En villaägare i Saltsjöbaden utanför Stockholm lät fälla en stor tall på kommunens mark vid stranden. Just då kom kommunens parkchef gående med en skogsförvaltare som brukar utföra uppdrag åt kommunen.

– Det var en ren tillfällighet, säger konkurrenten.

– Vi skulle kolla exakt på den platsen ifall kommunen behövde röja strandpromenaden för att det ska vara trevligt att gå där.

Villan hade redan havsutsikt, men vid strandkanten står en liten dunge av träd. Här hade tallen stått i 150 år när villaägaren slog till.

Han säger att han ville undvika att tallen skulle falla på ett uthus eftersom rotsystemet eroderats av havet.

– Den svängde dubbelt så mycket som de andra tallarna där så jag var orolig helt enkelt.

Villaägaren säger att han ljög för trädfällaren och sa att han hade tillstånd från kommunen att fälla trädet. Enligt trädfällaren sa villaägaren istället att tomten går hela vägen till vattnet, vilket inte heller är sant. Villan har inte sjötomt. Strandpromenaden ligger på kommunens mark och omfattas av de nya reglerna för strandskydd.

Trädfällaren som höll i sågen har fler uppdrag i området och lovar kommunen att vara mer försiktig nästa gång.

Kommunen har polisanmält villaägaren och vill ha 185.000 kronor i skadestånd.

– Jag borde givetvis ha frågat kommunen om lov och det får jag ta ansvar för. Men detta skadestånd är oanständigt och inte skäligt. Ingen har tagit skada i det här fallet, snarare tvärs om. De som promenerar där har fått det lättare att komma ner till stranden. För mig är det en storm i ett vattenglas, säger villaägaren.

Beloppet har kommunens tjänstemän räknat fram själva genom att mata in uppgifter i ett Excel-ark.

Flera andra kommuner använder samma värderingsmodell men brukar anlita en extern konsult för att göra värderingen. Utan expert kan det bli svårt att övertyga en domstol om värderingen.

Det säger landskapsarkitekten Klaus Stritzke som tog fram modellen åt en statlig myndighet på 1970-talet.

Juristerna på dåvarande Fastighetsverket gillade modellen, men ville inte att den skulle gälla också för myndigheten.

– De ville komma billigare undan när de själva orsakat skada, säger Klaus Stritzke.

I Nacka resonerar politikerna likadant. Tjänstemännen har i uppdrag att förhandla, men i själva verket måste en villaägare nöja sig med dryga tusenlappen för ett stort träd som kommunen vill fälla. Varken politiker eller tjänstemän i Nacka kan svara på vilken värderingsmodell som gäller dem själva.

– Jag inser att för den enskilde är det här viktiga frågor, säger Leif Holmberg (C).

– Det är viktigt att det finns tydliga regler. Om det finns en gråzon så är en rättslig prövning bättre för att upprätthålla rättssäkerheten mot enskilda, säger Johan Hiller (M), också han fritidspolitiker. Han bor själv i området.

Men trots att Nacka kommun i flera uppmärksammade fall krävt ersättning känner politikerna inte till något om vilka värderingsmodeller som används. De är eniga om att de själva, inte tjänstemännen, bär ansvaret. Men det varierar vilken nämnd som bär ansvaret och de berörda nämndernas anställda ordförande har inte svarat på telefon och mejl.

Parkchefen som tog villaägaren på bar gärning vill inte alls prata om saken utan låter handläggaren ta beslut och prata med media.

Olovlig trädfällning har blivit en het politisk fråga. Hanne Kjöller kallar det ”egobrottslighet” på Dagens Nyheters ledarsida.

Lidingö kommun använde först samma värderingsmodell som Nacka, men när politikerna insåg att man skulle kräva en uppskattad företagare på fem miljoner kronor anlitade tjänstmännen en andra värderingsman som kom fram till summan 145.000 kronor för 94 träd.

Om villaägaren i Saltsjöbaden åtalas och fälls kan det också bli fråga om dagsböter eller till och med fängelse.

Den villaägare i Stockholmsförorten Bromma som fällde tallar på kommunens mark vid stranden dömdes i veckan för grov skadegörelse till villkorlig dom och dagsböter motsvarande 45.000 kronor.

Stockholms stad vill nu ha fyra miljoner kronor i skadestånd. Enligt Solna tingsrätt är tallarna värda åtminstone två miljoner kronor.