Annons

Annons

farbok.jpg

I dag släpps boken Mitt liv som FAR, Dan Brännströms exposé över sina 14,5 år som generalsekreterare i FAR.

Mister FAR skriver sin revisionsberättelse

FAR:s tidigare generalsekreterare Dan Brännström har “skrivit av sig”. Det har blivit 15 år av svensk näringslivshistoria. “Jag har inte backat från att skriva om de känsliga frågorna”, säger han till Realtid.

Han lovade att stanna i fem till sju år. Det blev mer än dubbelt så länge. Dan Brännström har under sina nästan 15 år som generalsekreterare i branschorganisationen FAR blivit synonym med organisationen, vilket han också anspelar på i titeln till sin nya bok: Mitt liv som FAR.

Det började med en anteckning på en servett på ett kafé i Paris och slutade 200 tätskrivna sidor senare. I somras slutade Dan Brännström som generalsekreterare för FAR och i dag släpps Mitt liv som FAR (Bokförlaget BAS). Enligt författaren själv är det den första boken från revisionsbranschens insida.

Han hade tänkt kalla den Mitt liv som revisor, men den titeln föll inte hans viktigaste rådgivare – familjemedlemmarna – på läppen.

Annons

Annons

– Nej, sa min dotter Hanna, den ska heta Mitt liv som FAR; och när hon sa det blev det en avgörande punkt för arbetet med boken, berättar Dan Brännström.

Familjen har ingen framträdande roll i boken, som fokuserar på generalsekreteraren Dan Brännström, men utan familjens stöd hade det inte varit möjligt att veckopendla mellan Göteborg och Stockholm i nästan 15 års tid. Knepet som han och hustrun Maggan använt har varit att ta ett halvår i taget, avslöjar han i boken.

– Hela familjen har stöttat mig så starkt i det här, de har aldrig önskat att jag skulle göra något annat. “De här åren ska du ge åt FAR, pappa.”

I slutet av boken tackar Dan Brännström FAR:s styrelse för att det vågade anställa en så yvig person som honom själv.

Vad menar du med det?

– Jag är ju inte revisorsprototypen. Jag är mer åt entertainer-hållet, jag gillar att stå på scenen, att tala, sjunga och skriva. Därför har jag också flera gånger under min karriär fått frågan: Vad ska du göra när du blir stor, Dan?”

Nu vet han svaret: Författare. Han berättar att det är en gammal dröm som går i uppfyllelse och han har redan visionen klar för sig: Från och med i år kommer Dan Brännström varje höst ha en monter på Bokmässan i Göteborg och en ny bok att lansera.

Vad ska de handla om?

– Det vet jag inte än, jag vill  invänta responsen på den här boken först. Nu behövde jag skriva av mig och jag har skrivit utan någon särskild målgrupp. Jag hoppas att den kommer att intressera folk i näringslivet, forskare och studenter, men om jag haft någon speciell i åtanke så är det nog min efterträdare.

Karin Apelman, ny generalsekreterare på FAR kan känna sig träffad, och är kanske den som kommer att ha mest praktisk nytta av boken, som sammanfattar vad som hänt i revisionsbranschen under de senaste 15 åren, och det är inte lite.

Dan Brännström skriver om interna angelägenheter som samgåendet mellan dåvarande Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och Svenska revisorsamfundet (SRS) och hur FAR:s medlemsbas successivt breddats till att omfatta fler yrkeskategorier än revisorer: redovisningskonsulter, skatterådgivare, lönekonsulter. Han skriver om globaliseringen och hållbarhetsfrågornas tilltagande betydelse. Han skriver om lagstiftningsprocesser som exempelvis revisionspliktens avskaffande eller EU:s jättelika “revisionspaket” som kom till som en reaktion på finanskrisen 2008. Och så skriver han naturligtvis om de stora näringslivsskandaler som skakat branschen de senaste 15 åren.

Skandalen i SCA, där revisorn hamnade i skottgluggen, kallar han för sin “värsta pärs”. Då var han ändå luttrad, jämfört med när han som nytillträdd generalsekreterare för FAR 2003, klev rakt ut i Skandiahärvan. Eller inte. I efterhand ångrar han att han inte tog debatten.

Så här berättar han i boken:

“Det faktum att jag hade haft en nära koppling till Ulf Spång [Skandias ekonomidirektör hade ett förflutet på EY, liksom Dan Brännström, reds anm] håller mig tillbaka. Vid ett uttalande från min sida skulle det förhållandet påtalas och därigenom devalvera värdet av mina kommentarer. Dessutom är jag ännu inte varm i kläderna. Allt detta är förstås omskrivningar för att jag är feg”[.]

Det han önskar är att han hade klivit fram och sagt är att det finns en styrelse som måste hållas ansvarig.

“Det räcker med grundläggande kunskaper i bolagsrätt för att inse att bonusprogrammen är av den kalibern att de utgör frågor för styrelsen. Men ingen reser sig upp och vinkar avvärjande när styrelsen använder granskningsrapporten i sin krishantering. Inte någon, inte heller jag.”

– Jag led av att jag inte klev fram i Skandiahärvan. Den erfarenheten gjorde att jag blev desto tydligare i HQ-fallet, säger Dan Brännström.

Han var tidigt ute med att kräva en HQ-kommission och det är ett krav han fortsätter att driva med emfas. Han är även kritisk till den internationella redovisningsstandarden IFRS och verkligt värde-värdering. Det innebär att Dan Brännström i fallet HQ riktat kritik mot de flesta institutionerna, utom revisorn.

Är det trovärdigt att FAR:s generalsekreterare tar entydigt ställning för revisorn?

– Hur det uppfattas vet jag inte, men eftersom jag var säker på min sak var jag skyldig mig själv att göra det, säger Dan Brännström.

Han tillägger att dåvarande Revisorsnämndens granskning och åtminstone en av två domstolsprövningar visar tydligt att revisorn Johan Dyrefors hade fog för sina bedömningar.

Dan Brännströms skarpa kritik mot Finansinspektionens, i hans tycke, förhastade och rättsosäkra agerande när tillsynsmyndigheten drog HQ:s banktillstånd, renderade i en del kyla i relationerna med såväl generaldirektören Martin Andersson som finansmarknadsministern Peter Norman.

Men det framgår tydligt av boken och i samtal med Dan Brännström att det är mycket tuffare att ha “sina egna” emot sig.

“Intet ont anande står jag inför min värsta pärs under åren på FAR”, inleder han stycket om skandalen i SCA. Den rullades ut vid årsskiftet 2014-2015, när Svenska Dagbladet avslöjade att bolagsledningen ägnat sig åt rena nöjen på företagets bekostnad, som exempelvis jaktresor där även revisorn deltagit.

SCA:s revisor Anna-Clara af Ekenstam hade nyligen varit en uppskattad ordförande i FAR och Dan Brännströms parhäst vid officiella framträdanden.

– Nu kom hon i fokus och på grund av att PwC inte var snabba nog i sin kommunikation gick frågan till mig och jag sa vad jag tyckte. Jag hade inget val, det var viktigt för branschen att jag tog debatten och jag visste intuitivt att jag gjorde rätt.

“Vid lunchtid 3 februari ringer Di:s  Anders Hägerstrand och frågar vad jag anser om revisorernas deltagande vid älgjakterna. Jag kommenterar inte SCA specifikt, men i intervjun gör jag klart att en revisor måste vara oberoende gentemot sin uppdragsgivare och säger därför: ”Det är mycket olämpligt att revisorn deltar i en älgjakt som kundföretaget arrangerar och bjuder på. Kraven på oberoende är särskilt höga i noterade bolag. Sedan talas det här om seminarier, och det finns tydligen olika beskrivningar. Det är angeläget att revisionsbyrån ger sin beskrivning av vad som har hänt”.

PwC kände sig svikna av FAR:s generalsekreterare, vilket han skulle få känna på.

– Ja, det är klart. Jag fick direkt feedback, men det var också kroppsspråket hos PwC-medarbetarna som jag passerade på Torsgatan varje dag på väg till arbetet på FAR. Det tog nog ett år innan det läkte ihop, säger Dan Brännström.

Han är övertygad om att det var avgörande för branschen, inklusive PwC, att FA:s talesperson “stod upp för för förväntningarna på revisorns oberoende”.

– Jag har varit mån om att inte fega ur i boken och undvika känsliga ämnena, säger Dan Brännström.

Ett hyperkänsligt ämne i branschen är de så kallade 3:12-reglerna.  

“Vissa dagar smäller det bara till. Anders Borg och Annie Lööf skriver 12 april 2013 på Di debatt att 3:12-reglerna, skattereglerna för ägare i fåmansföretag, ska ändras. I artikeln står att de nuvarande reglerna ”används för skattedrivna upplägg i partnerägda företag”. Revisorer är den enda yrkeskategori som pekas ut i artikeln.”

[...]

“Reaktionen i branschen uteblir inte. Under mina år på FAR har jag aldrig sett en sådan energi från de stora byråernas sida”, skriver Dan Brännström i boken.

Vad är det med 3:12-frågan som väcker en sådan glöd?

– Det fanns säkert många bottnar, den egna plånboken är en viktig bakgrundsfaktor naturligtvis, men också riskerna för snedvridningen av konkurrensen och för vad allmänt dåliga regler gör för ett näringsliv som vi vill ska växa.

Byråerna var uppeldade men ville inte gå fram själva i frågan, utan önskade att FAR skulle agera i påverkansarbetet mot politikerna och den allmänna opinionen. PR-byrån JKL kopplades också in och det torde vara en av FAR:s dyraste kampanjer någonsin.

Men även här lyckades Dan Brännström dra på sig kritik från byråledare för ett uttalande han gjorde när han varnade för att byråer skulle komma att styckas upp.

Det var ju sant, varför fick du kritik för det?

– Jag förstod det inte då och jag förstår det ännu inte. Det finns exempel på företag som gjort uppdelningar till följd av de nya 3:12-reglerna. Alla ville att vi skulle gå på hårt och argumentera tydligt, så jag gjorde det och då var inte det heller bra, säger Dan Brännström och det ekar av den ensamma ledarens utsatthet i bakgrunden.

FAR har många gånger varit en one man show för Dan Brännström. Han missar inte tillfället att omnämna och tacka kollegor, men boken är skriven ur den ensamma ledarens perspektiv. Det är ofta ensamt att leda, även när man agerar som företrädare. Därför kan man bara stå upp för saker som man själv bottnar i, berättar Dan Brännström:

– Jag kan bara argumentera för något jag själv tror på. Allt annat är omöjligt, det går inte.

Med boken Mitt liv som FAR har Dan Brännström skrivit av sig och berättat sin version av historien. Den är i många stycken en framgångssaga för honom själv och för branschen.

Den första raden i boken skrevs för ett och ett halvt år sedan på en servett på Café Flore i Paris, efter ett framgångsrikt möte med den internationella branschorganisationen.

– Det var efter genombrottet för det nordiska förslaget om en revisionsstandard anpassad för mindre företag. Jag kände mig upprymd och tänkte att jag skulle gå till de kulturella kvarteren i Paris för att få ett avstamp för boken.

Läs allt om:

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons