Vem har rätt i insiderrättegången?

Realtid.se har följt insiderrättegången på plats i Stockholms tingsrätt sedan starten i slutet av september.

Medan åklagarna Stig Åström och Yngve Rydberg målar upp en bild av ett gäng förslagna insiderbrottslingar, hävdar de åtalade att de är utsatta för en uppsjö av feltolkningar, rena misstag och konspirationer från åklagarsidan.

Så vem har rätt? Realtid.se listar några av parternas bästa argument inför tingsrättens kommande beslut.

De åtalades bästa:

1. Bevis saknas

Trots telefonavlyssning och en förundersökning som pågått i över två år har åklagarsidan svårt att visa en komplett beviskedja i någon av de 23 misstänkta aktieaffärerna.

Åklagaren lägger ett pussel där en rad antaganden måste göras för att få ihop hela bilden.

I det enda fall där konkret bevisning om att hemlig information överlämnas (Karsten Storgaards läcka från Carnegie till Ossian Hellers om ett bud på mexikanska Asur) slutar det hela med att något bud inte offentliggörs.

2. Inga sprickor

Samtliga sex åtalade håller så här långt fast vid en gemensam försvarslinje. Det finns förklaringar och alternativa tolkningar till merparten av påståendena från åklagarna.

Ossian Hellers och Andreas Hofmanns presentationer har till stora delar identiskt innehåll vilket även gäller för Magnus Kjellberg i de åtalspunkter som rör misstänkta läckor från Morgan Stanley.

Den enda antydningen till att någon av de åtalade öppnar för att de andra kan vara skyldiga är Magnus Kjellbergs försvar att det kan finnas alternativa källor till informationen, framför allt i Gambro-affären.

3. Många lösa trådar

Åklagarsidan låter många trådar hänga löst och undviker ibland att ställa givna följdfrågor. Risken är att argumentationen blir svår att följa och att rätten inte är med på noterna när trådarna knyts ihop under slutpläderingen.

4. Misslyckandet i Electrolux

Ekobrottsmyndigheten lade ner stora resurser på att utreda de huvudåtalades vältajmade aktieaffärer i Electrolux men åklagare Stig Åström valde att inte åtala då källan till informationen inte gick att bestämma. De åtalade kan alltså visa upp extremt vinstgivande affärer där de inte är misstänkta för insiderbrott.

5. Alternativa förklaringar

De åtalade har inget problem att hitta gott om medieuppgifter och aktieanalyser från tidpunkterna för sina aktieaffärer där det spekuleras friskt i kommande uppköp och bolagsaffärer. Det gör det lätt att skapa en alternativ förklaring till varför investeringarna gjordes.

6. Vad är insiderinformation?

Ett grundproblem för åklagarsidan är att det inte finns en entydig definition av vad som är insiderinformation och vad som kan anses bevisa att någon överlämnar informationen med avsikt att den ska användas för att göra en aktieaffär. Det enda som står klart är att tidigare domar ställt höga krav på precisering av innehållet och uppsåtet när informationen överlämnas.

Åklagarnas bästa:

1. Excel-arken

Ekobrottsmyndigheten har plockat fram en rad Excel-ark från framför allt Andreas Hofmanns dator där vinstberäkningar görs för flera av de misstänkta affärerna. I ett dokument med namnet ”A&O inv” delas vinsterna ”per head”.

Enligt Andreas Hofmanns förklaring står namnet för Alfa och Omega och uppdelningen är för eget bruk. Halva vinsten ska tas hem medan andra halvan kan gå till nya affärer.

Samtidigt finns det ett annat Excel-ark där äldre affärer beräknas på samma sätt. Där skrivs ”Andreas” och ”Ossian” ut i klartext i de kolumner där vinsterna summeras. Hittills har åklagaren väntat med att kommentera detta dokument eller ställa frågor kring det.

2. Synkade affärer

De huvudåtalade gör i så många fall liknande aktieaffärer vid samma tidpunkt att det inte kan vara en slump. Det verkar finnas en samordning bakom affärerna vilket styrker bilden av att de grundar köpen på samma information och inte gör affärerna på egen hand.

Aktieköpet i Asur, där de åtalade har svårt att förneka utbytet av information, gör det givetvis mer troligt att information utbytts på liknande sätt även vid andra tillfällen. Att huvudpersonerna studerat mexikansk insiderlagstiftning på förhand och kommit fram till att informationen kunde spridas känns inte trovärdigt.

3. De ekonomiska banden

Åklagaren påstår att Ossian Hellers löpande får en andel av vinsten på de affärer som Andreas Hofmann gör på sina depåer. De starka ekonomiska banden mellan de två är givetvis graverande. Åklagaren kan visa på flera fall av stora pengaöverföringar till Ossian Hellers. De åtalade menar att det rör sig om lån.

Att Ossian Hellers tar ett lån våren 2005 när han själv saknar större tillgångar kan ses som en logisk förklaring. Varför han skulle låna ytterligare 4,5 miljoner i samband med bilresan till Zürich två år senare är inte lika logiskt. Ossian Hellers hade vid denna tidpunkt större tillgångar än Andreas Hofmann.

4. Hemlighetsmakeriet

Att de huvudåtalade har depåer i utländska banker är inget ovanligt. Att de med täta mellanrum byter banker och även flyttar pengar från Luxemburg till Schweiz kan ses som ett försök att försvåra eventuella kartläggningar av affärerna.

Andreas Hofmann och Ossian Hellers börjar också använda anonyma kontantkort för känsliga samtal under våren 2007 samtidigt som Ekobrottsmyndigheten inleder telefonavlyssningen på deras vanliga telefoner.

Vid tillslaget i april 2007 kastar Andreas Hofmanns fru ut mobiltelefonen genom fönstret mitt framför en spanande polis.

5. Minnesluckor

De åtalade har hög svansföring i rätten och drar sig inte för att framställa åklagarsidan som okunnig och dåligt påläst. Samtidigt har de svårt att ge trovärdiga svar på delar av bevisningen, bland annat telefonavlyssningen.

I många fall blir svaret till sist ”jag minns inte” när åklagaren frågar efter alternativa förklaringar till vad samtalen egentligen handlar om förutom aktieaffärer.

6. Blottor i försvaret

Åklagarsidan har firat ett par segrar under hösten då försvarssidan fått tydliga törnar i rättssalen.

I Skandia-delen argumenterade exempelvis både Andreas Hofmann och Ossian Hellers för att Old Mutuals sänkta bud på Skandia i augusti 2005 var väntat.

Christer Gardell och de forna Skandia-cheferna Bernt Magnusson och Hans-Erik Andersson förklarade dock samstämmigt att det lägre budet kom som en total överraskning.

Ett liknande vittnesmål lämnade OMX chefsjurist Magnus Billing då han påstod att Nasdaqs intresse för bolaget inte alls var känt på marknaden, en uppgift som gick tvärtemot de åtalades bild.

Ossian Hellers hävdar att han avsiktligt avstod från aktieaffärer som kunde leda till intressekonflikter med hans arbetsgivare Cevian Capital. Christer Gardell visade föga sympati för denna hållning då han förklarade att alla typer av affärer var förbjudna så länge inte godkännande getts på förhand.

I väntan på domen

16 av 23 åtalspunkter har hittills klarats av under de första 18 rättegångsdagarna. I januari och februari väntar ytterligare nio förhandlingsdagar innan slutpläderingarna ska hållas.

Bland de återstående åtalspunkterna finns de misstänkta aktieaffärerna där åklagaren inte kunnat peka ut någon källa till informationen samt åtalspunkterna för skattebrott.

Tingsrättens dom väntas tidigast i mars.

Åklagarsidans bästa chans till fällande dom är om tingsrätten köper helhetsbilden av en förslagen insiderbrottslighet där stora ansträngningar gjorts för att sopa igen spåren. Därmed skulle man komma runt grundproblemet med luckorna i bevisningen.

De åtalade vinner istället på att rätten tolkar varje åtalspunkt separat och enbart tittat på den konkreta bevisningen punkt för punkt.

I många delar blir det avgörande för utgången hur tingsrätten bedömer de åtalades trovärdighet kontra åklagarens.