Under våren 2005 inledde Riksrevisionen sin granskning av stödet till antidiskrimingeringsbyråerna med flera. Arbetet leddes av riksrevisor Eva Lindström, men rapporten från Riksrevisionen stoppades.

Skälet till granskningen var att Riksrevissionen redan 2003 hade påpekat bristande rutiner hos Integrationsverket. Man hade konstaterat att modellen för fördelningen av verksamhetsbidrag var otydlig.

Dessutom saknades riktlinjer för hur handläggarna skulle bedöma bidragsansökningarna.

Rapporten kritiserar Integrationsverket för deras brister, att med regeringens pengar, motarbeta diskriminering och rasism. Granskningen som Riksrevisionen gjort visar att det finns allvarliga brister i uppföljning och kontroll av de bidragssökande.

– Integrationsverket följer inte i tillräcklig utsträckning upp om bidragen använts till avsedda ändamål, säger riksrevisor Eva Lindström.

”Det kan vara skäl för att stoppa vidare stöd eller till och med kräva tillbaka redan utbetalt”, skriver Riksrevisionen i sin hemliga rapport.

Riksrevisionen som själva stoppade rapporten, lät istället en bråkdel återfinnas i den vanliga årsredovisningen.

– Det stämmer att vi gjorde en utförligare effektivitetsrevision över stödet till bland annat Anti-diskrimineringsbyråerna, men vi ansåg att det räckte med att publicera en kortare version i vår årsredovisning. Men jag står fast vid kritiken i rapporten, säger Hans Folkesson, avdelningschef på Riksrevisionen.

Riksrevisionens hemliga rapport heter ”Pengar utan stöd” och riktar stark kritik mot Integrationsverkets stöd till olika ideella organisationer, som arbetar med integrationsfrågor.

Förra året delade Integrationsverket ut 44 miljoner kronor till dessa organisationer. Hittills i år har bidrag på över 31,8 miljoner kronor betalats ut. De organisationer som beviljats stöd är Anti-diskrimineringsbyråerna, Centrum mot Rasism, Quick Respons, Exit – förening för avhoppade nazister samt föreningar bildade på etnisk grund.

Under budgetåret 2002 gav regeringen första gången pengar till Antidiskrimineringsbyråer. Det var då fritt fram för olika frivilligorganisationer etc att söka pengar för att arbeta med diskrimineringsfrågor. Det startades ett tjugotal olika grupper runt om i landet. Grupperna kom huvudsakligen från föreningar med etnisk grund men även religiösa samfund och Röda korset startade byråer.

De flesta grupperna hade ingen tidigare erfarenhet av det juridiska arbetet kring diskrimineringsfrågorna, utan arbetet sköttes framförallt av oavlönade volontärer. Bristen på juridisk kunskap är ett fortsatt problem och många ärenden överförs till andra instanser, exempelvis till kyrkans rådgivning. Riksrevisionen skriver i sin rapport att de också saknar utvärdering av kunskapsnivån.

Den första tiden hos Antidiskrimineringsbyråerna präglades av att bygga upp ett riksomfattande nätverk mellan de olika organisationerna. För att höja kompetensen utbildades både anställda och volontärer. Flera utbildningar skedde utomlands.

För att göra byråerna mer kända satsades mycket pengar på pr ofta utförda av reklambyråer. Exempelvis avsatte byrån i Karlskrona 220.000 kronor till marknadsföring. ”Lite väl mycket” står det i deras budgetrapport till Integrationsverket.

Antidiskrimineringsbyrån i Kalmar satsade också mycket pengar på reklam. Men inga nappade på reklamannonserna. ”Av de fall vi fått in under 2005, fem stycken, har alla blivit tipsade om oss genom de personer som vi varit ute och pratat om vår verksamhet med”

Men de flesta byråerna har haft problem med att få några ärenden. Under de fem år Antidiskrimineringsbyråerna funnits har anmälningarna till Riksdagens ombudsmän varit sparsamma;

·JämO: 9 anmälningar

·HomO: 3 anmälningar

·DO: 41 anmälningar

·Handikappsombudsmannen: 5 anmälningar

·JO: 3 anmälningar, varav 2 är anmälningar från byråerna mot Integrationsverket

En anledning till det låga antalet anmälningar kan vara att personalen på byråerna saknar juridisk kunskap. Antidiskrimineringsbyråerna skriver själva i sina verksamhetsberättelser att många besök handlar om sociala problem. Människor är arga på sina grannar, behöver pengar till hyran, barnen har blivit bitna av hundar. Vissa byråer berättar om ”sina eviga följeslagare” – rättshaverister som vill ha uppmärksamhet.

– Många av fallen har inte varit diskriminering i lagens mening, säger en jurist som tidigare arbetat med diskrimineringsfrågor inom kyrkan.

– Vi inom kyrkan fick ta över många fall som byråerna inte klarade av, säger juristen som inte vill att hennes organisation ska stå med namn.

Riksrevisionens kritik riktas dock främst mot Integrationsverket. Verket saknar tydliga regler för hur bidragen ska användas. Det saknas också uppföljning på de olika projekten och det finns en stor risk att likartade ansökningar bedöms olika och att statsbidrag betalas ut på ett felaktigt sätt.

Det råder också bristande dokumentation om vad som legat till grund för utbetalning av statsstöd. Riksrevisionen anser också att regeringen brustit när det gäller styrningen av projekten, kontrollen av om deras syften uppfyllts och för att de inte har krävt en noggrann ekonomisk rapportering.

Om antidiskrimineringsbyråerna skriver Riksrevisionen ”att det saknas verksamhetsberättelser, styrelseprotokoll och budgetar”.

Många av de papper som finns är bristfälliga och rent av felaktiga. Antidiskrimineringsbyrån i Helsingborg har sedan starten 2002, beviljats 1,9 miljoner kronor. I en mycket bristfällig redovisning skriver de efter ett års verksamhet med bidrag att ”vi inför det nya året ska finna ut hur vi ska arbeta”. Byrån har dessutom bara svarat på hälften av Integrationsverkets enkätfrågor.

– Jag anser att Riksrevisionen har fel. De har inte fört en dialog med oss och preciserat vilka handlingar som saknas. Hur vet man att Riksrevisionen har rätt. Vem kontrollerar dem, säger Khaled Assel, handläggare på Integrationsverket.

Hade Riksrevisionen en dialog med Integrationsverket?

– Ja, vi hade en stor dialog med Integrationsverket bland annat per telefon. Integrationsverket fick lämna sina synpunkter som för övrigt finns med i den opublicerade rapporten säger Ulla Kalén, revisionsdirektör.

Andra personer på Integrationsverket bekräftar Riksrevisionens kritik mot otydlig styrning och dålig uppföljning.;

– Vi har endast generella riktlinjer och dessa skiljer sig åt för varje byrå, säger Ulla Blom-Ivarsson, handläggare på Integrationsverket.

Vilka åtgärder har ni vidtagit efter Riksrevisionens kritik?

– Det stämmer att verket fick kraftig kritik. Vi har en svår balansgång mellan styrning och frihet för byråerna och har inga exakta regler. Vi upplever inte Regeringens förordning som att vi behöver styra mer, säger Ulla Blom-Ivarsson

Bland de olika antidiskrimineringsbyråerna hanteras Riksrevisionens kritik på helt olika sätt.

– Kritiken är riktig men gäller andra byråer som inte fått fortsatt stöd, men inte Kalmar. Vi har skött oss, säger Malin Hansson anställd på Anti-diskrimineringsbyrån i Kalmar.

Varför hade ni endast fem diskrimineringsärenden förra året? Hur många har ni i år?

– De fåtaliga ärendena beror på att vi är nystartade. I år har vi haft ett 40-tal ärenden, säger Malin Hansson

Hur många ärenden har ni gått vidare med anmälan?

– Fyra stycken hittills i år. De flesta ärenden vi får in omfattas inte av diskrimineringslagstiftningen. De flesta personer som uppsöker oss behöver ekonomiskt bistånd, säger Malin Hansson.

Kevin Schwarz, anställd på Roma Anti-diskrimineringsbyrå i Skellefteå tycker att Riksrevisionens kritik är felaktig.

– De utgår från en byråkratisk verklighet. Skall Integrationsverket styra oss hindras vårt arbete, så ser jag det, säger Kevin Schwarz.

I en utvärdering sägs att er byrå inte gick att kontakta samt att ni inte skickade in handlingar?

– Det var problem med kommunikationen på vår byrå. Handlingarna skickades inte in eftersom jag var sjukskriven. Tyvärr är det endast ett fåtal romer som kan författa rapporter till myndigheter, säger Kevin Schwarz.

Hur många fall av diskriminering har ni och hur många anmälningar gör ni?

– Vi har 40 till 60 fall av diskriminering per år men gör endast 10-15 anmälningar, säger Kevin Schwarz.

Riksrevisionen påpekar slutligen att det finns en inbyggd jävsproblematik eftersom enskilda handläggare har för stor makt att påverka bidragsbesluten. Integrationsverket saknar regler för jäv och vilket är extra viktigt när man endast har en beslutsfattare. Integrationsverkets handläggare och beslutsfattare har vid ett flertal tillfällen deltagit på resor eller inbjudits som experter vid konferenser som arrangeras av bidragstagarna, exempelvis just antidiskrimineringsbyråerna.

Ett känt fall är en före detta beslutsfattare hos Integrationsverket (Paul Lappalainen) som blev Regeringens diskrimineringsutredare och i sin utredning föreslog ökat stöd till Antidiskrimineringsbyråerna.

I de papper som skickas mellan antidiskrimineringsbyråerna och Integrationsverket är tonen hjärtlig. Integrationsverkets personal tackar för trevliga möten och säger att de kan lånas ut till byråerna under en heldag.

Har du deltagit på sammankomster tillsammans med de Anti-diskrimineringsbyråer du beviljat stöd?

– Ja, vid flera tillfällen. Jag har deltagit på möten men även följt med på resor tillsammans med byråerna säger Khaled Assel.

Har dessa resor och konferenser påverkat dig att lättare har beviljat stöd till byråerna? Du fick ju tid att träffa byråns representanter under gemytliga former?

– Vad menar du. Jag är en gammal ämbetsman och resorna till Holland gjordes för min egen kompetenshöjning. Ställer du såna frågor igen lägger jag på luren säger Khaled Assel.

Hos Riksrevisionen anser man att regler mot jäv är mycket viktiga.

– Jäv innebär att man påverkas i sitt beslut på ett icke korrekt sätt. Resor och konferenser kan var sådana exempel säger Ulla Kalén, revisionsdirektör på Riksrevisionen.

Peter Karlsson

frilansjournalist

redaktionen@realtid.se