduktion under kvartalet, trots stängningen av Ringhals 1 vid årsskiftet.

Just högre bidrag från försäljning av el och värme var något som Realtids Per Lindvall kommenterade så här i en krönika tidigare i år: 

– Att lägga ner Ringhals är huvudsakligen ett sätt för Vattenfall att få upp elpriset, och därmed närmast en implicit beskattningsrätt på svenska medborgare. Är det därför vi har denna ”gemensamhetsanläggning” som vi kallar Vattenfall?

– Med vinstmaximering som idag är det enda riktmärket för statens styrning av Vattenfall så var det naturligtvis helt rätt att lägga ner dessa reaktorer. Den viktigaste faktorn var inte kostnaderna för att uppgradera dessa reaktorer till de nya säkerhetskraven som kom efter Fukushima-katastrofen, utan att en nedläggning just skulle lyfta elpriset och därmed lönsamheten för de övriga svenska anläggningarna, inte minst vattenkraften. 

Per Lindvall frågar sig om det är rimligt att ett helstatligt företag bara har som mål att maximera vinsten. 

– Det ska sägas att Vattenfall genom sina internationella övningar varit extremt usel på att leva upp till detta mål. Det kan illustreras genom att Vattenfall ifjol redovisade ett rörelseresultat på 15 miljarder kronor, där de svenska verksamheterna, Power Generation och svensk eldistribution stod för 23 miljarder kronor.  Detta är inget extremt år utan så har det löpande sett ut sedan förvärvet av Nuon 2009.

Läs hela krönikan här>>