- Publicerad
När restauranger runt om i Sverige skriker efter personal är det underligt att inte fler kvinnor rekryteras och inspireras till att laga mat. Det skriver Realtids Lisa Lönner.
Långt efter många andra länder ser det ut som att Sverige får vår första kvinnliga statsminister – och varför har det dröjt kan man stilla undra. Sverige är, på område efter område, absolut sämst på att utnämna kvinnor på viktiga poster.
Frankrike har precis utsett coola Naïs Pirollet, 24 år, att i hård konkurrens representera landet som är regerande mästare i den prestigefulla tävlingen Bocuse d’Or – och hon är inte först på posten. Jag har ju länge varit involverad i olika projekt för att få fler kvinnor att tävla i bland annat Årets Kock. Samtidigt skriker restauranger runt om i Sverige efter personal; det är brist på kockar överallt och många tvingas ändra sina öppettider. Det borde vara en bra orsak till att fler vill inspirera även kvinnor att välja och stanna i kockyrket. I dagsläget är det i princip jämnt när studenterna går ut kockskolorna men runt hälften försvinner längs vägen.
Naïs Pirollet
Restaurangerna gick på knäna under pandemin och många i vår bransch valde att byta jobb. Restaurangbranschen blev väldigt illa behandlad av regeringen, ledd av ovanstående nämnda dam. Jag skulle tippa på att Socialdemokraterna har lättare att förstå sig på stora företag som Volvo och SKF. Hårt slitande entreprenörer i småföretag har väl aldrig varit deras melodi. Men det kan ha varit en miss. Restaurangbranschen som sysselsätter stora delar av den befolkning som annars är utanför arbetsmarknaden bara lämnades åt sitt öde.
”Restaurangbranschen blev väldigt illa behandlad av regeringen, ledd av ovanstående nämnda dam. Jag skulle tippa på att Socialdemokraterna har lättare att förstå sig på stora företag som Volvo och SKF.”
Nu är det däremot drag under galocherna och alla vill ut och äta.
Vore inte det mest affärsmässiga och naturliga nu att satsa på att locka fler kvinnor att välja kockyrket? Det är fler tjejer i köken numera och alltfler kända restauranger har kvinnliga köksmästare med Florencia Arbella på Ekstedt, Frida Ronge eller Elvira lindqvist på Restaurang Oxenstiernan som ett otroligt bra exempel.
Jag får ofta den där frågan. Varför är det så få kvinnor i köken? Ja, nu skulle jag först vilja säga att det inte är så få som man kan tro. Däremot har kvinnorna synts dåligt och det är synd. Den här veckan stod Jessie Sommarström, granne till mig här på Resarö, i tät final med Jacob Holmström i Kockarnas Kamp, ett program som verkligen aktivt bestämt sig för att ha hälften andel kvinnor med i produktionen. Och se vad som händer, plötsligt börjar även kvinnor tävla i matlagning och självklart går det utmärkt för dem. Årets kock har gjort ett digert arbete bland annat med sin jury som är 50/50 och det svenska Kocklandslaget leds av en kvinna. Så nu händer det ändå mycket.
Men det finns ett problem, många försvinner längs vägen.
Det är väldigt olika hur det ser ut på olika restauranger, det är ju som sagt en fragmenterad bransch med många olika företag. Vissa är större och kan göra mer och jag tycker Stureplansgruppen sticker ut med många satsningar på kvinnor. De flesta restauranger är dock ägardrivna och rätt små, vilket gör att det inte finns resurser eller tid till att genomföra ambitiösa förändringsprojekt. Det är få akademiker som arbetar och därför finns inte det strukturerade ledarskapstänket eller ens affärsmässiga tänket. Mycket ska göras på kort tid. Personalstrukturen och ledarskapet blir därefter.
Jag har i diskussioner med olika medier och organsationer lanserat en teori jag kallar ”bunkerteorin” vilket jag kom på när jag själv bytte från näringslivet till kockyrket. Kockar läser och ser inte det vi andra ser. Man lever ofta i 12-timmarspass i en källare i underjorden och mobilerna är avstängda. Man umgås och arbetar nära varandra. Därför konserveras de gamla beteendena lättare och eftersom ingen utifrån (kunder) sätter press på att det ska ändras så låter alla det vara som det är. Det funkar ju, folk får ju sin mat och de är nöjda med den!
Lönerna är ju ändå rätt låga både för män och kvinnor så det är inte förklaringen, man väljer inte detta yrke för att bli rik, månne möjligen för att få ära och uppmärksamhet. Att få tjejer på egen risk ställer sig i den miljön är förståeligt; jag har sett både det ena och det andra. Men det är ändå så fruktansvärt roligt att arbeta i kök och det är kul att laga mat om man är matintresserad! Dessutom finns ingen anledning att behöva gå på gym, du slipper sitta ned hela dagarna.
Det finns andra anledningar också till att det ser ut som det gör. I ett kök står man och jobbar nära varandra och det är ju kul. Det är många tjejer som träffar sin man, skaffar barn och sen byter tjejen yrke. Eller hittar ett dagsjobb. Sedan försvinner de. Detta kan mycket väl ändras och alltfler gör detta nu. Arbetsgivare som är på frågan ger unga par med barn rullande schema där man arbetar både dag och kväll och uppmuntrar till att man jobbar kvar fast man har småbarn. Det är exempelvis många kockar som börjat vara föräldralediga och det är ju ett framsteg.
Många pekar på det sexisitiska. Jag är lite tveksam till hur mycket det stämmer längre, jag tror att Catenacci-skandalen rensade ut det absolut värsta ändå. Det var liksom old-school och jag vill tycka att jag möter en ny attityd även bland det gamla gardet efter det.
Jag menar det finns ju många sätt att tackla frågan, exempelvis varierande schema, flexibla arbetstider och mycket annat. I restaurangbranschen är verkligen just tiderna det stora problemet för många unga familjer.
Det har iallafall hänt saker. I Kocklandslaget har vi en kvinnlig coach och flera av medlemmarna är kvinnor. Matlagning känns ändå som ett väldigt kvinnligt område, om än att själva kockmiljön inte alltid varit det. Sverige ska vara bäst på jämställdhet, men det känns som att det forna så stora maktpartiet som så länge väntat med att utse en kvinna till partiledare har haft problem att verkligen åstadkomma jämställdhet och ibland kanske bland annat alltför stora regleringar och bidrag förhindrar den utvecklingen. Annars har man ingen förklaring till att ett land som alltid stoltserar med att kvinnorna är i arbete inte kan visa upp kvinnor på synliga positioner. Det känns i så fall bara som att kvinnorna slavar och arbetar utan lön för mödan.
”Man har ingen förklaring till att ett land som alltid stoltserar med att kvinnorna är i arbete inte kan visa upp kvinnor på synliga positioner. Det känns i så fall bara som att kvinnorna slavar och arbetar utan lön för mödan.”
Man behöver ju inte heller rekrytera alla tjejer när de är 25. Jag älskar att driva min restaurang och laga mat och startade den sent i livet. Efter småbarnsåren är klara kan det fungera mycket bra, ännu bättre när barnen börjar flyga iväg. Det är mycket rörelse, man håller sig på alerten och det är kreativt. Det fungerar inte att arbeta alla dagar i veckan för mig eftersom det är sömnstörande att jobba sent men några dagar är alldeles utmärkt.