Skatteparadisen inga vinnare

I samband med att Oskar Engdahls bok ”Skatteparadis” gavs ut 2004, blev han kontaktad av allehanda intressenter.

– Attac samt Kronofogdemyndigheten och Skattemyndigheten, var några som ville veta mer om fenomenet skatteparadis.

Som doktorand på Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, hur väcktes ditt intresse för skatteparadis?

– Under nittiotalet uppkom debatten kring finansiell off-shore verksamhet. Tidigare hade jag studerat ekonomisk brottslighet. Jag tyckte att ”mystiska” svarta hål, där pengar försvann, lät spännande, särskilt då verksamheten i vissa fall är kopplad till maffian.

Oskar Engdahl menar att tillväxten av skatteparadis är häpnadsväckande under åttio- och nittiotalet. En anledning till att fenomenet ökar så pass kraftigt är skattefördelarna med förmögenhetsförvaltning. Historiskt har det oftast skett via furstendömen som Monaco och Lichtenstein.

– I dessa länder har det inte funnits en arbetarrörelse som drivit fram ett skattesystem. Då det inte finns en offentlig sektor som behöver skattefinansieras kan de locka välbemedlade familjer och företag med fördelaktig skatt eller ingen skatt alls.

En annan anledning till ökningen av skatteparadis är möjligheten att kringgå de starka regleringar som traditionellt sett omgärdar finansiell verksamhet. Banker kan lättare att skapa krediter och lån utan myndigheters inblandning. Därutöver har den senare tidens avreglering samt utvecklingen av informationsteknologin möjliggjort för fler aktörer att agera via skatteparadis.

Tjänar skatteparadis på att vara skatteparadis?

– Traditionellt sett inte. Få människor ur den lokala befolkningen är inblandad i denna typ av verksamhet. Det handlar snarare om stora, internationella banker och revisionsbyråer.

På Bahamas har det däremot skapats ett integrationsprogram som går ut på att få in den fattiga, mörkhyade majoriteten av befolkningen i systemet.

– Det har varit ett sätt för landet att hantera de starka protesterna mot den rika, vita elitens finansindustri.

De skatteparadis som vuxit mest under senare tid är Caymanöarna samt de brittiska öarna Jersey och Guernsey. På Caymanöarna har de registrerade tillgångarna på öns banker ökat från 800 miljarder dollar till 1400 miljarder dollar under åren 2000–2006. Antalet registrerade värdepappersfonder har under samma period ökat från 1600 till 7500. På Jersey har de registrerade tillgångarna ökat från 117 miljarder pund till 187 miljarder pund.

– De traditionellt stora skatteparadisen förblir fortsatt stora, menar Oskar Engdahl, och syftar på Caymanöarna och Jersey.

Han förklarar att en del av tillväxten beror på utvecklingen av effektiva verktyg att omvandla bankinsättningar till värdepappersinstrument som till exempel fonder och kapitalförsäkringar. Det har skett till följd av krav från OECD-länderna om bättre insyn och rapportering till utländska skattemyndigheter. Insynen gäller hittills rena bankinsättningar, inte värdepappersinstrument därav omvandlingen till värdepapper.

USA är det land som ställer sig mest kritisk till skatteparadis. Skälet är sammankopplingen med maffian och nu senast terroristorganisationer. Spekulationerna efter den 11 september har oroat amerikanerna mycket, menar Oskar Engdahl.

Vilka skatteplanerar egentligen?

– Främst handlar det om särskilda grupperingar. Personer med insyn och kunskap om sådan verksamhet och som dessutom nås av skatteparadisens reklam och produktlanseringar. Det handlar om människor som jobbar inom finanssektorn, förmögna familjer och delägare i företag. Små, svenska företag med fysisk verksamhet i Sverige har svårt att skatteplanera via skatteparadis.

Branschmässigt handlar det oftast om konsultbolag som till exempel it-bolag, managementbolag, fortsätter han.

– Royaltyintäkter är ett exempel som drar skattemässiga fördelar av att slussas via skatteparadis.

Vilka sysslar med skattebrott?

– Det kan handla om alla möjliga aktörer. Jag har studerat olika rättsfall; allt från Trustor-härvan till ett litet bolag i Västsverige som sade sig leverera tandguld till tandläkare fastän det handlade om luftfakturor.

Oskar Engdahl menar att dessa aktörer ofta är vältaliga och försvarar sin sak i rätten på ett övertygande sätt. I en del fall är rätten okunnig om denna typ av brottslighet och friar hellre än fäller.

– Jag är förvånad över hur rätten negligerar hög bevisföring. Särskilt i jämförelse med den normala bevisföringen vid andra, vanliga rättegångar.

Vilka stora skatteintäkter går länder miste om genom den omfattande skatteplaneringen?

– Mitt intryck är att bolag bevakas effektivt av den svenska skattemyndigheten. De är skickliga i att sätta ihop olika slags arbetsgrupper.

Oskar Engdahl menar däremot att stater i världen missar stora skatteintäkter då förmögna personer, med svenska exempel som Rausing, Kamprad, Stenbeck med flera, lagligt kunnat skriva sig i Schweiz eller London och samtidigt registrera sina tillgångar i skatteparadis.

– Deras inblandning gör att skatteparadisens verksamhet stärks. Intressant är att veta hur de ställer sig till insynsskyddet i dessa länder? Är det inte ett problem för det öppna samhället och marknadsekonomin?

Senaste årens ökning av skatteparadis är kraftig, hur ser framtiden ut?

– Jag tror att verksamheten kommer att rulla på och öka. Däremot kommer insynen att bli ännu bättre. OECD-ländernas olika organisationer har varit oväntat framgångsrika i sina förhandlingar. Det finns ett brett politiskt stöd gällande insyn bland annat med anledning av oron för terrorism och brottslighet samt hotet mot finansiell stabilitet. Både Enronskandalen och Trustorhärvan är tydliga exempel på hur dålig insyn kan drabba investerare, anställda med flera.

– På lång sikt kan bättre insynsmöjligheter hindra skatteparadisens ställning vad gäller möjligheten att undkomma skatter med hjälp av dem.

Ulrika Burman Sveder

frilansjournalist

redaktionen@realtid.se