– Jag är definitivt inte intresserad av att resa till Mars. Men jag kan tänka mig att livet i en rymdkapsel liknar det framtida jordelivet. Till exempel måste astronauten vara sin egen doktor och kunna behandla sig själv med hjälp av experter från jorden. I framtiden kommer kanske vi att behandla oss själva med stöd av läkare som kommunicerar via internet. Just nu försöker Nasa hitta på ett sätt som möjliggör 100-procentig återvinning av vatten. Den som åker till Mars måste nämligen vara en högteknologisk bonde.

Du säger själv att Färgfabriken ställer de frågor och sätter igång de undersökningar som politiker, företag eller medier inte kan göra själva. Varför skulle bara ni kunna ställa de frågorna? Och vilka är de?

– Det handlar till exempel om nödvändigheten av att Stockholm måste växa, vilket är nödvändigt för den sociala integrationen, vilket skapar en konflikt för försvararna av ett grönt Stockholm. Att adressera den frågan är svårt för politiker och media, och då gör vi det. Vi fungerar som ett forum för sådana diskussioner.

Ok, om ni ställer frågorna, vilken är den absolut mest intressanta och angelägna frågan i dag?

– Hur ska vi relatera till en framtid där det kommer att hända jättestora förändringar på alla plan, med maktförskjutningar, stora brister och problem på alla plan? En framtid som kan innebära att regioner som Afrika och Asien kanske inte bara hunnit i kapp oss utan till och med sprungit förbi oss. För vår del, i Sverige, gäller det att se vad vi kan bidra med i den utvecklingen. Och där menar jag att vi kan skaffa oss en nyckelposition.

Globaliseringens effekter stöts och blöts, men det diskuteras sällan vilka konsekvenserna kan bli på längre sikt.

– I ett postideologiskt samhälle har man förlorat verktygen för att diskutera framtiden. Förr hade folk en ideologi som de ville implementera. Det är det ingen som har i dag. Därför har vi jobbat mycket med scenarioberättande. Tidigare berättade vi storyn om det svenska folkhemmet, den var bra, men nu måste vi hitta på en ny berättelse.

– Vi vill arrangera en valdebatt i Färgfabriken. Tanken är att vi ska bjuda in partiledarna som ska tvingas att diskutera Sverige ur ett 30-årigt perspektiv. Vilka kommer problemen att vara om 30 år? Kan vi presentera lösningen på dem skulle Sverige klara sig bra. Just nu diskuterar vi med en tv-kanal som är intresserad av att sända den.

Vilka kommer problemen att vara?

– Tänk dig till exempel Shanghai, Nairobi och Kinshasa som har en enorm tillväxt och expansion men också en oerhörd, och växande, segregation. Kan vi använda oss av ny teknik och miljötänkande vid utvecklingen av våra förortsområden och presentera lösningen på problem som urbaniseringen för med sig, skulle det gå på export till länder runt om i hela världen.

Slutligen, kan du förklara för mig vad en estetisk entreprenör är?

– Formuleringen är inte min, men det man syftar på är att det också inom konsten och kulturen finns personer och företeelser som arbetar på nya sätt för att göra sig relevanta och behövda. Jag har aldrig intresserat med för att försvara kulturen utan tvärtom för att utveckla de möjligheter man sitter på. Samhällsdebatten skriker efter innehåll och nya visioner. Och kulturens oberoende gör att man här kan skapa arenor som både formulerar problem och skapar diskussion på ett sätt som andra aktörer inte kan.