Värsta USA-krisen på 26 år

Det skriver Financial Times.

Höga företrädare för amerikanska finansdepartementet och centralbanken känner sig enligt FT säkra på att räddningsplanen för de amerikanska bankerna kommer att lyckas med att hindra en härdsmälta i finanssystemet, och tillförsäkra att det inte blir en upprepning av ”den stora depressionen”.

Men de vet samtidigt att en skarp nedgång i konjunkturen redan är ”inbakad i kakan”. Däremot vet de inte hur djup eller utdragen den kommer att bli.

Fokus för oron skiftar nu från marknaderna – även om dessa fortfarande kommer att vara under farlig press – till den bredare ekonomin, där konsumenten slutligen håller på att knäckas.

Centralbanken och finansdepartementet väntade sig att ekonomin skulle försvagas, men inte så snabbt som har skett, med kollapsande konsumentförtroende, fallande påbörjade husbyggnationer, kollapsande detaljhandelsförsäljning och fallande industriproduktion.

– Den faktiska eroderingen i data de senaste veckorna har varit mycket allvarligare än någon räknade med, säger Frederic Mishkin till FT. Han är professor på Columbia-universitetet och tidigare direktör på amerikanska centralbanken.

Konsumenterna, vilka svarar för 72 procent av den amerikanska ekonomin, drar sig enligt FT tillbaka då kreditvillkoren stramas åt brutalt för alltifrån billån till kreditkort och bostadslån. Samtidigt försvagas även utländsk efterfrågan.

Alan Blinder är professor på Princeton och tidigare vice ordförande i amerikanska centralbanken.

– För mig ser det ut som att ekonomin har fallit ner för en klippa, säger han till FT.

Han sa att det var så gott som säkert att USA skulle drabbas av en recession som blir värre än år 2001 eller 1990-1991.

– Spelet handlar nu om att se till att den här recessionen blir mindre djup och mindre lång än 1982-recessionen.

Många experter räknar enligt FT med att arbetslösheten kommer att skjuta i höjden från sin nuvarande nivå på 6,1 procent och oroar sig över att den skulle kunna gå över 8 procent.

Amerikanska centralbanken anser nu att arbetslösheten kommer att stiga till över 7 procent och troligen kommer att toppa på 7,5 procent – en nivå som senast sågs 1992.

– Vi kanske pratar om en av de värsta recessionerna under efterkrigstiden, säger Larry Meyer till FT. Han är ordförande för Macroeconomic Advisers (”makroekonomiska rådgivare”) och en tidigare direktör på amerikanska centralbanken.

Detta är trots de extraordinära åtgärder som vidtagits för att stabilisera banksystemet, vilket höga företrädare tror kommer att börja bita under de närmaste veckorna.

Policyansvariga anser att när marknaderna blir mer komfortabla med de nya arrangemangen, så kommer kreditfrossan gradvis att tina upp. Om den inte gör det, är de fast bestämda om att återvända med ännu större kraft.

– Vi rör oss i rätt riktning. Européerna jobbar också på, vilket är mycket viktigt, säger Mishkin.

– Men vi vet inte om det är tillräckligt förrän vi ser hur marknaden reagerar. Mycket skada har redan skett.

Slaget om räddningspaketet på drygt 5.000 miljarder kronor för de amerikanska bankerna, var enligt Mishkin mycket kostsamt.

– Folk är verkligen skräckslagna, och det här har potentialen att få stor inverkan på konsumtionen.

USA gick in i krisen med en mycket låg sparkvot, till skillnade exempelvis från Japan under 90-talet. Det har gjort USA känsligt för att konsumenterna plötsligt viker av.

Många ekonomer anser att sparkvoten, som låg på 0,2 procent i år innan den tillfälligt lyftes av en skatterabatt, kommer att stiga till 3-4,5 procent. Fallet i oljepriset kommer att bidra till en del av det.

Men om det händer över ett antal kvartal – vilket verkar allt troligare, givet chocken mot välståndet och extrem kreditåtstramning – skulle det leda till en djup, om ändå inte nödvändigtvis långvarig recession.

Ökad arbetslöshet hotar att fördjupa den svaga bostadsmarknaden, ytterligare försämra bolåneläget, och öka mängden folk som inte kan betala på sina billån, kreditkortslån och andra konsumentlån.

Samtidigt kommer ekonomisk svaghet troligen att flerfaldiga antalet företagskriser, inklusive riskkapitalbolagsaffärer. Denna ”andra våg” av bankförluster riskerar förlänga kreditkrisen.

En del oroar sig över att det här kan sluta i deflation. Höga företrädare för amerikanska centralbanken medger att de inte helt kan utesluta det. Men bankens ”laboratorietester” med till och med allvarliga recessioner, resulterar inte i fallande kärnpriser, på grund av att inflationsnivån från görjan är hög, starka förväntningar, och en svag relation mellan arbetslöshet oc hpriser.

Standardmodeller visar att den centralbanken borde sänka sin styrränta ytterligare från 1,5 procent till 1 procent, och kanske ännu lägre – och att det borde ske snabbt.

Policyansvariga kommer troligen att göra så i slutändan. Men höga företrädare för centralbanken är inte entusiastiska, och oroar sig över att ytterligare räntesänkningar inte kommer att ha mycket effekt – och det kan i sin tur försvaga förtroendet ytterligare.

I bästa fall ser de nu räntesänkningar som en andrahandsfråga, jämfört med kapitaltillskotten till bankerna, tillgångsköp, lånegarantier och att amerikanska centralbanken köper företagsobligationer.

En del anser även att dessa åtgärder kommer att bli otillräckliga. Demokrater i kongressen höjer rösterna för en andra skattemässig stimulans för att hålla nere arbetslösheten.