I Sverige var debatten kring den gröna taxonomin intensiv i samband med att svensk basindustri, skogsbruk och vattenkraft, inte ansågs vara hållbar enligt EU-kommissionens definition. Efter remissrundor luckrades ramverket upp något och i juni klubbades den gröna taxonomin igenom av kommissionen.

Det som gjorde arbetet med den gröna taxonomin förhållandevis enkelt var att samtliga medlemsländer kunde skriva under på att syftet med den gröna taxonomin var gott samt att det fanns en folklig förankring i medlemsländerna att ta tag i klimatkrisen. De flesta anser att det är positivt att ge investerare vägledning för att kunna identifiera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar och styra finansiella flöden i rätt riktning.

Men att enas kring vad som är socialt hållbart blir betydligt mycket svårare. Tänk er att samma ramverk för sociala aktiviteter ska appliceras i det relativt jämlika Sverige, det starkt reglerade Frankrike och i länder med helt andra samhälleliga utmaningar som exempelvis Ungern eller Rumänien.

Medan den gröna taxonomin vilar på solid vetenskaplig grund för att underbygga sitt existensberättigande, får den sociala taxonomin referera till internationella konventioner och dokument som FN:s regler för mänskliga rättigheter eller ILO:s arbetsrättsliga principer, vilka i slutändan baseras på värderingar, tolkningar och uppfattningar. Det gör det mycket svårare att skapa en gemensam, tydlig och kvantifierbar definition att arbeta mot. Dessutom finns det inte ett lika stort tryck från medborgarna att agera politiskt på EU-nivå i dessa frågor.

En arbetsgrupp inom EU har gjort grundarbetet med att föreslå en struktur för en social taxonomi. Taxonomin ska främja aktiviteter och verksamheter som ger ”ett betydande socialt bidrag” och vars aktivitet inte innebär betydande skada på andra aktiviteter (no significant harm-principen). Dessutom ska den röda taxonomin definiera vilka aktiviteter som är direkt skadliga.

Första remissrundan har ägt rum men få svenska aktörer har uttryckt några ståndpunkter. I den begränsade kritik som framförts märks främst att den sociala taxonomin riskerar bli en stor administrativ och kostsam börda för företagen. Det är ett svagt argument i EU-sammanhang. Det går till och med att hävda, i likhet med klimatfrågan, att näringslivet och marknaderna inte går tillräckligt fort fram för att driva den sociala utvecklingen i rätt riktning. Då erbjuder regleringar en väg framåt.  

Såväl klimatfrågan som socialt ansvar är svenska och nordiska paradgrenar. Att muttra över ökad administration och kostnader i samband med EU:s taxonomier är därför kontraproduktivt. ”Made in Sweden” kan istället bli en internationellt hållbar kvalitetsstämpel för hållbara produkter och tjänster. Svenska företag bör se möjligheter istället för hinder.

Hur kan svenska företag redan nu förbereda sig inför den sociala taxonomin?

• Skapa jämställda styrelser och ledningsgrupper. Forskning visar att jämställda företag både fattar bättre beslut och ger bättre avkastning för investerare.
• Se över värdekedjan. Inkludera även sociala aspekter i utvärdering och vid upphandling av underleverantörer. Taxonomin omfattar både Scope 2 och 3.
• Se taxonomin som en möjlighet. Om företag bara ser taxonomin som en administrativ kostnad och merarbete missar vi möjligheter att vända den sociala taxonomin till en konkurrensfördel.

Roger Josefsson
Hållbarhetschef på Danske Bank