Årtionden av underinvesteringar tvingar fram en ny modell för försvarssatsningar. Privat kapital måste bli del av finansieringen, menar Karl Engelbrektson.
Titta på videosidan för en ren videoupplevelse.
Tidigare arméchef: Staten kan inte betala försvaret själv
Världsordningen förändras och vapen blir återigen ett centralt verktyg i politiken.
För högindustrialiserade länder innebär det att finansmarknaderna måste dra sitt lass i försvarsuppbyggnaden – skattemedel räcker helt enkelt inte längre.
Karl Engelbrektson, tidigare arméchef och numera rådgivare till Handelshögskolan och den svenska försvarsfonden Global Security Fund, ser en strukturell förändring där den regelbaserade ordningen efter andra världskriget ersätts av maktpositionering.
”Det privata kapitalet och finansmarknaden måste vara en fördel för oss som är högindustrialiserade länder och har en industripotential. Det måste vara en del av lösningen – och då blir vi på totalen starkare”, säger Engelbrektson till Realtid TV.
Reglerna från andra världskriget ignoreras
Stormakter vill bygga egna intressesfärer och de principer som etablerades efter andra världskriget – frihandel och förbud mot militär intervention – följs inte längre.
Globalt rustar länder upp sina försvar för att komma från en trovärdig styrkeposition.
”De som är unga i dag får tyvärr växa upp i en annan värld än den jag växte upp i. Då blev allting bättre. Nu är det en hel del som pekar på att vi kommer att ha utmaningar på flera områden”, konstaterar Engelbrektson.
Nato kräver 3,5 procent till militären
Nato-ledarna har kommit fram till att medlemsländerna måste satsa 3,5 procent av BNP på det militära försvaret och 5 procent på totalförsvaret – inklusive den civila delen.
Inte alla europeiska länder har dock tydligt åtagit sig att nå målet.
Samtidigt varierar hotuppfattningen. Länder nära kriget mellan Ryssland och Ukraina förstår lättare vilket hot som Europa är utsatt för.
Amerikanska utspel skapar osäkerhet
Medan Europa har vant sig vid Ryssland som hot under decennier, är de senaste amerikanska utspelen svårare att förhålla sig till.
Men Engelbrektson råd är tydligt: Fokusera på den agenda som Europa själv kan påverka.
Det innebär att rusta mer tillsammans med länder som delar samma värderingar och göra sig själva mer relevanta. Samtidigt måste Europa förstå att krav kan ställas efter årtionden av underinvesteringar.
”Men det generella rådet är att göra någonting åt den agenda som du själv äger”, säger han.
Årtionden av upprustning väntar
Världsordningen förändras långsiktigt och strukturellt. Det innebär, enligt Engelbrektson, att även den militära uppbyggnaden måste vara långsiktig och strukturell.
Kombinationen av stora behov efter årtionden av underinvesteringar, och en geopolitisk situation där allt fler icke-demokratiska länders ledare representerar sina länder i FN, gör att maktpositionering med trovärdiga försvarsmakter bakom sig blir allt mer relevant.
Behovet av mer investeringar under lång tid är oundvikligt.
”Tyvärr är det så”, konstaterar Engelbrektson.
