"Staten använder Stabilitetsfonden för att betala av statsskulden"

Riksrevisionens granskning av Stabilitetsonfonden visar på en rad brister i konstruktionen. Stabilitetsfonden är ett konto i Riksgälden där bankernas avgifter registreras.

Kontot ska växa till 2,5 procent av BNP år 2032 och tanken med Stabilitetsfonden är att finansiera eventuella framtida finansiella kriser.

Men nu visar Riksrevisionens granskning att avgifterna inte hålls åtskilda från statens löpande utgifter. Riksrevisor Jan Landahl är bekymrad:

– Stabilitetsfonden är, namnet till trots, ingen fond som staten kan ta pengar ur för att finansiera stödåtgärder. Om fonden behöver användas måste staten därför gå ut och låna pengar, vilket riskerar att vara ett mycket kostsamt alternativ i en krissituation, säger riksrevisor Jan Landahl i en kommentar.

En av huvudprinciperna med Stabilitetsfonden är att kreditinstituten skulle finansiera merparten av eventuella rädddningsaktioner som riktar sig mot finansssektorn – inte medborgarna. Riksrevisionens granskning visar alltså att situationen är den omvända.

”Det finns till och med en risk att skattebetalarna kommer att ha svarat för mer än hälften av finansieringen om nuvarande regler bibehålls”, skriver Riksrevisionen.

Bland annat framgår att avgifterna som bankerna betalar endast står för en del av Stabilitetsfondens finansiering. Orsaken är att staten sköt till 15 miljarder kronor vid dess start samt lät fonden utnyttja teckningsrätter i Nordea utan någon som helst ersättning vid nyemissionen 2009. Enligt Riksrevisionen var teckingsrätterna värda 5,3 miljarder kronor.

Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen att undersöka om Stabilitetsfonden ska återbetala de medel som den har fått från staten.

Man menar även att regeringen bör undersöka om de medel som betalas till fonden kan placeras på ett annat sätt än genom avbetalning av statsskulden. Riksrevisionen anser att också att regeringen bör lämna förslag till ett mål för Stabilitetsfondens storlek som på ett bättre sätt avspeglar risknivån i banksystemet än vad den nuvarande kopplingen till BNP gör.

Statens deltagande i nyemissionen i Nordea får särskild kritik i rapporten.

”Riksrevisionen har, utan att lyckas, försökt utröna på vilka grunder som Finansdepartementet valde att Stabilitetsfonden inte skulle betala någon ersättning för nyttjandet av teckningsrätterna. Företrädare för Finansdepartementet hänvisar till den interna beredningsprocessen utan att klargöra varför någon ersättning inte skulle utbetalas.”

Riksrevisionen har intervjuat så väl Nordeas ordförande Hans Dahlborg som vd Christian Clausen. Nordea-ledningen hävdar att statens deltagande i nyemissionen inte var nödvändigt för att få in de pengar som behövdes.

Wiweka Warnling-Nerep, professor i offentlig rätt, har skrivit ett utlåtande till Riksrevisionen där hon konstaterar att det verkar som att regeringen blandat ihop staten som enskild ägare i Nordea med uppdraget att värna finansbranschens stabilitet.

”Staten – genom regeringen – tycks helt enkelt ha önskat delta i nyemissionen, men kan förmodas samtidigt velat undvika att finansiera kapitaltillskottet via statsbudgeten, något som skulle ha inneburit komplikationer med avseende på RF 9 kap. såtillvida att riksdagen hade behövt ge sitt medgivande i någon form (något som under alla omständigheter är tidsödande)”, skriver Wiweka Warnling-Nerep.