Tommy Jacobson: Lundell fick mig att testa hasch

Han har byggt upp och sålt verksamheten två gånger; första gången 1997 när Trevise såldes till Unibank och andra gången 2007 när Quesada såldes till schweiziska EFG.

Nu driver han Varenne, döpt efter travhästen. Bolaget investerar i fastigheter, Östeuropa, onoterade bolag (bland annat Djurgården fotboll) och har poster i Wedins, Neonet och H&Q Bank.

En del beskriver honom som en företagspirat i gärdsgårdsserien, andra som en tvärvigg som alltid säger vad han menar, bland annat som krönikör i Dagens PS.

– Jag beskrev Carola som falsk i en krönika. Det skulle jag inte ha gjort. Det blev ett jävla liv. En kvinna från Kalmar skrev att jag skulle brinna i helvetet. En annan lovade hålla förbön för min syndiga själ.

Krönikorna skriver han på kontoret på söndagarna, med en McFeast som skrivolja.

Helst går han i kläder som passar bättre i svampskogen än i finanskvarteren. Han har ett stänkt av Jack Nicholson i filmen The Departed.

– Jag hänger bara på mig kostymen någon gång i månaden.

Bråk blir det hur som helst gärna där han drar fram, nu senast i Djurgården fotbollsstyrelse som han lämnade tillsammans med parhästen Bo Lundquist. Tidigare har det stormat i Wedins styrelse. ”men det var före min tid!”

– Ja, du har rätt, men jag vet inte varför det så ofta blir bråk. Djurgården var jag klar med efter tio år i styrelsen, säger Tommy Jacobson.

— Men jag upplever mig inte som stökig, det är mera Alex Schulmans affärsidé.

– När man skapat något själv måste man ibland trampa en del på tårna. Jag är inte så mycket för att tassa runt försiktigt, säger Tommy Jacobson, som beskriver sig som ”self-made”.

Nyligen fyllde han 50, firades i Sydafrika med jakt och barnen gav honom en skivspelare för vinylskivor, ”förmodligen en pik”.

– Det är skönt att bli äldre. Livet är inte så svartvitt längre.

Och musiken har alltid spelat en stor roll för Jacobson.

– Sex Pistols singel God Save the Queen var en befrielse efter all symfonirock som var så utbildad och fin. Deras attityd, ”fuck you!”, talade till mig.

I dokumentären The filth and the fury om Sex Pistols finns det en favoritscen som Jacobson gärna återkommer till.

– De åker pråm på Themsen och spelar God Save the Queen på högsta volym, säger Tommy Jacobson med ett leende.

En annan avgörande influens för Tommy Jacobson var Ulf Lundells Jack, generationsromanen som kom 1976. Jacobson gick i Sankt Lars gymnasium i Linköping.

– Jag hade inte läst så mycket innan och tyckte att Jack verkade tjock och jobbig. Men när jag väl började kunde jag inte sluta.

Han sket i skolan,
låste in sig på pojkrummet ett par dagar och sträckläste boken, med en kasse öl som enda sällskap.

Vad var det som du gillade med Jack?

– Jag var en grubblande person och jag gillade Lundells beskrivning av det bohemiskt sorglösa livet.

Inspirerad av Jack prövade Jacobson på att röka hasch.

– Jag lånade farsans pipa, satte mig i mammas Saab V4 och rökte på. Men det funkade inget vidare. Däremot blev pappa på gott humör i flera dar, när han rökte sin pipa.

Jacobson har läst om Jack en sex, sju gånger, senast för bara något år sedan.

– Många tycker att Lundell blivit en bitter gubbdjävul, men det tycker inte jag som åldrats med honom.

Lundell har en klassisk beskrivning av en släktmiddag på julen i boken Sömnen, med grötrimmet ”Mera borsten, Torsten”.

– Man skulle vilja vara med på Lundells egna julmiddagar, med tanke på att Persbrandt är tillsammans med hans dotter och att han själv är tillsammans med en kvinna i 20-årsåldern.

Har du någon förebild?

– Nej, men Patrik Asplund är min idol. Han har skrivit boken Med hatet som drivkraft, som handlar om hans tid som nazist. Patrik jobbar idag med organisationen Djurgårdsandan.

– Det är viktigt att kunna stå för det man tycker.

I näringslivet då?

– Nej, där är det mesta så välkammat. Men Mats Qviberg respekterar jag för hans integritet och att han vågar gå emot etablissemanget.

Har du akademikerkomplex?

– Nej, men en kompis säger att jag lider av ”klasskramp”.