"Stödlagen för banker i kris är ett hafsverk"

Daniel Wenne, som arbetar som jurist på Ackordscentralen, tar i sin färska examensuppsats vid Uppsala universitet upp behovet av en förutsägbar och tydlig lagstiftning för att hantera banker i kris.

I Sverige infördes lagen om statligt stöd till kreditinstitut 2008 i samband med finanskrisen. Lagen ger staten en rad möjligheter att gripa in när en systemviktig bank och kreditinstitut hamnar i kris. Åtgärderna spänner från ett rent övertagande av banken till att bygga upp en typ av brobank eller att ge garantier och kapitaltillskott.

– Allt låter bra så som det står i lagen men problemet är att det är en så otroligt otydlig lagstiftning. Hur kommer det sig att man har en otydlig lagstiftning i ett land som har varit med om finanskriser tidigare som bland annat under 90-talet, säger Daniel Wenne som kallar lagstiftningen för ”ett hafsverk”.

Daniel Wenne stöder EU-förslagen om uppdelning av bankers bastjänster och den mer riskfyllda verksamheten, något som bland annat Anders Borg kritiserat. Han tycker också modellen med så kallade living-wills är bra.

Varje bank- och kreditinstitut ska skriva en rapport i förhand om hur den ska göra om den hamnar i en kris. Om en plan är klar från början så har både banken och stödmyndigheten bättre beredskap för hur man ska ta sig an banken när krisen väl inträffar. Så ser banken ut, så ser strukturen ut och så här kan staten göra för att rädda banken.

Han tar också upp problemet med att bankerna idag inte vet vid vilken tidpunkt som staten kan agera. Han pekar bland annat på begreppet livskraftig i lagtexten och berättar att det inte finns någon definition i lagen om vad detta innebär. Han menar att kreditinstituten inte har någon möjlighet att förutse när och varför Riksgälden knackar på dörren.

– Det finns inget konkret som anger att om ni inte uppfyller kapitaltäckningsreglerna så gör vi så här eller om ni har brutit mot andra regler eller om ni har likviditetsproblem så gör vi så här.

Här vill han se ett förtydligande.

– I stödlagen står det att banken ska vara livskraftig och den gäller dessutom systemviktiga banker. Det där är diffusa begrepp. Vad är systemviktiga banker och vad är en livskraftig bank?

Daniel Wenne har jämfört de svenska reglerna med engelsk- och amerikansk lagstiftning och EU-kommissionens förslag till ett krishanteringsdirektiv.

Han jämför med USA där man har kapitaltäckningsnivåer som måttstock för när stödåtgärder ska vidtas. Han menar att detta är mer förutsägbart och lättare för bankerna att förstå än begreppet livskraftig som används i svensk lagstiftning. Att Lehman Brothers trots denna måttstock gick omkull förklarar han med att myndigheterna inte agerade tillräckligt snabbt samt att bokföringen inte alltid stämmer överens med verkligheten.

Ett näraliggande förslag är att en bank som hamnar i likvidtetskris kan vända sig till Riksbanken och få så kallad ”lender of last resort”-stöd, så kallade nödkrediter. Om en bank behöver nödkrediter i mer än fem dagar så skulle det kunna vara en indikator att den inte kommer att överleva och att stödmyndigheterna måste gå in.

– Då har man ändå någon typ av säkerhet och det blir också tydligt för aktieägare och ledningen i banken att det finns en gräns som säger att om banken fortfarande efter fem dagar behöver likviditetsstöd från Riksbanken så har stödmyndigheten rätt att gå in och ta över banken.

Daniel Wenne är också kritisk till det svenska upplägget där det är Riksgälden som är den instans som har uppdraget att ta över en krisande bank.

– De är ju också den största fordringsägaren med den statliga insättningsgarantin. Om man tittar hur det ser ut med konkurser så är det ju inte borgenärerna som är konkursförvaltare men det blir lite så med Riksgälden. Där kan man kanske tycka att man ska ha en egen myndighet för hanteringen av banker i kris eller någon enhet som är specialiserad för det. Ett alternativ är att man har som i England att det är en del av Riksbanken eller en del av Finansinspektionen som har uppdraget, säger han.

Han hejdar sig dock något och menar att man samtidigt får se upp med andra intressekonflikter eftersom FI är den instans som kan dra in tillståndet för banken.

Daniel Wenne har också tittat på vilka medel och verktyg man använder sig av. I den svenska varianten kan man ta över banken genom att ta över aktierna eller att man ger kapitaltillskott eller garantier. Metoderna är bra men han föreslår ett alternativ som han anser är bättre. Man konverterar fordringar mot banken mot aktier, så kallad bail-in som även föreslagits på EU-nivå.

– Anders Borg anser dock att ett litet land som Sverige inte kan ha detta eftersom det kan få sådana konsekvenser för hela samhällsekonomin. Jag är ingen nationalekonom men ur ett juridiskt perspektiv är bail-in inte så dumt.

Ett alternativ som Daniel Wenne tar upp är även att hjälpa den krisande banken att sälja av den dåliga delen av banken som man gjorde under 90-talet med Securum och Retriva.

Vid ett flertal tillfällen under intervjun kommer Daniel Wenne in på Carnegie när han presenterar sina förslag och exempel. Fallet Carnegie-Riksgälden ligger i närtid och behandlar i allra högsta grad stödlagen. Han är kritisk hur processen gått till och även hur den hanterats i prövningsnämnden.

Han beskriver att staten tillsätter tre personer som sitter i prövningsnämnden som ska pröva och bestämma värdet på aktierna som staten (Riksgälden) köpt av Carnegie.

– Finansinspektionen drog in tillståndet och då tog Riksgälden över banken men sedan gav de tillbaka tillståndet tio minuter senare. Då uppstod tvisten om hur aktierna skulle värderas. Ska man värdera dem som att tillståndet var indraget då har aktierna ett mycket lågt värde eller inget värde alls eller ska man värdera dem som att banken hade tillstånd och man tänker bort dessa tio minuter. Prövningsnämnden valde att bedöma värdet på aktien som att de inte hade tillstånd. Där kan man ju säga att staten har satt sig i en jättebra position där man kan ha gjort upp innan om att ni drar in tillståndet, vi tar över banken och sedan får vi tillbaka tillståndet. Det är ingen snygg lösning direkt.

Enligt Daniel Wenne finns det ingen tidigare kritik mot stödlagen varken från jurister eller ekonomer i branschen.

Tror du bankerna i Sverige inte bryr sig för att de har förtroende för att de kommer klara sig igenom alla kriser?

– Om man ser till storbankerna och hur stora de är så pratar man i USA och Europa om ”too big to fail” och jag undrar om det inte börjar bli så med SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank. De är så otroligt stora så de hoppas nog bara på att staten hjälper dem. Man kommer aldrig låta dessa banker gå omkull. Det är det som är lite tråkigt eftersom det inte är meningen att bankerna ska ta risker och sedan får skattebetalarna stå för notan. Det är inte riktigt så det ska gå till. De har höga utdelningar men till syvende og sidst är det skattebetalarna som får stå för notan när det sedan går åt pipan.

Fotnot: Uppsatsen är skriven med handledning av f d justitierådet Torgny Håstad och advokaten Rolf Åbjörnsson som också var ordförande och ombud för Carnegie mot Riksgälden.