Sverige har fått en Afghanistaneffekt

Stockholms innerstadsskolor har blivit rena flickgymnasier, eftersom eleverna söker på betyg och då slår tjejerna ut killarna till de mest populära skolorna. I bruksorterna och i norra Sverige är det likadant, killarna stannar kvar, tjejerna åker iväg och utbildar sig.

I Sverige har vi fått en egen Afghanistaneffekt. Nu strömmar kvinnorna in och dominerar i stort sett alla universitet och högskolor. Det är en klar majoritet, ibland kraftig majoritet, som tar examen i populära prestigeutbildningar som läkare, tandläkare, psykolog, och dietist. Vi kan se att 65 procent av alla nya tandläkare är kvinnor och 61 procent av de nyutexaminerade juristerna.

Veterinärutbildningen – som är en av Sveriges mest populära, är rena kvinnoutbildningen, cirka 84 procent av de nya veterinärerna är kvinnor. Även andra områden inom jordbruk och djur attraherar kvinnor. Förr var agronomen en man, i dag är 77 procent kvinnor av dem som tar agronomexamen. 81 procent av de nya landskapsarkitekterna är kvinnor. För att inte tala om hippologexamen, där 97 procent är kvinnor.

Men visst, det finns lite jämlikare utbildningar. På arkitektutbildningen råder mer jämvikt, ändå är det 57 nya kvinnliga arkitekter på 43 manliga.

Ser man till hela det naturvetenskapliga området är det fler kvinnliga än manliga studenter i dag. Det finns dock några få utbildningar inom naturvetenskap med klart manlig dominans, framför allt inom data, matematik och teknik. Och ”helmanligt” är det tydligen att bli sjökapten. Under de senaste åren har sjökaptenexamen avlagts till hundra procent av män.

Afghanistaneffekten inom gymnasier och högre utbildning är nu så tydlig att vi måste börja fundera på vad det betyder för framtida arbetsmarknaden och könsrollerna. I Afghanistan började massor av flickor och unga kvinnor i skolan, efter decennier av förtryck och förbud mot studier. I Sverige var det ganska länge sedan som kvinnor var förbjudna att studera på högskolan (jodå, vi har faktiskt haft ett sådant förbud). Men det vi ser nu är andra, tredje och fjärde generationen av kvinnor som tar för sig. Kvinnorna satsar helt enkelt på studier och de kommer in på de mest attraktiva utbildningarna.

På sikt kommer det här naturligtvis att slå igenom inom både forskning och arbetsliv. Frågan är på vilket sätt.

Olyckskorparna har redan börjat kraxa, jaha, många kvinnor i ett yrke – det betyder lägre status och usla löner. Jag är benägen att – historiskt sett – hålla med. Men jag är inte lika säker på att den här nya generationen av unga, välutbildade och målmedvetna kvinnor som startar företag, forskar, blir chefer eller flyttar utomlands, kommer att acceptera att bli nedklassade på arbetsmarknaden.

Jag är faktiskt optimistisk och tror att det finns goda möjligheter att kvinnors ställning – inklusive lönerna – kommer att stärkas på arbetsmarknaden.

Marika Ehrenkrona

Källa: Högskoleverket