Stig Johansson rekryterades till FI i september 2017 som fintech-ansvarig. Men i början av året fick han två nya rollar på inspektionen: dels som senior finansinspektör på konsumentskyddsenheten – och dels som ansvarig för det innovationscenter som FI öppnade i mars.

Innovationscentret riktar sig främst till fintech-bolag, men erbjuder ingen fysisk mötesplats, utan ska genomsyra hela myndigheten. Däremot samlas och presenteras information kring fintech-regleringar och exempel på hur man till exempel etablerar ett betalbolag eller blockkedja.

Stig Johansson att innovationscentret generellt har mottagits positivt för att inspektionen intagit en mer nyfiken och öppen inställning till nya fintech-fenomen.

– Det vi gjort rent praktisk är att främst svara på frågor, från framför allt små- och mellanstora bolag. Det rör sig om ett 40-tal mer substantiella frågeställningar, säger Stig Johansson.

Varför har frågor från större aktörer delvis lyst med sin frånvaro, tror du?

– Vi har inte reflekterat över det än. Men jag tänker att de redan, i kraft av sina stora organisationer, har mycket regulatorisk kunskap, medan mindre aktörer saknar det i större utsträckning.

Utifrån de frågor som kommer in till innovationscentret, ska FI en gång i halvåret ge uppdaterade svar på frågeställningarna, som presenteras på centrats hemsida.

Inspektionen kallar det för ”mappningar” eller kartläggningar av olika områden. Senaste tiden har det tillkommit ett tiotal ”mappningar” på kryptovaluta-området samt inom betaltjänster och försäkringsrörelser. Dessa ska läggas ut på webbplatsen under hösten.

Många frågeställningarna kretsar kring bitcoin och andra kryptovalutor hur man regelrätt köper och säljer sådana tillgångar och vad det krävs för tillståndsplikt för att erbjuda handel. I dag finns det ingen särskild tillståndsplikt, utan FI får luta sig mot befintlig lagstiftning och har tolkat kryptovalutor som ett medel för betalning.

För att erbjuda handel med till exempel bitcoin så måste man vara registrerad hos FI som finansiellt institut och följa gällande regelverk.

Innovationscentret får också många frågor om så kallad ”initial coin offering” eller ICO. Det är ett samlingsbegrepp för en kapitalanskaffningsmetod som går ut på att resa kapital till ett projekt, app eller startup genom att låta exempelvis privatpersoner att köpa in sig i ett erbjudande genom att låta dem investera i så kallade ”tokens”, eller digitala tillgångar.

– Det kan ju vara i princip vara vad som helst, till exempel rätten att köpa tomater till ett visst pris, vid en viss tidpunkt, säger Stig Johansson.

Nästan alltid rör det sig dock om ICO-erbjudanden om att investera i projekt kryptovalutor, som skapats av projektägaren eller startupen och lagts på en blockkedja. Investerat kapital kan dock vanligen växlas till välkända kryptovalutor som bitcoin eller ether, och/eller till fiatvalutor, ofta dollar eller euro.

ICO kan alltså beskrivas som en form av gräsrots- eller crowdfunding-finansiering med kapitalresning via kryptovalutor. Det finns ofta ett stort spekulativt inslag, då det ofta är svårt att på förhand veta om ett startup-projekt eller en app ger någon framtida avkastning.

Enligt Stig Johansson är de flesta svenska ICO-koncept än så länge är på projektstadiet med fokus på framtida marknader och affärsmodeller, och det är för tidigt att säga hur FI slutgiltigt ska ta sig an området.

Det kommer också många frågor om betaltjänster. Många eftersöker ”ax-till-limpa-information” kring hur man exempelvis startar ett betaltjänstföretag, vilka tillstånd som krävs och vilka regelverk som gäller.

Den tredje vanligaste frågan kommer från teknikbolag som har regtech-lösningar, det vill säga teknik för underlätta regelefterlevnad. Detta är dock frågor som FI inte kan besvara, då bedömning av tekniska lösningar för regelefterlevnad måste göras av det enskilda bolaget under tillsyn.

När Innovationscentret invigdes i mars i år betonade FI att det inte är fråga om någon konsultverksamhet, utan om regulatorisk vägledning. Det har samtidigt kommit önskemål från fintechhåll om myndigheten borde inte en mer rådgivande roll.

– När vi förklarar vårt uppdrag så förstår många att vi inte kan rådge dem. Vi skulle hamna i en väldigt märklig roll om vi å ena sidan skulle ge råd och sedan bedriva granskning av våra egna råd. Det skulle i så fall bli en intressekonflikt som inte en myndighet ska ha. Men vi upplever att det finns en stor förståelse för det.