Traditionellt har vi förklarat skillnader i hur vi tar risk, inte minst mellan män och kvinnor, med medfödd personlighet och olika grader av mod eller “riskbenägenhet”.
Riskmissen: Därför investerar kvinnor sämre än män
Men internationell forskning slår hål på finansbranschens gamla sanningar.
Optis sparpsykolog Niklas Laninge förklarar hur svenska lämplighetsbedömningar missar målet helt genom att blanda ihop två helt skilda psykologiska begrepp i sina digitala kundformulär.
Branschen mäter fel saker
När en kund ska starta ett nytt sparande hos en bank eller förvaltare möts de direkt av lagstadgade frågor. Dessa frågor ska säkerställa att kunden får en rekommendation som passar deras ekonomiska situation och risktolerans.
Enligt Laninge, på fondroboten Opti, är dessa standardiserade formulär ofta helt felkonstruerade i grunden. De är utformade för att skydda banken juridiskt snarare än att hjälpa kunden att förstå finansiell risk.
“Min tolkning är att det framförallt är jurister som har tolkat kraven på risktolerans, inte psykologer eller informerade beteendevetare. Frågorna formuleras nästan alltid utifrån hur jobbigt ett potentiellt värdefall skulle kännas”, säger han.
Genom att enbart mäta kundens känslomässiga reaktion på akuta förluster missar rådgivningen att fånga spararens faktiska drivkrafter. Det leder till att många placerare sorteras in i alldeles för försiktiga sparformer, vilket urholkar den långsiktiga avkastningen.
“Två sparare kan välja helt olika portföljer av två helt skilda skäl. Antingen för att de uppfattar risken olika, eller för att de har samma uppfattning men olika känslomässig attityd till den”, förklarar Laninge.
Läs även:
Då får du 2 500 kronor mindre i pension – varje månad: ”I onödan”
Risktolerans är inte en sak utan två
Här ligger kärnan i den nya synen på riskhantering. Enligt banbrytande forskning av den kända tysk-amerikanska psykologiprofessorn Elke Weber är begreppet risktolerans i själva verket strikt uppdelat i två helt separata komponenter: riskperception och riskattityd.
Weber tilldelades nyligen vad som brukar beskrivas som Nobelpriset för samhällsvetenskap för sina upptäckter. Trots detta är hennes teorier fortfarande djupt underrapporterade i Sverige, och den finansiella sektorn har inte alls anammat de nya insikterna.
“Forskningen visar att vår risktolerans är väldigt domänspecifik. Du kan ha en extremt riskfylld livsstil privat och arbeta som fallskärmshoppare, men samtidigt vara jätteriskkänslig när det kommer till hur dina sparpengar ska förvaltas”, säger Laninge.
När finansbranschen klumpar ihop perception och attityd till en enda mätbar siffra skapas skeva modeller. Det är också i detta metodfel som förklaringen till de omdiskuterade könsskillnaderna på aktiemarknaden återfinns.
“Tydligen försvinner det mesta av könsskillnaden i risktagande när man kontrollerar för just uppfattningen av risk. Det är alltså inte alls så att kvinnor föds med sämre förmåga att tåla finansiell risk än män”, fortsätter han.
Skillnaden ligger i stället i hur finansiella tillgångar presenteras och uppfattas av olika grupper i samhället. Aktier och börshandel har historiskt sett kommunicerats på ett sätt som gör att tillgångarna uppfattas som mer riskfyllda av kvinnor.
“Det är ju liksom inte kryptovaluta det handlar om. Om man faktiskt förklarar att en bred aktiefond är stabil över tid ändrar folk snabbt uppfattning och vågar välja mer avkastande tillgångar till sitt sparande”, säger Laninge.
Läs mer:
Dolda avgifter på pensioner – förmedlarna drar in storkovan
Utbildning förändrar upplevelsen av risk
Att förändra en vuxen människas djupt rotade personlighet eller känslomässiga attityd till risk är i det närmaste omöjligt. Däremot är den kognitiva uppfattningen av vad som faktiskt utgör en risk i högsta grad formbar.
“Det är ganska svårt att bara säga till någon att aktiefonder inte är farligt och tro att det hjälper. Men den subjektiva upplevelsen av risk kan vi påverka och förändra genom saklig och pedagogisk utbildning”, konstaterar Laninge.
För finansbranschen innebär Webers forskning och lärdomar att hela systemet för digital kundrådgivning behöver göras om från grunden. Istället för korta, stela checklistor krävs mer dynamiska verktyg som aktivt hjälper till att bygga upp kundernas mentala modeller.
“Den absolut största risken för en långsiktig sparare är att hamna i ett fegt sparande på grund av obefogad rädsla. Att lägga sina pengar på räntekonton gör att man går miste om enorma mängder framtida avkastning”, avslutar han.
