Förra veckan kom “Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet”, mer känd som utredningen om informationsplikt för skatterådgivare.

Kritiken lät inte vänta på sig. Även utredningens egna experter tog avstånd från den genom ett särskilt yttrande.

Katarina Bartels, skattejurist på LRF, Magnus Larsson, skattepartner på Deloitte, Börje Leidhammar, advokat och Richard Hellenius, skatteexpert på Svenskt Näringsliv, följde upp sin reservation med en debattartikel i Dagens Industri där de kallade förslaget för oproportionerligt och rättsosäkert.

“Skatterådgivare får om förslagen i betänkandet genomförs rollen som angivare och i praktiken Skatteverkets biträde”, skriver de i artikeln.

Ordvalet återanvänds av FAR:s skatteexpert Hans Peter Larsson som inte skräder orden om förslaget.

“Det var länge sedan ord som angivare användes i skattesammanhang. […] Men likafullt förstår jag inte hur förslaget ska fungera i praktiken? Hur och när ska reglerna tillämpas? Det hade varit ett minimikrav att utredaren talat om detta!”, skriver han och lovar att FAR ska motarbeta förslaget som nu går på remiss.

Utredare Marie Jönsson, som till vardags är lagman i Kammarrätten i Stockholm, försvarar sin utredning.

– Jag ser inte förslagen om informationsplikt som en fara för de skattskyldiga, utan snarare som en hjälp. Informationsplikten kan stärka rättssäkerheten, för man får veta vad som gäller tidigare, säger hon.

Skatterådgivare Magnus Larsson, som alltså suttit som expert i utredningen, köper inte det argumentet. Han menar att tidsvinsten för Skatteverket är marginell.

– De flesta av de här så kallade arrangemangen görs i samband med bokslut, oftast vid årsskiftet. Det innebär att de måste rapporteras senast den 30 januari, vilket bara är 5-6 månader innan exakt samma uppgifter ska in i självdeklarationen.

Han syftar på så kallat öppet yrkande som företag kan göra för att undvika skattetillägg i efterhand. Öppet yrkande är dock frivilligt medan den nya informationsplikten är tvingande.

Ursprunget är ett EU-direktiv som Sverige är skyldigt att implementera. Därutöver har utredare Marie Jönsson föreslagit att även inhemska arrangemang ska omfattas, vilket experterna har uppmanat “nästa regering” att ta avstånd ifrån (den förra gav ju utredningsdirektivet, reds anm).

– Det här är ju något helt nytt och jag kan förstå att man inte vill gå längre än vad som är nödvändigt enligt EU-direktivet i ett första steg, men samtidigt tycker jag att ska man införa det kan man lika gärna göra det ordentligt, säger Marie Jönsson.

Hon föreslår andra grepp för att se till att informationsplikten inte blir oproportionerlig, det vill säga att kostnaden vida överstiger nyttan, vilket kritikerna menar är fallet.

– Den administrativa bördan kommer att vara tung. För att få ned den måste Skatteverket utnyttja möjligheten att föreskriva undantag, det vill säga tala om vilken information som inte behövs. Det är ju meningslöst att rådgivare lämnar in information som Skatteverket inte är intresserad av, säger Marie Jönsson.

Möjligheten för Skatteverket att föreskriva undantag blidkade inte utredningens experter, som alltså har reserverat sig mot i princip hela utredningen.

Ni satt ju med och påverkade utredningen, hur kunde den då bli så dålig att ni måste ta avstånd från den?

– Det beror dels på att både det svenska utredningsdirektivet och EU-direktivet gav ganska tuffa ramar för utredningen som var tvungen att ta fram ett förslag i den här riktningen. Dels har det gått ganska fort, säger Magnus Larsson och fortsätter:

– Jag tycker personligen att det är olyckligt att debatten fokuserats på att skatterådgivaren skulle bli angivare. Det som är mer allvarligt är den allmänna rättsosäkerheten som följer av otydliga definitioner i kombination med stränga sanktioner.

Skatterådgivare och andra rapporteringsskyldiga kan åläggas sanktionsavgifter på så mycket som en halv miljon kronor om de bryter mot regelverket.

För Magnus Larsson är det i det närmaste en förolämpning.

– Svenskarna är ett laglydigt folk, det behövs inga dyra sanktioner för att få detta att fungera. Beviset är att vi redan håller på och riggar system för att att hand om all den informationsmängd som vi nu måste granska och rapportera, säger han.

I botten av diskussionen ligger dels svårigheten att dra gränsen mellan laglig skatteplanering och skatteplanering i gråzonen, dels svårigheten att uppskatta hur mycket pengar det rör sig om.

OECD uppskattar att det globala skatteundandragandet på grund av gränsöverskridande aggressiv skatteplanering motsvarar 4-10 procent av bolagsskatterna.

– Siffran i är signifikant lägre, slår Magnus Larsson fast.

Han menar att OECD:s Beps-projekt mot internationell skatteplanering redan har stängt mycket av möjligheterna till gränsöverskridande skatteplanering. Sverige är inte heller nödvändigtvis ett land som skattebaser flyr ifrån.

– Sverige relativt låg bolagsskatt och är kanske inte det land som är värst drabbat av skatteflykt. I min värld rör det sig högt räknat om max 2 miljarder kronor som är undandragna skatt i Sverige. Det beloppet tycker jag inte rättfärdigar den administrativa börda som förslaget innebär.

Därtill har Sverige, enligt Magnus Larsson, redan en mängd olika möjligheter för Skatteverket att både hämta in information om och beivra skatteflykt. I sin debattartikel nämner experterna förhandsbeskedsärenden, dialogförfaranden, mediabevakning, land- för landrapportering, internationellt informationsutbyte och tillgången till OECD:s så kallade skattuppläggsdatabas.

Marie Jönsson håller med om att det är svårt att göra antaganden om storleken på skatteundandragandet, men att det fortfarande finns ett för stort skatteundandragande som motiverar att man provar detta nya grepp.

– Man måste ju tänka på andra skattskyldiga också. Om inte alla betalar den skatt som de ska, så måste ju någon annan betala, säger hon.

Marie Jönsson förstår inte kritiken om att förslaget skulle vara rättsosäkert.

– Jag delar absolut uppfattningen om att det är en tung administrativ börda och används inte uppgifterna så kommer det inte att vara värt det. Men jag förutsätter att de ska användas och komma de skattskyldiga till godo, säger hon.

Enligt hennes förslag ska effekterna av informationsplikten utredas efter en tid.

Men först ska det gå på remiss. Kanske antas bara den delen som är tvingande genom EU-direktivet? Det beslutas ytterst av riksdagen, förmodligen under hösten 2019.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.