Handeln med förfalskade varor motsvarar 2,3 procent av världshandeln och kostar EU:s kläd-, kosmetik- och leksaksindustri 16 miljarder euro om året. Men den snabbast växande delen av kopiemarknaden syns inte i någon statistik, för den är laglig.
Trenden kostar miljarder: Därför stoppas inte de lagliga kopiorna
Handeln med varumärkesförfalskningar uppgick till 467 miljarder dollar, eller 2,3 procent av världshandeln, medan importen av falska varor till EU uppskattas till 99 miljarder euro, 4,7 procent av unionens import från tredjeland.
Missa inte: Amerikaner upptäcker det svenskarna vet – varumärken på väg ut. Realtid
Det framgår av OECD:s och EUIPO:s kartläggning Mapping Global Trade in Fakes 2025.
Siffrorna fångar dock bara den olagliga halvan av marknaden. Den snabbast växande delen, de lagliga kopiorna, i marknadsföringen kallade dupes, bokförs som helt vanlig detaljhandel.
Miljardförluster i tre sektorer
Kostnaden för förfalskningarna går att kvantifiera. Enligt EUIPO:s sektorstudie förlorar EU:s klädindustri knappt 12 miljarder euro i årlig försäljning, motsvarande 5,2 procent av sektorn.
Läs även: Nu skyddar EU svenska äpplen – och vodka. Dagens PS
Kosmetika tappar 3 miljarder och leksaker 1 miljard, där är den relativa förlusten störst, 8,7 procent av försäljningen.
Sammanlagt rör det sig om cirka 16 miljarder euro och nära 200 000 arbetstillfällen per år.
Juridiken skyddar uttrycket, inte estetiken
Att komma åt den lagliga kopian är svårare, av principiella skäl.
Immaterialrätten skyddar inte en produktidé eller ett formspråk, utan specifika registrerbara uttryck: varumärket, logotypen, den registrerade designen.
Det konstaterar advokaterna Roberta Rodrigues Rozenthal och Thiago Porto Ribeiro på Stocche Forbes i en analys i Global Legal Post.
Missa inte: Polisens avslöjande: “Jag vågar knappt svara längre”. Realtid
En tillverkare som kopierar silhuett, funktion och prisposition men undviker de skyddade kännetecknen konkurrerar, den gör inte intrång.
Gränsdragningen sker i stället via trade dress och icke-traditionella varumärken, och den avgörande frågan är enligt författarna inte om något kopierats, utan om det som kopierats är just det konsumenten använder för att identifiera avsändaren. En signaturfärg eller ett mönster kan skyddas, men en silhuett sällan. Prövningen görs dessutom utifrån fall till fall, vilket gör processerna dyra och utfallet svårförutsägbart.
Tullen fångar en bråkdel
Samtidigt är verkställigheten ett logistiskt problem.
EU:s myndigheter beslagtog 112 miljoner varor under 2024 till ett uppskattat detaljhandelsvärde av 3,8 miljarder euro.
Omkring 20 miljoner artiklar stoppades vid den yttre gränsen, en tioårshögsta. Ändå fångas bara en bråkdel av ett flöde som alltmer består av enskilda småpaket från e-handelsplattformar.
EU:s svar har varit fiskalt snarare än immaterialrättsligt. Rådet gav i februari slutligt klartecken till att avskaffa tullfriheten för försändelser under 150 euro, och sedan 1 juli tas en schablontull på tre euro ut per varukategori.
Åtgärden gör flödet dyrare och mer synligt, men avgör inte var kopian slutar och förfalskningen börjar.
Efterfrågan är det svåraste hindret
Konsumentledet talar emot rättighetshavarna. Enligt en attitydstudie från EUIPO uppger 13 procent av européerna att de medvetet köpt en förfalskning det senaste året varav 26 procent i åldersgruppen 15–24 år.
Varumärkesägarna blir helt enkelt tvungna att bygga in skyddet registreringsledet, i formskydd, färgmärken och mönster, långt innan tvisten uppstår.
