En av de värsta upplevelserna för mig som journalist som granskar investeringshärvor är kontakten med de drabbade spararna. Det handlar inte om att det är otrevliga möten, snarast träffar man på både vettiga och välmenande personer. De bjuder gärna på kaffe och har ett positivt sinnelag. Nackhåren reser sig istället när man snart börjar förstår hur uppsnurrade de blivit av de finansiella aktörer som salufört de alltid riskfyllda, ibland rent oseriösa, produkterna som de satsat sina pengar på.

Inte sällan får man höra hur en investering lett till en annan och hur nya erbjudanden fortsätter att komma. Inte sällan får man höra hur stort förtroende kunden har för sin kontaktperson trots att pengarna är borta. Det kan handla om täta kontakter som pågått över flera år. Och de har ju ”lovat” att investeringen är säker, att pengarna ”snart ska komma” och att de själva sitter i samma båt och ”drabbats av egna förluster”.

Värst är det när man ställer frågan: ”Men har du verkligen skickat över mer pengar?” och personen efter en kort tystnad svarar jakande.

I spåren av Nord fondkommissions framfart de senaste åren dyker ett stort antal offer av denna typ upp. Det kan handla om den pensionerade småföretagaren som fått se besparingarna efter ett livslångt arbetsliv gå upp i rök, eller änkan som bara ville göra en trygg placering av kapitalet så att barnbarnen skulle kunna få pengar till handpenningen till en lägenhet. Det kan handla om vem som helst av oss för offren går inte att beskriva som ”dumma”, det är en för förenklad bild.

Nord-härvan visar på hur en del av svensk finansmarknad utvecklats till laglöst vilda västern de senaste tio åren.

När Finansinspektionen nu drar in alla tillstånd för att Nord ”brutit mot en rad centrala kundskyddsbestämmelser” är det en klen tröst för investerarna. Trots att pengarna i många fall är borta förklarar FI att ”det finns därför en risk att investeringen inte motsvarat kundens förväntningar och mål med investeringen.”

Och:

”Om emittenten får ekonomiska problem finns det en risk att betalning av ränta och kapitalbelopp inte kan ske.”

Nord har i sin kommunikation med FI också påpekat att ”ingen av de fyra obligationerna gått i så kallad default och att någon skada för kund därmed inte föreligger”.

Men verkligheten är en helt annan. FI har bara tittat på ett litet antal företagsobligationer utgivna under en begränsad period. I själva verket är antalet konstaterade förluster redan mycket omfattande och det handlar inte bara om obligationer, utan även om olika typer av brygg- och direktlån, en verksamhet som Nord hävdar inte är tillståndspliktig och som FI därmed inte ens har granskat.

Ett anknutet ombud som förmedlat denna typ av låneprodukter är CV & Partners i Malmö som sedan tidigare är försatt i konkurs. Som Realtid rapporterat om tidigare kan ombudet kopplas till misstänkta ekobrottshärvor och PPM-bedrägerier. I praktiken har delar av verksamheten kunnat bedrivas i tillståndslöst land trots att det handlar om pengaflöden på mångmiljonbelopp.

Frågan är varför beslutet inte kom tidigare och hur mycket pengar som förlorats på grund av senfärdigheten?

Nord-härvan visar på hur en del av svensk finansmarknad utvecklats till laglöst vilda västern de senaste tio åren. Och kontrollfunktionerna släpar efter. FI kontrollerar inte de anknutna ombuden direkt, det ska Nord som tillståndsinnehavare göra. Nord har i sin tur haft bristande resurser och köpt in så väl riskkontroll som compliance-funktionen från externa leverantörer.

Skyddsnätet för spararna verkar bestå mer av hål än nät.

Realtid har i en serie artiklar sedan början av året kunnat visa på häpnadsväckande omständigheter som kopplingar till ekobrottsmisstänkta, personer på dubbla stolar, säkerheter som inte visat sig det minsta säkra och låneprodukter som getts ut av bolag som borde stoppats med bara några minuters due diligence.

Finansinspektionen skummar bara på ytan av allt detta och kommer fram till att tillståndet nu ska dras in. Frågan är varför beslutet inte kom tidigare och hur mycket pengar som förlorats på grund av senfärdigheten?

Dagens beslut betyder inte att kunderna kommer få några pengar tillbaka. Det handlar om en rent administrativ sanktion. Nord får givetvis svårt att bedriva verksamheten vidare men bolaget måste inte betala några böter eller skadestånd.

Tvärtom talar mycket för att de ansvariga nyckelpersonerna distanserat sig från bolaget under det senaste året och dessutom dragit igång nya bolag, med andra FI-tillstånd, som inte alls påverkas av dagens beslut.

FI:s besked att missnöjda kunder kan söka sig till Allmänna reklamationsnämnden eller väcka enskild talan i domstol mot Nord eller något av ombuden är en klen tröst. (Parentetiskt kan nämnas att FI inte ens hjälper till så mycket att de nämner vilka ombuden är som man anser har misskött sig.)

Ett mer kallhjärtat ”du får klara dig själv, lycka till” är svårt att få till. FI gör inget fel, de följer bara regelverket. Men det är också ett faktum att snacket om ”kundskydd” i den här typen av härvor mest är tomma ord. Det är när man som journalist måste ge det beskedet till den drabbade investeraren som det blir helt tyst i luren.

Här kan du läsa Realtids alla artiklar om Nord Fondkommission>>