Terrorn kan döda - men inte ta livet ifrån oss

Själva betraktandet kan inte särskiljas från objektet. Och det uppmärksammade objektet påverkas alltid något litet av att stå under intresserat bevakande, utforskande eller journalistisk gestaltning. Rapportören försöker vara objektiv, men bara det faktum att han eller hon just anlägger en sådan objektivitet är ett val som bygger på en värdering.

Detta tänker jag på i dag när vi får rapporter från bombernas London och terrorns Glasgow. Det ligger just i terrorismens syfte att skapa skräck och uppmärksamhet. Media måste självklart rapportera vad som händer, men det är precis det som terrorismen söker och så sluts en ohelig cirkel av terrordåd-rapportering.

Problemet tycks olösligt. För motsatsen är orimlig, media måste berätta om terrorhandlingar, även om det är just detta som terroristerna så hett önskar. Att tiga och sopa undan terrorn, skapar myter, rykten och undergräver förtroendet för det öppna samhället.

Kanske är det bästa sättet att reagera som den brittiska regeringen uppmanar: fortsätt att leva som vanligt, var uppmärksamma, men stoppa inte livet. Det var på samma tema som New Yorks borgmästare Rudy Giuliani gick ut till stadens medborgare efter WTC-kraschen: gå på restaurang, besök varandra, res, handla, fortsätt att leva.

Det måste vara den effektivaste och fredligaste protesten. Terrorn har visserligen makt att boka bästa sändningstid på CNN, men den kan aldrig hindra oss från att leva våra liv.

Terrorism är inte någon ny företeelse, som man kanske kan tro av de senaste årens utveckling. Den har funnits minst hundra år, även om den har haft olika skepnader genom åren. Jag slår upp Hans Björkegrens bok Ryska posten, som handlar om de ryska revolutionärerna i Norden 1906-1917.

En del av ryska revolutionen finansierades genom det som vi i dag skulle kalla terrordåd. Ett av dem inträffade mitt på dagen den 27 oktober 1906 då en revolutionär stridsgrupp överföll en värdetransportdroska på en av broarna i Petersburg. På bilden som togs tjugo minuter efter dådet ser man hästen söndertrasad, blödande på kullerstenen. Två människor i droskan dödades och sju skadades.

Det är svårt att fortsätta leva sitt liv efter en sådan tragedi, om man nu befann sig där i droskan på bron 1906 och var en av de sju, eller var anhörig till de dödade.

Men det finns inget annat att göra, än att just fortsätta sitt liv.

Terrorn kan döda.

Men inte ta livet ifrån oss.

Källa: Hans Björkegrens bok om ryska revolutionärer kan jag rekommendera, den kom ut på Bonniers förlag 1985.